The black abyss

Inte mycket ger mer personlig misär som att endast få ett G på tentan. Hur hamnade jag där, tenta efter tenta?
Have I lost my mojo?

Victory not Vengeance

Imorgon ska jag på lillsemester till Göteborg för att se ett utsålt VNV Nation. Peppat länge nu och imorgon sker Den Stora Kvällen. Fast det är inte likadant som att gå på kent. Det är alltid det heligaste, kommer alltid att vara.

   Jag har kämpat mig igenom tentaveckor och rivstarten av nya kurser samt hamnat i diverse råd och styrelser som jag slutat räkna antalet på. Jag, aktiv i föreningslivet? Jag brås nog på pappa min.
Marknadsförare har jag gått och blivit också. Och yogini. Men bara om jag får basta efteråt.

Cykeln blev slängd.

Efter missödet med den påkörda damen har cykeln inte fått komma ut och lufta sig så värst mycket. Han har mest stått med punktering i cykelförrådet och där trodde jag han var säker.
Men när jag kom hem från Jämtland efter att ha varit borta en vecka var han borta!

Jäklarns skit, tänkte jag och förstod att det var Mimer som haft cykelrensning och den vita springaren blivit ett offer i rannsakningarna. Ett argt mail skickades till Mimers kontor med desperat förfrågan om jag kunde få tillbaka min cykel.
Jo då, den fanns kvar i en inhägnad några gator härifrån fick jag höra. Jag sprang direkt till cykelns undsättning och fann honom under en hög med andra kidnappade cyklar.
Och sedan gick vi hand i styre mot solnedgången och levde lyckliga i alla våra dar (tills jag insåg att den ju fortfarande hade punktering och inte tjänade mycket till i slutändan).

Det liksom bara sa Pang!

Det är något med denna vecka som bara känns fel. Den började hemskt med att jag körde över en äldre dam med cykeln och jag tror det var där olyckan började. Saker gå fel och inte som jag vill. Jag tror att det är en bestraffning för att jag körde på den stackars tanten. Jag har knappt varit så olycklig som jag var då, på knä på asfalten med blod på jackan, laptopen på cykelbanan och en tant som svimmade av chock och rädsla. Det lilla plåstret med dalmatinfigurer på räckte inte länge innan det blött igenom.
Som plåster på mina själsliga sår tog Lisa med mig ut till hennes djur för att ryckta ponnysarna och se på när kycklingar kläcks. Mår man inte bra av sådant så vet jag inte vad som hjälper.

Over and out.

Äpple. Överallt. All the time.

Denna söndag är en riktig söndag. Vädret är lite för fult för att gå ut i och sängen är lite för skön för att separera från. Det är längesedan jag låg kvar och drygade till klockan tolv. Men det var lätt värt. Varför kliva upp när man inte kliver upp till någonting?

Denna dag blev också en ensam dag. Skulle ha lekt plocka svamp men som sagt, vädret var lite för fult helt enkelt. Istället plågade jag mig igenom två avsnitt av True Blood och gjorde äckligade miner i minst varannan scen. Varför tittar jag på den serien är ju ett frågetecken som heter duga.

Istället för ett tredje avsnitt tog jag mig upp ur soffan och lagade lite skor med Karlssons klister och tog tag i disken som stått sedan i måndags ungefär. Sedan blev det fart på mig. Jag tog fram ugnsplåtar och började skala några kilon äpplen som sedan åkte in i ugnen, mosades i en riktig potatismosare och istoppade i en burk. Lika bra att fortsätta och det blev en äppelkaka stor som en ugnsplåt och på det en Sticky date spread. För att riktigt gå på dagens tema åkte det i ett äpple där också! Underligt nog ligger det fortfarande överblivna äpplen på diskbänken men mina äppelrecept är slut för idag. Lite för mycket äpplen plockade mån tro..

Nu ska jag bara sitta och äta av alla mina hemlagade äppelsaker och kanske plåga mig till ett tredje avsnitt True Blood. Jag är lite för nyfiken för att undvika det.

Den gröna drycken åker ner...

Nollningen är nu slut för i år. Det har varit intensiv, otroligt kul och inget fylleslag som det lätt blir. Igår var det avslutningsfest här i Viksäng och hela 80 pers dök upp för att äta kräftor, pajer och fira att nollorna skulle bli ettor den kvällen. De fick dricka den Gröna Drycken och vips så var dom inte nollor längre. Jag är stolt över dom. Aktivitet efter aktivitet har de kämpat sig igenom både de ena och de andra. De som utmärkt sig lite extra fick olika pris såsom Årets Smörkniv till de som fjäskat för våra "ledare" mest, Årets lilleskutt till den som varit glad och peppande till dom andra och så Årets Skalman som är den som är en PPMare som är en god förebild för de andra. Även kvällens finast dekorerade kräfthatt fick pris! Min var gjord av löv och rönnbär med en discoboll längst upp och trots att jag inte vann är jag ändå stolt över den. Så får man väl säga här i Sverige utan att verka självgod?

