Resa bort

Dan Viktor, han är bra han!

Vi satt på en kulle och solade oss en försommardag klockan tolv.
Och allt var så vanligt att det gjorde ont men det brydde vi oss inte om.
Och världen låg för oss och viskade högt
"- kom och ta mig för nu är jag er".
Men det var som om det var klister i kullen,
så det blev inget alls mer med det.

Omkullvälta viljor och nedslitna ord, det går som ett virus bland oss.
Jag blir trött av all trötthet och urled på det och så led att jag inte orkar slåss
mot vardagligheter och allt vad sånt heter som gör meter blir milslånga kliv.
Men jag tvingas av ansvar och osjälviskhet att leva mitt halvdöda liv

Jag vill resa bort, resa mig opp. Bara packa ihop och dra.
Ska vi resa bort, resa oss opp? Eller stanna och ha det vi har?

Jag önskar jag ändå var så pass vuxen att jag slapp bli så illa berörd
över meningslöshetens molande tand och att tiden här är så förstörd.
Och vart jag än vänder så är det inget som händer
så det måste nog bero på mig.
Men ibland kan man tycka att var och ens lycka
inte borde stå helt för sig.

Vi satt där och brydde oss föga om något när plötsligt ett oväder kom.
Och när det passerat så var hela livet slut men det var det ingen som brydde sig om
"- Ska du resa nånstans? Din ryggsäck är full
och din min är så väldigt bestämd."
"- Ska du verkligen lämna oss alla kvar här
och kommer du nånsin igen?"
Ja, jag har slutat att veta och fortsätter leta efter något som glädjer en del.
Min resa vill lycka och man kan väl tycka vad man vill men den börjar nu.

jag är körd.

Idag är det dags igen. Uppkörning 2.
Sedan förra gången har jag blivit helt skruvad i huvudet. När jag är ute och går så gör jag om männsiskorna till bilar, gångvägen till en bilväg med olika körfält och fäller folk hit och dit som bryter mot trafikreglerna i denna fantasivärld. Innan jag går runt en korsning tänker jag på alla stegen man gör innan man svänger med en bil. Bromsa in, spegelcheck, blinkers, tvåans växel, högerregel bla bla.
Jag är rätt så säker att det blir en Uppkörning 3. Att få åka till Australien i helgen känns för avlägset, och vilken körledare är dum nog att anse att jag är kapabel till ett körkort?

människan är underskattad

Svante Arrhenius hade redan 1896 en teori om global uppvärmning. Han hade exakt samma sorts teori som dagens forskare har kommit fram till. Det var bara på en punkt han hade fel: han beräknade att det skulle ta 3000 tusen år innan vi skulle nå +6 grader.
Idag kan vi ju klara det på 100 år. Grattis människosläktet, verkligen.
För övrigt är han inte så härlig den där Arrhenius. Han satt i styrelsen för Svenska sällskapet för rashygien och trodde att livet på jorden började med ett meteoritnedslag. Men med den tidens kultur och samhälle är det kanske inte så konstigt. Många var nog formad så på den tiden, tyvärr.

förlåt mina synder

Härmed ber jag om tillstånd att köpa äckelpäckelmat (inte ekologiskt) för att överleva min kvarvarande tid här i vårt iskalla ikealand.
Så förlåt mig Al Gore, Mats-Eric Nilsson, Isabella Lövin m.fl, men jag har jobbat duktigt länge nu. Så gott som all mat har varit ekologisk. Och jag köper inte nya kläder som inte är ekologiska. Det mesta har ju faktiskt varit second hand. Det är bara maten jag måste fuska på. Ett litet tag.
Men det är konstigt hur lätt man vänjer sig vid en sak. Nere hos mia åt jag kikärter från Eldorado (må djävulen ta mig själ!) och det kändes som om jag lika gärna kunnat svälja en flaska thinner. Det finns stora spärrar i mitt huvud och ärligt talat är jag glad för de där spärrarna.
Veckans vinst är att jag fått Mia över på den naturkosmetiska sidan. Annars hade jag snart behövt säga upp bekantskapen. 1-0 till Bodil.

