Arbetet börjar

Inatt drömde jag att jag fick börja jobba på Konsum igen och jag sopade lösgodis från golvet tillsammans med Maria och Anna från jobbet.
Så fort jag vaknade ringde Maria och frågade om jag ville jobba för henne på lördag tillsammans med Anna.
Underligt.

Projektarbete

Det är nästan kul att få en halvdan lägenhet då jag kan ha den som ett eget litet projekt och mitt egna avsnitt av Roomservice.
Jag har skurat alla ytor två gånger och tvättat gardiner och hängt upp mina egna.
Och skålarna med ättika är påfyllda med ny fräsch ättika, och lite märks det faktiskt att röklukten börjar försvinna. Jag måste bara inse att lägenheten inte kommer att dofta sommaräng, men bara det inte påminner om kvarterskrog så är jag ändå lite stolt över min insats.
Ikväll kommer pappa och då blir det byte av möbler och hämtning av resten av mina kläder som väntar snällt i lådorna.
Det blir första natten i lägenheten och det blir nog ensamt, men snart kommer ju Andrew och då slipper jag bo själv som jag är så less på.
Jag känner på mig att detta kommer att bli en bra sommar, tror ni inte?

Experimentera

Jag håller på med högklassig forskning just nu, och undersöker vad som får bort lukten av inpyrd lägenhet. Förslag välkomnas!
Först på listan står den gamla hederliga Ättikan.
Jag har lagt ut skålar här och där i lägenheten med vätskan och väntar spänt till morgondagen då jag ska lukta på resultatet. Håll tummarna gott folk!
När jag var där nu ikväll var det värst. Ättika + gammal rök. Muuuums och tjolahopp! Jag gick in och vände.
Fungerar inte ättikan så blir det Yocoair som liksom trollar bort lukten med hjälp av spray eller en liten dyna. Låter lite som hokus pokus, men samtidigt vill jag testa allt. Jag är desperado.
Som sagt, alla slags förslag välkomnas, och ja, jag har försökta att vädra.

Östersund

Dags att installera sig i en ny boning och återkoppla till PLU-nummren på Konsum. Det känns bekvämt och enkelt. Precis vad jag behöver just nu. Jag vill vara vid mina sinnens fulla bruk när Andrew kommer, och slippa prestera sälj via telefon eller hitta hem i en ny stad.
Jag känner mig lite värd bekvämlighet och trygghet efter över ett år i en resväska. De har släpats på offentlig transport för sista gången på mycket länge.
Dags att luta sig tillbaka i soffan och lägga upp benen på bordet, iaf tills slutet av sommaren då resväskan gör sig behövd igen.

Dags att tänka över pensionssparandet

I min nyfunna frihet utan arbete inföll födelsedag nummer 21.
Solen sken, tårtan var god, humöret på topp.
Det känns fint att vara lite äldre samtidigt som jag inte kan fatta att jag är hela 21 år gammal. Det låter så vuxet. Kanske inte för vissa, men för mig.
När jag var 16 och träffade folk som var 21 var de ju vuxna människor för mig. Ansvarsfulla, hade koll på livet var utbildade, självständiga.
Vad fel man kan ha.

Nu är det slut på det "roliga"

Idag drog jag det sista strået till stacken på jobbet, och slog det där sista numret där någon från överklassen i Stockholm svarar "Nej tack, jag är inte intresserad".
Det kändes konstigt att gå då jag ändå gillar arbetsplatsen. Det är ju mest arbetsuppgifterna i sig som är lika ruttna som fjolårets fallfrukt. Och lönen hamnar inte långt därifrån.
Nu lämnar jag södern för att återigen hamna i "Östersönder".
Men jag tycker om mitt beslut och ser fram emot piskande motvind, affärer som stänger tidigt och att alla känner alla.
Det är en trygghet och jag kan ha koll på läget, till skillnad från här då jag inte ens märker att ena linsen i solglasögonen ramlar ut och jag går som en modern sjörövare genom halva stan. Inte coolt, Bodil, inte coolt.