Nu är det aussielunch i form av peanut butter toast och ginger beer innan det är dags att ta tag i städningen i festlokalen.

Over and out.

Det är över nu

Tredje gången gillt då jag och Andrew står på en flygplats och jag gråter huvudet av mig. Såklart var denna tredje gång lika olyckligt hemsk som de andra två. Och hur mycket jag än försöker hålla tårarna borta för att inte verka som en toffel så går det liksom bara inte. Men tillsist tog huvudvärken och sömnen över och efter flygplansmiddagen slocknade jag som ett ljus och sov 10 timmar.

Det var kanske inte så konstigt att jag somnade så fort och sov så länge. De tre sista dagarna har jag och Andrew sovit i en liten liten pytteliten bil och det har varit cirka 3 grader. Runt fem-tiden på mornarna var det så outhärdligt att vi satte på A/Cn och försökte värma våra stelfrusna tår. Vi hade inte råd med en större bil, täcken, kuddar eller liknande komfortabla campingprodukter så det fick bli bilen. Men vi hade iaf en uppblåsbar madrass som vi la över de nedfällda framsätena.

Anledningen till att vi campade i en bil var för att vi gjorde en sista minisemester längs The Great Ocean Road. Jag måste säga att det är en av de vackraste platserna jag vet. Det går inte att beskriva helt men det innehåller breda vita stränder, röda klippor, dramatisk natur och söta småbyar mest innehållande lyxhus á la multum! Hela vägen har varit som mumma för själen minus nätterna i bilen förstås.

Jag har nu avverkat 14 timmar i ett plan och har 16 timmar kvar. Men jag vill verkligen inte ta ett steg närmare hemlandet. Ta mig tillbaka till där jag hör hemma.

Lämnar Melbourne

Idag lämnar vi Melbourne för att åka på en campingtur längs The Great Ocean Road. Det ser jag fram emot och jag hoppas att vädret är snäll mot oss. Regn skulle förstöra ganska mycket. Vi har inget triangiakök eller något sådant så vi ska laga all mat idag och äta det under resten av dagarna. På lördag åker vi igenom Melbourne snabbt för att ta en dusch och packa om innan vi lämnar bilen på flygplatsen och jag lämnar Andrew där också, tyvärr. Men jag tror att han trivs i hostellivet och får leka med de andra grabbarna utan att behöva dras med flickvännen hela tiden som inte vill göra de "coola" sakerna som att klättra eller dricka Goon på hustaket.
På måndag börjar livet igen med vardagligheter och allt vad det heter som gör meter till milslånga kliv.

"Men det duger gott åt vanligt folk, säger Luther med ett flin. Och apan på axeln får du söva med vin"

Honestly

Nej, Moa, jag lovar! Det är sant!

Djur och Natur

Jag vet att det varit lite dåligt med uppdatering på sistone men jag har varit isolerad uppe i de australienska Tablelands på en gård utanför den lilla byn Millaa Millaa. Det har varit långa härliga dagar med utflykter, mycket mat och stjärnklara nätter runt brasan.

På morgonen väcktes vi av soluppgången och åt frukost ute på altan innan vi oftast åkte iväg på bilturer till kringliggande små byar och nationalparker. Jag har sett otaliga vattenfall som är så fina att de inte går att berätta om. Vi har sett kratersjöar, vilda bananer, vilda kalkoner och papegojor och flera meter höga ormbunkar.

Jag har haft den stora turen att se både en Tree kangaroo och en Cassowary (en jättelik fågel med horn och enorma klor). En vecka innan trodde jag att Andrew bara försökte lura mig när han berättade om dessa djur. En känguru som bor i träd? Pyttsan! Och en uråldrig fågel som kan döda dig? Oh nej!" Tji fick jag!

Bildbevis och andra bilder på smått och gott finns på länken här!

Jag har även blivit antastad av en huntsman-spindel! Han kilade uppför mitt lår i duschen och satt och flinade mot mig när jag upptäckte honom på höften. Vilken fräcking! Jag smällde till honom och skrek hysteriskt av chock. Han fick duscha i ena hörnet och jag intryckt mot den andra väggen med ögonen på honom så att han inte gjorde samma sak igen. De har en tendens att kila uppför ben nämligen. Inget hyfs alls!

Nu är vi tillbaka i Melbourne för den sista etappen på resan. Vi bor på ett mysigt hostel (ja, det är faktiskt mysigt!) och dagarna är sega och härligt semesterlikt lugna. Nästa vecka har vi hyrt en bil som vi ska köra runt The Great Ocean Road längs den södra kusten för att sedan åka direkt till flygplatsen där jag tyvärr måste ta ett plan hem. Lika lite lockande som att klappa kackerlackor.

Okänt territorium

Efter ett par dagar med otroligt mycket bilkörande (för Andrews del) och två flaskor chokladrom senare så anlände vi igår i Cairns. Så långt norrut på östkusten har jag inte varit förut och jag förundrades över det vackra landskapet och likaså husen längs vägen utan tak eller bara två-tre väggar efter orkanen Yasis erövringar i vintras.

Vi blev mycket väl bemötta av Andrews mamma Gillian och hennes man John och de tog oss direkt på en lunch i botaniska trädgården, sedan hem till lyxhuset för en dusch innan det var dags för indisk festmåltid och glass på stan.

Deras hus är helt otroligt med vackra luftiga rum, en liten fontän i hallen och pool i trädgården. Allt beläget på en kulle med utsikt över Cairns. Jag trivs kan jag påpeka!

Eftermiddagarna spenderas med te eller ett glas vin på verandan medan lite regn eller sol tittar fram och papegojorna leker i träden tillsammans med spindlar och gud vet vad för hårigt lur som bor där. Det är relativt varmt men fukten känns i lungorna och i huvudet.

Framtidsplaner de närmsta dagarna är utflykter, gå lite på stan, släktmiddag och åka till deras gård längre norrut som de håller på att renovera. Det tar visst en dag att gå runt hela ägorna säger dom, och det ska jag testa! Sedan fattas bara lite "farm work" så kan saker inte bli bättre. Som jag sa, jag trivs!

Over and out.

Norrut

Vi stannade hos Michael i över en vecka och hjälpte dom att flytta till huset bredvid. Som tack fick vi bo gratis vilket jag tyckte var en schysst deal. Det har varit lugna sköna dagar med mycket fika och restaurangbesök. I fredags gick vi på en teater/bio/temakväll där de visade Rocky Horror Movie samtidigt som skådespelare agerade framför skärmen och mimade till dialogerna och sångerna. En otroligt udda upplevelse då män sprang runt i nätstrumpor och högklackat. Trevligt var det iaf!

Jag, Andrew och Michael tog tåget till  Gold Coast en eftermiddag och byggde sandslott, gjorde cirkuskonster och badade i havet. Det var underbart med en strand och hav och gud ska veta hur mycket jag njöt!

Just nu åker vi norrut upp mot Cairns i en husbil som är jättestor. Vi hitade uttag och internet i en park vid ån så vi passade på att ladda våra laptops samtidigt som vi kunde laga lite lunch.

Till er som facebook-vägrar, bilder finns här!

Livet är bra! Adjö!

Plan

Det blev ändrade planer. Istället för att resa med en relocation-bil uppför kusten till Brisbane tog vi flyget. Jag är så ledsen för det, då jag har som strikt princip att inte flyga inom ett land. Men bilen blev inställd och vi hade inte mycket till val. Men vi köpte iaf Carbon Offset så att resan kompenserades lite.

Det är härligt att vara tillbaka i Brisbane men det tog emot när jag visade Andrew runt i Fortitude Valley och yogacentret där jag brukade bo. Jag längtar tillbaka något kopiöst! En av de bästa tiderna i Australien spenderades där och jag vill göra det igen. Men saker och ting är annorlunda nu och jag kunde endast spana in genom den låsta dörren och sedan vandra tillbaka mot tåget ut till förorten där vi nu bor hos Andrews bästa kompis.

Han bor i ett hus som balanserar på tunna stolpar. När någon går i trappan eller genom korridoren skakar hela huset på ett lite ruggigt sätt. Det är iskallt på natten, ca 5 grader, och som täcke har vi några påslakan. Jag som sover med duntäcke på sommaren ligger mest vaken och hackar tänder. Men det är mysigt och Andrew är glad att träffa Michael igen. De grabbar ihop sig och jag håller mig lite undan och låter dom ha sin "bromance" medan de kan.

Ha det så fint allihopa! Klem!

Att dejta en svensk

I en bok om att besöka Sverige som jag hittade i en ”inget över 2 dollar”-affär stod det under kapitlet Being Social: ”att dejta en svensk kan vara problematiskt på grund av jämställdheten mellan könen. Det är inte ovanligt att par ändå upp till 50 års ålder delar på notan på restaurang eller till och med anländer separat!”

Kulturskillnaderna i detta fall blev glasklara. Jag kommer så väl ihåg min ilska under tiden som jag wwoofade när jag inte fick köra traktor eller ens köra fyrhjulingen med sopor medan den manlige wwoofaren blev erbjuden att köra allt med ratt och hjul. Ska man skratta eller gråta? Jag skrattade åt boken men nästan grät av ilska när jag blev nekad att köra soporna och beordrades att rensa ogräs istället. Och som en god skandinavier som jag är satte jag mig tyst i rabatten och gjorde jobbet de bad mig göra, om än med darrande ilska och frustration.

Att vara tillbaka i Australien har gett så otroligt mycket minnen tillbaka, både de härliga och de svåra. Trots att det är samma land känns det som om jag är i ett nytt. Det är inte längre mitt älskade Aussie med grönsaksland, hostels och bondbränna. Det är ett civiliserat Australien där jag har kavaj om dagarna och beställer hem pizza till lägenheten med platt-tv och kök med diskmaskin.

Men idag skiner solen och jag har lust att gå ut.

One chocolate marble cake please!

Ända sedan resan till Malaysia för ett par år sedan har familjen Edberg-Åsberg drömt om några alldeles speciella tårtor från det alldeles speciella Secret Recipe i Kuala Lumpur. Och idag gick drömmen i uppfyllelse! Mitt i gallerian bland alla vanliga restauranger såg jag glimten av Secret Recipe-skylten och dregglet bara rann ut ur munnen på mig. Jag drog genast med mig Andrew och Emi för drömfika av himmelska slag. Och trots att förväntningarna var höga så kunde tårtbiten jag beställde toppa dom. A piece of heaven!

Annars har regnet fortsatt att regna och kylan har fortsatt att kyla ner, så vi satt mest inne och kurade resten av dagen. Jag hittade ett par Reebok Easytone som jag spanat på länge, men vågade inte riktigt köpa dom pga av priset. De är lika dyra som hemma dock, så kanske borde jag slå till? De är ju rätt så fantastiska!

I morgon flyttar vi ut från detta hus och in till Emi en natt innan vi hämtar upp en relocation-bil som ska ta oss hela vägen till Brisbane med stopp i Canberra och ställen vi får lust att stanna i. Vi är ju trots allt på semester och då ska spontaniteten flöda vilt!

Over and out.

Honey, I'm home!

Jag landade strax efter tio på kvällen lokal tid och efter en extra säkerhetskontroll hos tullen släpptes jag ut på australiensk mark. Andrew väntade troget på mig och vi tog direkt tåget ut mot förorten där han hyr ett rum i ett hus. Men i brådskan att undkomma mörkret, kylan och regnet utanför hanns det aldrig med att köpa en tågbiljett och självklart klev kontrollanter på tåget. De blev inte glada när jag inte kunde visa någon biljett och dessutom hade jag fötterna på sätet framför. Allt som allt ville de ge mig böter på cirka 1500 kronor men jag och ryggsäcken kunde dra på en backpacker-som-inte-fattar-någonting-roll och jag fick bara en varning. "Welcome to Australia miss."

Jag sov i 12 timmar innan jag orkade resa mig upp för en alldeles för lång dusch. Andrew hade köpt min favoritfrukost, chocolate bombs. De borde heta sugar bombs, men de är faktiskt mycket goda. Fast en kille på spårvagnen tittade lite snett på mig när han såg dom i matkassen och frågade om jag inte var för gammal för dom där. Men det kan man inte vara, svarade jag. Där fick han så han teg.

Annars har det mest regnat här och varit cirka 10 grader. Jag är iskall och sitter och kurar i sovrummet som har det enda elementet. Igår såg vi Harry Potter och imorgon ska vi nog gå och titta på det gamla fängelset där Ned Kelly satt. Oh ja, det är glada tider!

Klem!

Australien 2.0

Nu har jag väl kommit en sisådär halvvägs till Australien utan större motgångar. På planet i münchen var jag trött och hungrig och kastade ogillande blickar på alla som förde ljud omkring sig. Sedan fick jag lamm med basmatiris och efter det kastade jag till och med ett leende till det uppstissade barnet en rad framför.

Här i Abu Dhabi var planet försenat 3 timmar så det var bara att sätta sig och vänta. Hallelujah för gratis WiFi och loungestolar.

Dock är jag mycket trött. Klev upp kl 2 i Västerås för att hinna med flyget och sedan dess har jag kanske fått tre timmar sömn. Ögonen svider, nacken värker, benen är döda. Men inget kan förstöra glädjen över att jag snart är tillbaka i mitt andra hem och framförallt tillbaka hos Andrew.

Over and out.

Resfeber

Så, ännu en gång var det dags att i hast packa en ryggsäck för att ta den och mig själv till Australien. Det var bara någon dag sedan som jag fattade att jag verkligen skulle dit. På mornarna vaknar jag alldeles för tidigt för magen är så pirrig.

Jag är dock lite rädd för att mitt Utopia ska förstöras. Oftast kan det vara negativt att återvända till en plats man skattat så högt. Saker och ting förändras, men jag är inställd på samma sorts liv som jag hade förra gången trots att situationen ser helt olik sig ut.

Men jag är mer förberedd denna gång. Jag har körkortet, ingen lägenhet at flytta ut ur, visum och giltigt pass och tillochmed en taxi som tar mig från ytterdörren til flygbussen kl 03.30 inatt. Sedan följer 28 timmars restid, yippie! Bo the backpacker is unleashed once again!

Cykelförbannelsen

Under de senaste halvåret har en cykelförbannelse vilat över mig och Andrew. Min egna vita damcykel har haft punktering men Andrew har lagat den med en ny innerslang efter mycket svärande i en iskall trappuppgång där cykelhjulet inte ville hoppa av från sin plats.
Vi fick under tiden låna vännernas cykel, en vacker grön äldre "herre". Den fick snabbt punktering i bakdäcket men som Andrew åtgärdade. Efter ett par veckor hade den dock punktering igen. Denna gång på framhjulet. Andrew lagade. Veckorna gick.

Den gröna herren fick båda däckena punkterade. Anledning okänd. En vänlig själ från Andrews jobb gav oss hennes överblivna cykel. En vecka senare var den stulen med lås och allt. Andrew flydde landet och den gröna herren fick stå låst i ett låst cykelförråd i väntan på att ägarna skulle plocka upp den och lämna in för reparation. Samtidigt hade min egna vita springare utvecklat pyspunka.

För några dagar sedan var den gröna herren plötsligt borta från sin låsta plats och finns ej att finna någonstans. Om förövaren ser detta, var god ställ tillbaka cykeln där han stod! Och you're a poopie head.

Hur svårt ska det vara att äga en cykel i Västerås? Är det ett slags internt skämt bland västeråsarna? Är det så de välkomnar sina nya? Om så är fallet så skulle det i alla fall vara snällt med en skattkarta där gröna herren är gömd så jag åtminstone har någon chans. Annars är detta bara grymt.

Sommarlov

Tentorna är över. De gick helt okej, men resultaten får väl ge starkare bevis. Sommarlovet tog sin början med en glass nere vid hamnen och sedan en öl på Å i värmen. Gårdagen fortsatte med fint väder och efter jobbet blidde det en tur med vännerna till Hallstagropen som är ett gammalt vattenfyllt grustag. Jag solade mina vitblåa ben och tog en iskallt doppi det klara vattnet. Inget rensar huvudet lika mycket som ett sådant dopp. All smuts invändigt bara flyter iväg och sjunker ner till botten där det gott kan stanna i årtusenden.

Idag var det om än möjligt ännu varmare och jag och Lisa tog oss an hennes stackars träeka som höll på att torka ihjäl. Men först lite mys med kycklingar och titta till kaninbäbisarna!
Ekan blev sedan doppad i Mälarens bruna vatten, och Bodil och Lisa likaså. Gräddan på moset var båttur ut till Aggarön och marängschwiss.
Sommarlov är ju för härliga!

Inre Kamp

Tentaveckan har hunnit ikapp mig fast jag gjort mitt bästa att skjuta upp den. Tidsfördriv såsom nya tv-serier, långa promenader och ett evigt tittande på lägenheter att söka har använts för att slippa ta itu med berget instuderingsfrågor och böcker att läsa.
Orken finns inte och huvudet finns knappt det heller. Har haft en sjuhelsikes tandinflammation och gått på överdos av smärtstillande i en vecka.
Ångesten över att inte ha pluggat ordentligt har krypit sig på som en mask i lerig jord. Samtidigt vill jag inte stressa upp mig då det faktiskt finns omtentatider då min kraft troligen är tillbaka. Men den inre striden är alltid likadan:
- jag ska ha bra resultat på tentan!
- Men vad händer om jag inte får det då? Egentligen..?
- Jag får ett dåligt resultat.
- Men vad gör det?
- Det gör allt, för jag får inte dåliga resultat, det sitter i min identitet. Vem är jag annars?

Vem har rätt utav mig? Jag orkar inte kriga mitt upp i allt annan skit som heter tentavecka.

Lite obekvämt

Jag har verkligen fallit in i rollen som student, och en aktiv sådan. Jag har varit med på högskoledagarna, teknikåttan, jag sitter med i linjeföreningsstyrelsen och jag ska vara fadder under nollningen. Jag är med på sittningarna och många av festerna. Jag har t.o.m köpt en studentoverall. Den har jag hittills prytt med ett enda märke som egentligen inte alls har någon koppling till mig själv men den var lite fin. Och jag har sytt på mitt namn på ena benet med gammeldags tjock spets med guldmönster i. Det kanske var lite mera jag.
Men jag kan ändå inte sluta tänka på hur obekväm jag känner mig när jag tar på mig det stora gröna åbäket till overall och packar systemetkassen för att dra ut. Det är inte mitt sätt att roa mig alls längre. Jag ser ingen tjusning i att dricka ikapp med folk i andra åbäken, trots att de kan vara hur trevliga och härliga som helst. Det är själva grejen alltihop som jag känner är obekväm. Jag är för gammal för detta nu.
Men ikväll bär det av till ett studentområde med "ovven" och det får jag ta mig fasiken finna mig i.

