Tentaliv

Jag pluggade så mycket jag kunde till min kemitenta. Jag satt på helger och kvällar och var med på föreläsningarna. Vanligtvis hade jag klarat mig mycket bra och inte haft någon större svårighet att plugga in allt, men dessa kemiska beräkningar blev mitt fall.
Jag satt fem timmar och skrev provet. Fem långa ångestfyllda timmar fulla av klurigheter, enheter, fyndigheter och allt vad det nu heter. Jag har oftast höga mål för mig själv och tolererar inte något under en femma men i detta fall skulle jag bli lugn och harmonisk i hela min stackars själ om jag bara så får godkänt. Att behöva göra en omtenta kommer att ta kål på mig och det vore ju inte så bra att dö innna jag ens klarat av ett år på högskolan. Klent.
Helgen spenderas med vänner, mat och vin för att tränga bort de hemska minnena av de Fem ångestfyllda timmarna.

Tack och bock!

I kemins tecken

Jag måste säga att jag inte alls gillar kursen vi har just nu - Kemi för miljövetare. Det finns en enda orsak och den är stor nog för att starkt ogilla kemin: jag känner mig så fruktansvärt dum. Det märks så tydligt att jag har en "samhällshjärna" och inte den logiska mattehjärnan som skulle komma väl till hands nu. De kemiska beräkningarna med pq-regeln, pKa och tio-potenser som får vem som helst att storkna.
Jag är helt slut om kvällarna och jag vet inte vars jag ska ta vägen när jag sitter där på de 6 timmar långa lektionerna och försöker till mitt yttersta förstå hur en formel plötsligt blev en annan. Kanske är mitt mål "aldrig en omtenta" oundviklig. Jag har mött min överman.

En liten sak till bara...

Jag fick en femma på tentan som jag varit så rädd för att få tillbaka samt en fin ny lägenhet som det snart ska flyttas in i. Saker och ting börjar falla på plats och min nervositet över allt som behövs göras börjar lugna ner sig och sätta sig till ro.
Allt som behövs nu är ett awesome jobb till sommaren och kanske en semla!