Årets Yra

2/3 har gått av årets Yran och jag ska inte klaga. Inte det bästa jag varit på men det kunde helt klart vara sämre. Igår missade jag de mesta band jag ville se då jag satt på konsum och smugglade godis in i munnen så fort någon tittade åt ett annat håll (som jag betalat för först btw). Och det blev kaos med en trasig frys och ytterdörrar som vägrade att stänga sig. Och dessutom ett gäng män som kastade kondomer och tablettaskar tills jag fick ryta till och säga till på skarpen så medarbetarna höjde ögonbrynen mot mig av chock. Jo, jag kan vara hård ibland.
Kent var väl det som jag väntat mest på under Yran. Men det går liksom inte att se dem på en så kommersiell sak som Yran. Det är för mycket typer där som söker sig till den stora folkmängden för att jävlas och sticka diverse saker i ryggen på en. De tog bort en hel del glädje utav konserten, men när 747 kom slöt jag bara ögonen och alla omkring mig försvann, förutom kent då såklart. De stog kvar på scen trots att mina ögon var slutna.
Sista och största kvällen ikväll och jag ska försöka släppa lite på mitt hat mot de som inte förstår hur man beter sig och de som petar in saker i ryggen.
Och igår åt jag strips bredvid Adam Tensta. Det går in i min kändisbok.

De med guldbyxor

En sak jag tänkt på när det gäller vuxna (stadig karriär, lite uttröttad, barn och tacos på fredagar) är att om deras kort inte godkänns i kassan för att det finns för lite pengar, så fiskar de alltid upp ett annat kort som alltid fungerar. Jag har ett kort, och finns det inga pengar där, ja då är det kört.
Det är som om de har en oändlighet av kort som är laddade med diverse pengar och de ser aldrig ut att oroa sig över att det kostar 800 kr för deras kassar med fredagsmys.
De ser ut som om de är så oberoende, och visst det är ju sant. De hade ju stadig karriär, men varför alltid de där andra korten fullpackade med pengar? Kort efter kort, visa och mastercard.
Och de har alltid problem att hitta korten också, speciellt Medmera. Less is more perhaps?

over and out.

Ibland spricker fasaden

Apropå kundbeteende, idag började jag tjafsa med en kund. Eller rättare sagt, han började och jag försökte att inte spricka ut i ilskna tårar och banka på honom med en stock snus.
En sjunde punkt till förra inlägget: Personalen bestämmer inte priserna. Deal with it.

Ett kundmeddelande

Handla gör man ju nästan varje dag, så det är utanför min förståelse hur vissa kan vara så dåliga på detta. Därför får ni här lite vett & etikett på hur man handlar snällt och kassörvänligt.

1. Vänd streckkoden mot er. Kom igen, ingen blixt från klar himmer direkt.

2. Har kassörskan börjat dra dina varor och du kommer på att du glömt att handla något som ligger på andra sidan i affären - betala först och gå och hämta saken sedan. Uppskattas.

3. Blir summan 102,50 eller liknande och du vill vara snäll och ge kassörskan 2,5 så gör det endast om du har mynt i närheten. Undvik om de ligger i en börs djupt ner i väskan under paraplyet, Hänt Extra och näsdukarna. Det tar bara mer tid att stå och iakta en frenetisk utgrävning. Undvikes, alltså. Men tack för tanken.

4. Förlåt, men kunden har inte alltid rätt. Ibland har faktiskt kassörskan rätt, tro det eller ej.

5. Innan du svänger med din rullator, anpassa vrid höger, vänster, höger innan du gör själva svängen. Ömma tår blir ett minne blott.

6. Håll koll på dina barn. För Bodils skull, de är inte alltför poppis hos mig.

Hoppas att detta medför en bättre shoppingupplevelse nästa gång. Tack.

Over and out.

Kråkpuré

En tanke slog mig idag när jag packade upp kattmat och läste etiketterna på de små folieburkarna och påsar med geggigt innehåll. Smakerna blir mer och mer exotiska och tillverkarna tar hela tiden till nya knep för att maten ska verka finare än den är. Lite guldkant runt påsen och snirkliga bokstäver tillsammans med beskrivningen "fint kött av oxe med färska grönsaker". Oxe och grönsaker till en katt?! Vilken katt äter det, egentligen?
Skulle det inte vara mer naturligt med råttsmak istället? "Fint kött av skogsmus, skatinälvor med en paté av fiskrens". Låter inte det lite mer kattigt?
Varför göra allt så svårt? Och det är ju musår i år också så varför inte lansera skogsmus på burk. Eller vad säger ni Whiskas? I think we have a best seller!
Frank får bli min försökskanin.

The heavy breather

Något som jag inte kan vänja mig vid på jobbet är när jag står med huvudet praktiskt taget inne i en hylla, tungan rätt i munnen och koncentrerar mig på att stapla varorna rätt, och någon smyger sig på bakifrån.
Jag är ibland så inne i vad jag gör att jag inte hör de tassande fotstegen och prasslet av deras jacka när de lutar sig närmare. Med en grov mörk röst med lite för mycket andetag viskar de "Kan du beskriva vägen till syltlöken?" Det kan också vara pölsa, rotmospulver eller ströbröd.
Jag avskyr den där tunga rösten tre millimeter från örat och att de alltid säger "Nämen, blev du rädd?". Ja, det ta mig tusan att blev jag! Jag är inte någon himla Chuck Norris som redan vet vad som komma skall. Jag blir rädd när det plötsligt står en vilt främmande person inom min privat bubbla där de tassat sig igenom för den dära syltlökens skull.
Men så återhämtar jag mig snabbt, tar ett knappt märkbart steg bakåt, slänger upp ett leende i ansiktet och visar den hjärtligt vägen till deras syltlök/pölsa/rotmos/ströbröd.

Antagen

Idag över en kopp kaffe i Marias vardagsrum tackade jag ja till Miljövetenskap i Västerås. Ingen återvändo. Klappat och klart!
Blixten slog ner, åskan skallrade i rutorna och tv:n knastrade. Magiskt ögonblick nästan, att kryssa i Ja-rutan och acceptera min tre kommande år i Västerås. Amen.
Tills flytten i slutet av augusti pillar jag på på Konsum och oroar mig över att färdigrätterna tar slut alldeles för fort och om jag beställde nog mycket pommes frites (fallet är oftast att nej, det gjorde jag inte).
Vi inväntar Yran nu och ett tillfälle att släppa ner håret och rocka de lurviga.

Over and out.

Jag är liksom viktigare nu

Inte mycket skrivet på sistone. Inte haft inspiration eller särskilt mycket att skriva om. Semestern är slut och jag jobbar iväg mitt liv på Konsum. Jag står med med händerna i frysarna eller springer jäktat runt och har ett smått förvirrat uttryck i ansiktet, som om jag glömt och tappat något på samma gång.
Men jag trivs ändå. Det hela blir roligare när jag fått ansvar och får beställa varor, göra skyltar och sådana lite viktigare saker. Jag får ett bättre hum om saker och ting och blir därmed lite självsäkrare.
Till helgen har jag ledigt i hela tre dagar, längst på hela sommaren. Då åker jag och sambon till Vapland där jag ska ta igen mig och stressa av rejält.
Och idag var jordgubbarna jättebilliga. Middag.

Over and out.