Over and out.

Rackarns!

Miljövänlig och ekonomisk som jag försöker vara, så sätts ändå käppar i hjuler när jag vill göra en operation på min kära Asusdator och byta ut hans stackars gamla fläkt mot en ny och fräsch. Det är ju nästan som hans lungor. Men den finns ej längre att få tag på och nu står jag här handfallen med en icke-reparerbar dator som dock är trogen och kämpar på med sina trasiga lungor.
Dilemmat är ju om jag ska avancera ett snäpp och gå på djupdykning i reservdelsdjungeln eller köpa en helt ny bästa vän? Båda mynnar ut i problemet: pengar finns inte.
Nå, kära läsare, hur göra?

Over and out!

Bokat

Det blir en långsemester mellan den 14:e juli tills den 3:e september och flyget går såklart till Australien.
Sparar alla stackars slantar jag har men studentlivet kan vara så dyrt ibland. Jag får förlita mig på skatteåterbäringen och skära ner på take-away kaffe och kanske en och annan vinflaska.
Tills dess ska jag klara det första året på högskolan, sommarjobba några veckor och hinna hem till glesbygden i norr.
Inte så tokigt!

Inlärning

Under en vecka hinner man lära sig rätt mycket. Och då menar jag inte i skolan utan mer livserfarenhet. Sådant som är bra att kunna inför kommande prövningar. En liten sammanfattning följer, som en kom-ihåg-lapp:

1. Mamma Scan: två lag sitter på huk framför varandra. Ena laget är Mamma och upprepar snabbt ordet "Mamma". Andra laget är Scan och upprepar istället ordet "Scan". För att vinna ska man putta ner alla andra i det andra laget. Blir man nerputtad får man gå utanför krigszonen. När det endast hörs antingen bara "mamma" eller "scan" vet man ju vem som vunnit!

2. Att göra i ordning en göteborgseka som spruckit: Svart geggig färg i botten på undersidan och runt kanterna och inuti ska det vara trälack. Sprickor klickas igen med en svart gel som lätt fastnar på fingrarna. Använd handskar eller gå med svarta påmålade vantar en vecka efteråt.

3. Få en höna att adoptera 20 kycklingar: Ta en höna som ruvar (obs! de bits, använd skydd) och lägg henne i en bur med kycklingar. Stoppa in så många kycklingar du får plats med under hönans vingar. Vänta på acceptans från mamma höna.

4. Hitta trall till balkong: Nisses möbler har inte trall men mycket kopior av andra saker.

5. Köp av gardinstång: Titta först vilken modell stången ska vara i innan du slår till.

6. Insättning på bank: ID-kort erfordras vid insättning av större summor.

7. Badvatten: Hjälmaren är kall i början på maj.

8. Semester: Ansök om rätt veckor så blir det mycket lättare än att söka fel veckor.

Dag 0

Nedräkningen tog slut idag. För ett år sedan var det 365 dagar kvar. Idag är den siffran 0. Andrew ska åka ut ur Sverige och inte jag. Jag måste komma hem ikväll till en tom liten lägenhet i Viksäng medan han sitter på ett plan som precis flyger ut från Heathrow och mot andra sidan jorden.
Jag har ju vetat alla dessa 365 dagar att denna dag 0 ska komma men nu när den är här så känns det fel och oväntat.
Botemedel kanske är att försöka vara sysselsatt från morgon till kväll, klappa kaninungar, odla lite groddar och spela spel.

Nu åker vi till Arlanda.

Halka

Lämnar allting kvar
inget tar jag med mig
Lämnar allt jag har
för en timme vackert väder
Släpp mig jag vill ut
det känns som jag har feber
Släpp mig, släpp mig nu

Bort

 Vi åkte på minisemester över helgen. Det blev en tur med vänner till västkusten och sommarvärme, hav och vin. Det var så skönt att komma ut från stan där rödljusen bestämmer om man får gå eller inte och modefreaksens blickar bestämmer vad man ska ha på sig. Helgen var befriande. Jag gick när jag ville och jag hade på mig en gammal fleece och inget smink alls. Sol, blåhimmel och middagar på en terass kan göra vem som helst lycklig.

Att komma hem till stan, en stökig liten lägenhet och en vecka framför mig som jag bara vill gräva ner djupt ner i jordens skal, var inte uppiggande. Reality check. Kanske borde jag gräva ner mig själv djupt ner i jordens skal. Eller så kan jag helt enkelt isolera mig i Vapland och bara sitta på bryggan, helt utan rödljus som bestämmer när jag får gå. Det borde vara jag och min fleece.