Jag söker firmafesten?

Så lägligt var det firmafest igår och det kändes kul att komma ut en stund och se om Jönköping har något att erbjuda.
Jag tog bussen dit med två andra och vi gick först till helt fel bowling och irrade runt ett tag tills vi hittade den riktiga bowlinghallen och småsprang över den enorma parkeringen för att inte bli alltför sen.
Vi började med ölbowling och tacobuffé som övergick till korttrickshysteri och en tur i en snabb bil pumpandes Lady Gaga. Det var jag, chefen och två lagkamrater som pumpade runt genom stan fram till kontoret där vi fann kylskåpet fylld med diverse alkoholhaltiga drycker.
Det var trevligt och roligt, men jag får alltid en känsla och tanken "vad gör jag här egentligen?".
Kvällen begick sig sedan på krogen där det dansades till diskokulor och sönderspelade hits.
Jag avrundade kvällen vid ett och tog mig hem till en varm skön säng med tystnad.
Min första firmafest var detta och jag hade kul, absolut. Men kanske, kanske föredrar jag filmkväll i raggisar och urtvättade leggins.

Det var en gång...

När jag gick på högstadiet åkte jag Snow Blades, korta slags skidor som man kan göra tricks med och åka baklänges på.
Jag hade tjatat på pappa att vi skulle åka och köpa ett par och en vacker dag tog han med mig in till Åre och en Skidsecond-hand affär. Jag tittade ut ett par tuffa Snow Blades som var svarta med vit text. Kommer inte ihåg märket, det kvittade ju. Jag hade fått mina Snow Blades och jag har ju aldrig varit särskilt intresserad av märken överhuvudtaget.
Jag var stolt i backen när jag åkte på dem och det var roligt att vara ute i skidbacken. Något som jag aldrig tidigare känt med vanliga skidor.
Jag och en kompis hade varsina, och trots att vi inte kunde göra tricks med dem, var de ju ändå roligt att åka på. Lite hopp kunde jag utföra och jag fastnade aldrig i skogsvägarna utan gled igenom galant. Jag var glad på mina svarta Snow Blades.
En dag lite senare på säsongen när vi hade varit ute och åkt skidor, och var precis i slutet av backen, mötte vi "de coola killarna" från klassen.
"Ha ha, åker ni Snow Blades?" och så höjde de ett ögonbryn och väntade på att vi skulle förklara varför vi kunde vara så otroligt töntiga.
Jag kollade ner i backen och tog av mig skidorna medan jag skämdes.
Jag tog aldrig på mig dem igen.

Om dom bara visste vad en enda liten kommentar kunde göra. Hur mycket jag ville passa in men som bara gjorde att jag kom längre bort från flocken. Hur jag blev en Sell Out som till slut knappt vågade prata av rädsla att bli sågad, hånad. Jag satte mig själv i hörnet och tittade på på föreställningen framför mig, även kallad Högstadiet. Äcklad och fascinerad.
Ni var inte värd en endaste applåd.

Krattning

Jag har åkt hem till Vinterstaden och det regnade något alldeles hemskt. Mina vita tygskor med hål i sulorna visade sig vara inte vattentäta.
Jag fick mumsig soppa hos pappa och atmosfären på Frösön, min del av stan, och jag vet aldrig om jag ska skratta eller gråta så jag hamnar mittimellan vilket blir normalt tillstånd.
Jag åkte ut till Hoverberg idag där en hårig jätte väntade ivrigt. Halva kvällen gick åt till att kratta katten tills han fräste ifrån och spatserade ut i gegget igen och andra halvan gick till Leonard Cohen. En djup man med texter lite utanför denna värld.
Dock är jag inte lika fortrollad av hans röst utan låter hellre Rufus Wainwright sjunga Hallelujah.

God kväll. Over and out.