söndag 1 juni 2014

Jag är 25 år

Jag är 25 år. Jag sitter i gräset i sluttningen på Djäkneparken i Västerås. Jag har nyss firat Anna som tagit sin masterexamen. Klockan är tre på morgonen. Vädret är varmt och solen är påväg upp igen. Jag bor i kollektiv och jobbar på landstinget i Gävle. Kluven mellan bostadsort och arbetsort. Berusad och fri, 1:a juni 2014. Vad ska det bli av mig? 

fredag 17 januari 2014

Urban exil

Det är fredag och idag på jobbet har jag knappat in statistik och tackar stjärnorna att jag inte är ekonom. Jag leder cykeln genom stan och min väska klirrar lite efter ett besök på Systemet. Och den luktar nog sushi som jag proppat ner i den för att äta på tåget hem mot Västerås. Måtte allt vara i tid idag. Det som klirrar vill bli drucket och den som bär på kalaset vill leka med sina vänner så mycket som det är möjligt innan hon ska tillbaka till sin exil. Nästan två veckor ensam i en förfallen etta. Prio 1 i Gävle: hitta lekkompisar.  




torsdag 16 januari 2014

Heta kastruller

Jag måste skaffa en vattenkokare. Båda kastrullerna som jag tog med mig i flytten är nu bortom räddning efter att jag satt på tevatten och sedan satt mig framför datorn. En av dessa kvällar kommer jag att brinna inne. 

Men tillverkade även en gardinstång av min björk och fick upp mina nya gardiner. Mm, låt naturen komma in. 





måndag 13 januari 2014

Cykelrumspoesi

På jobbet diskuterar vi loggor och väggpoesi för att få medarbetarna att cykla mera i tjänsten. Moderna uttryck i tiden såsom bränsleförbrukning, hälsa och klimat ligger i fören. Tjänsteresor, elcyklar och videokonferenser. Ljust och fräscht. 

Och hemma i mitt cykelförråd sitter den mest arga lapp jag någonsin sett, både i verkligheten och på internet. På något distanserat sätt förstår jag ilskan. Jag både fnissar åt lappen och samtidigt tittar mig nervöst över axeln medan jag snabbt låser min cykel och springer därifrån. Jag vill inte heller träffa på varandra. Kanske något jag borde skicka till David Batra?

lördag 11 januari 2014

Gefle

Jag cyklar hem över islagren och batterierna i min cykellampa dör sakta ut. Snön piskar som nålar i ansiktet när jag trampar på i motvinden. Jag har nyligen klarat min tredje dag på Landstinget Gävleborg. Jag är som en nykläckt kyckling och försöker hålla reda på vilka projekt som hör till vilka pengar och vem som ansvarar för dem. Är det jag? Är det du? Är det Trafikverket? 

Min nya lilla etta är sönderriven och sliten med naggade kanter. Spisen är iallafall lagad nu och jag har satt upp temporära lampor i taket. Renovering är på gång så det är ingen idé att packa upp de sista lådorna med prydnader, tavlor och ljusstakar. 

Jag tar mig hem, lagar mat, ser ett avsnitt Breaking Bad och Sherlock och när avsnittet är slut blir datorn tyst. Lägenheten blir tyst. Jag har inte bott själv på nästan fem år. Hur gör man? I cykelförrådet drar en klottrares tankar min blick till sig. This is the new life.