Lika bra att förvarna om vändplatsen redan i ortsnamnet.

Vykortsvy

Vårtecken

Vårtecknen har börjat dala ner över mig här i Västerås. Idag fick jag en fluga i munnen när jag cyklade på rensopad trottoar med öppen jacka. Jag blir glad av flugor i munnen på våren. På min soliga promenad längs den halvfrusna sjön hittade jag äntligen efterlängtade tussilagos och plockade glatt en hel bunt som dock vissnade i fickan efter några minuter.

Annars har flytten gått bra ut till förorten och jag trivs helt okej. Kemikursen är över och till helgen blir det minisemester på västkusten. Trevligt, oh ja!

How clean is your home

Trots att jag städar som leverne kan jag inte sluta städa hemma. När jag är stressad har jag en tendens att städa för att få känslan av kontroll och lite fysisk aktivitet. Att gå de 10 minutrarna till Friskis är ett för stort äventyr just nu så det blir mer hemmaaktiviteter. Mest sova i soffan dock, se på tv, fika för mycket kakor såklart, men även städning. Badrummet är skinande rent sedan en kvart tillbaka och jag har lite mer ro i själen.
Utföra uppgift + se direkt reultat = bra för Bodil.

Ikväll ska jag iväg på vår sedvanliga spelkväll hos vännerna med middag och lite vin. Förhoppningsvis får jag inget galet ostoppbart anfall att städa. De brukar ha väldgt rent dock. Tur.

Tentaliv

Jag pluggade så mycket jag kunde till min kemitenta. Jag satt på helger och kvällar och var med på föreläsningarna. Vanligtvis hade jag klarat mig mycket bra och inte haft någon större svårighet att plugga in allt, men dessa kemiska beräkningar blev mitt fall.
Jag satt fem timmar och skrev provet. Fem långa ångestfyllda timmar fulla av klurigheter, enheter, fyndigheter och allt vad det nu heter. Jag har oftast höga mål för mig själv och tolererar inte något under en femma men i detta fall skulle jag bli lugn och harmonisk i hela min stackars själ om jag bara så får godkänt. Att behöva göra en omtenta kommer att ta kål på mig och det vore ju inte så bra att dö innna jag ens klarat av ett år på högskolan. Klent.
Helgen spenderas med vänner, mat och vin för att tränga bort de hemska minnena av de Fem ångestfyllda timmarna.

Tack och bock!

I kemins tecken

Jag måste säga att jag inte alls gillar kursen vi har just nu - Kemi för miljövetare. Det finns en enda orsak och den är stor nog för att starkt ogilla kemin: jag känner mig så fruktansvärt dum. Det märks så tydligt att jag har en "samhällshjärna" och inte den logiska mattehjärnan som skulle komma väl till hands nu. De kemiska beräkningarna med pq-regeln, pKa och tio-potenser som får vem som helst att storkna.
Jag är helt slut om kvällarna och jag vet inte vars jag ska ta vägen när jag sitter där på de 6 timmar långa lektionerna och försöker till mitt yttersta förstå hur en formel plötsligt blev en annan. Kanske är mitt mål "aldrig en omtenta" oundviklig. Jag har mött min överman.

En liten sak till bara...

Jag fick en femma på tentan som jag varit så rädd för att få tillbaka samt en fin ny lägenhet som det snart ska flyttas in i. Saker och ting börjar falla på plats och min nervositet över allt som behövs göras börjar lugna ner sig och sätta sig till ro.
Allt som behövs nu är ett awesome jobb till sommaren och kanske en semla!

Vars ska jag ta vägen?

Jag sitter denna söndagskväll och tittar på otaliga dokumentärer om konsumtionssamhället och makt. De leder mig till att spana lite djupare på alla miljöhemsidor jag brukar vara inne på för att se vad framtiden kan uppbringa i form av lediga tjänster.
Först och främst ett jobb under skoltiden, ett jobb som helst är kopplat till miljö. Sedan spinner jag vidare och då kommer ju frågan om sommarjobb upp och praktik, och rätt som det är har jag i huvudet tagit min examen och måste ha ett riktigt jobb, ett vuxenjobb.
Jag har höga förväntningar men inser även den hårda konkurrensen från alla andra miljövetare som tar studenten det året. Men det är också roligt att inte veta vars jag kommer att hamna då jag alltid ser ett makalöst liv framför mig (ibland som USAs president och ibland som en enkel bonde i Australien).
Fast jag kanske inte borde drömma mig bort för mycket ändå? Jag har kemiläxan kvar att göra och dessutom har jag inte ätit middag än och klockan är efter åtta. Dags att agera hemmafru!

Att ta ett val

Gosh jag har letat en ny lägenhet i månader och vad erbjuds jag? Jo, en på våningen under. Rätt trevlig och det vore en smooth flytt, men det tar inte bort problemet med byggarbetare som agerar mänskliga väckarklockar punktligt klockan sju varje dag eller problemet med sopor i korridoren eller fruktansvärt soprum eller att bo farligt nära sin favoritresturang som är så behändig att göra av sina pengar på. Nej, jag ska nog ha lite is i huvudet och vänta tills en lägenhet dyker upp som iaf innebär en flytt från denna byggnad. Eller är jag för kräsen? Får man vara kräsen som student? Borde jag tacka ja till minsta lilla vink om vilken liten skruttig garderob att bo i som helst? Jag vet inte.
Det jag dock vet säkert är att jag inte får fast bläckpatronerna i min skrivare. Inte alls faktiskt.

Fyll min tid med någonting, men inte för mycket

Sedan tentan för en vecka sedan har jag tagit det så lugnt att jag fått tråkigt. Det var längesedan det hände. Sovmornar är dock guld värda trots att dagen jag vaknar till inte är fylld av något som helst. Jag och sambon har storhandlat och lekt lite med kompisar. Jag har jobbat två förmiddagar och Andrew har som vanligt jobbat två kvällar. Jag har rensat alla gamla papper sedan 2007 och slängt saker som jag bara råkar samla på mig av ren lathet. Men det är slut på sådant nu när jag inhandlat fina pärmar från kära ikea.

Imorgon ska jag åka till söstra mi i Jönköping och ta vara på mina sista skolfria dagar innan intensivkemi-kursen börjar. Det vankas coctailparty med söstra apparently och det går ju att finna sig i.

Oh just ja, höll på att glömma: om någon har en billig lägenhet i Västerås, kan jag få ta den? Att bo i en byggarbetsplats har tärt på mina stackars nerver tills den punkt att jag kastar ilskna blickar på byggarbetarna för att de backar sin lilla traktor för högljutt och går med leriga skor i trappen. Så, en billig etta till Bodil omgående. Tack och bock.

Over and out.

Sjukvård (till den som hittar rätt)

Att ta sig till vårdcentralen för att testa allergier kanske låter som en lätt match. Boka tid, gå dit, ta blodprov, gå hem, få ett svar.
Men nej, det kan vara mycket svårare än så. Först måste man få skatteverket att byta ens adress så att man har rätten att gå till vårdcentralen i ens nuvarande stad. Sedan ska man ringa och boka tid. Det är ju faktiskt ganska enkelt, om man någonsin kan ringa mellan de gudsförgätna telefontiderna. När man har fått ett inbokat datum måste självklart hjärnan missförstå och tro att det är en vecka tidigare, men sedan inse det tio minuter före man sätter sig på cykeln och sedan får en hel sovmorgon förstörd.
Ska man sedan dit på rätt tid och rätt dag måste man se till att hamna på rätt vårdcentral och inte den som ligger på andra sidan stan, dit journumret går. Man måste då ringa sin rätta vårdcentral och skamset förklara varför man inte är på plats och få en senare tid inbokad.
Ska man på eftercheck hos en annan doktor gäller samma sak: åk till rätt vårdcentral, och anta inte att den doktorn finns i samma hus som första doktorn! Annars kan man sitta i väntrummet på fel vårdcentral (igen) och inte förstå varför doktorn aldrig ropar upp ens namn. Det kan löna sig att säga till receptionen att tiderna inte stämmer och de kan svara att man inte ens finns med i registert, men klämmer in en 1 timma senare så att man blir mycket sen till jobbet men ändå tillsist får träffa en doktor. Man kan några dagar senare få ett brev hem i brevlådan om uteblivet besök på en helt annan vårdcentral, den som man egentligen bokade in sig på för ett andra besök.
Har detta hänt andra eller är det bara jag som lyckats med detta?

Vem är "anonym"?

Hej igen efter ett långt julpaus!
Jag blev utvilad i Östersund men har redan så mycket att göra att jag stressat sönder alla energiförråd som jag lagt på mig under julen. Tillbringat 93% av min vakna tid på skolan och skrivit hemtenta och pluggat salstenta. Imorgon är det salstentan och jag måste medge att jag är nervös, jättenervös. Mindervärdskomplexet sitter tungt och gungar på mina axlar och skriker kemiska termer och miljöbegrepp som den vet att jag inte förstår men måste kunna tills imorgon. Jag har till och med ritat bergarter med ansikten för att bättre hålla reda på vem som är vem. Den magmatiska är den sura av de tre vännerna, och den metamorfa är mer som barbapappa och kan omvandlas.

Middag, ett avsnitt av vänner och sedan en tröstlös natt av nervositet.