E45:an

Jag flydde neråt södern för att gömma mig från mitt nederlag Uppkörningen. Till Jönköping bar det av och här trivs jag. På nervägen passerar man ett antal knasiga slogans för de otaliga små samhällen som här och där dyker upp som en glänta i skogen.
Exempelvis Stöde - "Hade du bott i Stöde hade du varit hemma nu." Jag tycker att den är hemskt fyndig faktiskt. Dock blir den lite retsam då jag oftast åker förbi där när jag åker hem från Sundsvall och det är två timmar kvar. Ibland känns det nästan värt att bo i Stöde så man fick vara hemma nu.
"I love Hjo" är ju alltid en klassiker. Men Filipstads är mest bara underlig: "Filipstad - bra mycket bättre."
Jaha...? Bra mycket bättre än vad? Stöde? Stockholm? Bagdad? Jag låter oss hänga ovetandes.
I Storfors har de iaf höga tankar om sig själva: "Stortrivs i Storfors". Mycket bra reklam! Käck och lagom fyndig. Men själva Storfors bestod mest bara av en Ica Nära, en blomsteraffär, en tant med en spark och tre småkillar som spelar hockey på en knappt underhållen is. Men invånarna stortrivs säkert.

Jag är trött, slö, vägrar ta av mig mina raggsockar och äter pannkakor med chokladsås. När jag orkar ta mig utanför lägenheten blir det nog lite religionsutövning som innebär shopping på Myrorna.

jag kunde inte.

Okej, jag är inte den bästa bilföraren i Sverige, nej. Men kunde han inte ha varit lite barmhärtig och "råkat missa" det faktum att jag råkade missa en skylt? Är det för mycket begärt?
Ja, jag vet att det inte fungerar så. Man ska vara felfri. Men just nu passar det inte så bra att kuggas. Inte alls faktiskt.
Det fullkomligt regnar klyschor i mitt huvud. De slår som spön mot hjärnbalken ."Får du en citron så gör lemonad." "Imorgon kan bara bli bättre." "Det som sker det sker, det är ödet." Ta lärdom av dina misstag." Allt för att trösta och skydda mig själv.
Men yeah, right. Crap. Jag är underkänd. That's it.

jag tror jag kan, jag tror jag kan...

Idag ska jag ta körkort. Med eller utan urinvägsinfektion. That's it.

Tungvrickaren

Hur säger man hej då till de allra närmaste? Hur uttrycker man sig för att de ska förstå de ord som fastnar någonstans i magen? För jag vet ärligt talat inte hur de orden låter, eller hur de tar sig upp ur magen, förbi hjärtat och rullar ut från tungan. Jag vet inte.

Du och jag ryggsäck

Jag klarade teoriprovet efter många vakna nätter och svärord riktade mot Körkortsboken. Ett steg närmare körkort och därmed Australien.
Jag har roat mig med att pricka för alla söta gårdar jag vill åka till när jag åkt. På ett ställe i närheten av Perth finns en gård med örtmedicin som inriktning, och som wwoofare får man lära sig lite av växternas helande egenskaper.
På en annan gård bor man på ett yogaretreat och mediterar på mornarna och jobbar lite på dagarna. När kvällen kommer är det BBQ som gäller och bara mys.
Många ställen är riktiga hippie-paradis med fruktträdgårdar, grillfester och gitarrspelande värdfamiljer.
Att ha en sådan valfrihet är faktiskt svårt. Jag vill besöka 15 gårdar på en radie av 10 meter och det gör att jag inte kommer att komma långt på luffningen. Att sålla bort och ändra om resrutten kommer nog att bli en stor del av själva resan. Jag vill inte missa något värdefullt, men kommer som sagt att bli kvar inom samma region om jag åker till alla gårdar som verkar söta. Wwooferlivets stora nackdel tror jag.
Åh gud vad jag inte kan bärga mig.
Så släpp iväg mig nu då. Låt det bli jag och min ryggsäck.

kyndelsmässodagen till ära

Jag har teoriprov idag. Inte påläst som jag borde. Distraherad av saker vid namn Australien, förkylning och Viktor.
Sofia har också teoriprov.
Thilda får sig en tatuering.
Maria får tillbaka sitt första tentaresultat.
Pappa besökte akuten.
Och Frank kan inte sluta leka med en mjölkförpackningsflik. Jag tror att han tror att han är James Bond eller liknande. Dock ser han mer ut som nedan: