Kom an bara!

Hej vanner och bekanta, familj och fiender!
Med mig star det bra till. Haft en dipp de senaste veckorna da jag tankt for mycket. Min hjarna tog eld igar under ett psykologtest min vardmamma testade pa mig, och tararna sprutade. Kande mig som en femaring som tappat sin snuttefilt.
Men efterat kande jag mig lattare, bade i kropp och knopp. Som om tararna legat pa hog bakom ogonen och tyngt ner. For det ar halsosamt att grata anser jag. Det finns en ratt sorts grat som torkar ut i positivitet och lattnad.
Det hjalper att vara pa ett ekoretreat ute i skogen och om dagarna pata i tradgarden, ata mogna jordgubbar och mangos for att sedan ta ett dopp i vattenhalet innan hela kollektivet lagar mat och dricker te.
Men saknar storstaden ocksa. Pa mandag bar det av till Brisbane. Yoga och meditation star pa menyn. Samt mota upp med gamla flammor och ga pa ett gig som halls av en bekants bror. Mm, sa ligger det till for tillfallet.
Idag fangade jag en jattespindel i en tvalkopp och i forrgar klappade jag en Brown Snake (den giftigaste av dom alla). Kanner mig som Steve Irwin. En kamp med en krokodil skulle vara graddan pa moset. Men samtidigt vill jag hemskt garna overleva denna resa och komma hem till Svea rike nar tiden ar inne.
Men nu, god natt.

It is time for take-off again

Tisdagen den 16:e december klockan 9.30 landar jag pa Arlanda flygplats.
Det ar ratt sa snart det.

Jag ar skamsen.

Jag har i mitt nya backpackerliv tappat bort mig sjalv i stravan pa att fornya mig. Jag har blivit smatt oarlig och smugglat in manniskor pa campingplatser, lagt for lite pengar i nationalparkens fond och smugglat in frukt over gransen.
Jag tar langa varma duschar. Jag koper nya klader fulla av kemikalier. Jag koper inte ekologiskt. Jag klagar inte nar de andra vill ta bilen den korta biten till stranden eller nar de fimpar sina ciggaretter i sanden i ett naturreservat.
Vars ar den irriterande Bodil som stod pa miljons sida och reste till landet Australien for att bli lard, kunnig och vuxen?
Visst, jag ar kanske starkare nu, mer oppen som person och saker i mig sjalv. Men de egenskaperna tog helt over och jag ar inte mycket mer an det just nu. Jag har ny frisyr ocksa, och den ar inte alls i stil med Bodil.
Denna nya manniska ar Bo. Isolerad i sin ryggsack och vaningssangarna pa hostlen. Jag lever i en bubbla dar klimatforandringarna inte nar mig och dar man far gora som man vill, nar man vill.
Jag kopte ekologiskt te och kaffe haromdagen och kande mig ovanligt stolt. Bodil hade hanskrattat at mig och sagt att "du, det dar ar en knaper insats for nagon som kallar sig miljonord."
Jag har nog gatt for langt och slappt for mycket sparrar. Imorgon aker jag till en ny wwoofvard och kastar mig in i den ekologiska varlden igen for att hitta tillbaka till det som jag kom hit for. Nagon matta far det vara!

Och sa var det bara en fagel kvar...

Det blev lite huller om buller nu. Det var ju tankt att jag skulle wwoofa i Mackay i 10 dagar, men nar jag kom dit och kollade mailen sa familjen att det var fullt och att jag skulle forsoka aka nagon annanstans. Jaha, det var ju lite snopet.

Det var bara att hoppa in i Honey Bunny igen och fortsatta med Paul och Leo ett tag till. 300 km senare var vi i Rockhampton och dar fick jag ett spontant infall att hoppa av. Killarna reste vidare och jag stod kvar pa troskeln till mitt hostel och vinkade av dom.

Jag har mitt egna rum! Och en stor dubbelsang! Kan du tanka dig vilken lyx? Jag har inte haft ett eget rum sedan Geraldton och det ar val en sadar 3 manader sedan. Men nar jag packat upp lite saker och borjade smaska pa mitt jordnotssmor sa kande jag mig mest tom. Var ar alla? Hur gor man nar man ar ensam?

Jag tog iPoden, la mig pa sangen och filurade en stund. Tillsist klev jag upp och tog mitt telefonkort och gick till narmaste telefonkiosk. Det var for tomt och tyst pa rummet. Jag testade att ringa ett antal personer men ingen svarade och telefonen svalde hela 1,5 dollar. Muttrandes gick jag tillbaka till mitt rum, tog en kopp te och somnade alldeles for tidigt till livemusiken i baren.

Jag har arligt talat ingen aning om vad jag gor har i Rockhampton eller var jag ska ta mig harnast. Frihet kan jag kalla det.

Man blir mosig i huvudet av solen

Airlie beach ar en ratt trevlig lite stad. Idag hade vi sovmorgon till kanske tio, elva. En kopp kaffe innan vi akte in till stranden och lag bara och njot av solen. Paul och Leo blev uttrakade efter en stund och spelade fotboll. Sjalv ser jag inga problem med att ligga och dra at mig solstralar i timmar.
Imorgon ska vi ut till de kringliggande oarna och det blir finfint tror jag! En dags oluffning och sedan aker vi vidare soderut imorgon kvall.
Allt ar laid back, langsamt, enkelt. Inte haft en klocka pa ett par dagar, inget batteri i telefonen, kameran eller iPoden. Det kvittar. Solen och stranden finns, och ibland en kopp te.
Kom precis pa att jag glomt att ata idag. Hoppsan, det har aldrig hant mig forr. Matmonster som jag ar. Borjar allt bli kanske lite for laid back?
Nu vill jag ata. Pa aterseende=)

Uluru, bilresa och vastkusten

Sett Uluru, den dar kanda stora stenen ute i oknen. Sa, Been there - done that! Det var nagot magiskt over den och det var en harlig tripp ut dit. En buss med 20 personer, sov under stjarnhimmlen och lagade mat over oppen eld. Efter ett par dagar spenderade i Alice Springs - australiens hjarta - plockade Marte upp mig igen.

Det tog tre dagar for oss att ta oss genom halva landet, fran Tennant Creek till Townsville. Vi korde cirka 7 timmar om dagen och allt vi sag var ett platt landskap utan trad, buskar, berg, knappt byar. Bara vagen, bruna falt och en bla himmel. Jag sov mest hela tiden, vad annars kunde jag gora?
Vi tog en minisemester pa underbara Magnetic Island. Vi var fem stycken och delade pa ett rum med tv (!), sang (!), kok (!), egen toalett (!). Gudars skymning det var underbart! Gick nagra vandringar, lag pa stranden, sag koalas (!) och hade filmkvall med efteratt och vin. Mycket underbart efter en lang seg bilresa.
Jag har nu bytt Gunhild mot Honey Bunny eftersom Marte och resten av sallskapet ska norr, medan jag aker soderut. Idag sitter jag i Airlie Beach och imorgon blir det snorkling ute pa The Whitsundays Islands. Ser ut som paradiset sjalv i broschyrerna, men det ar knokfullt med backpackers att jag blir lite illamaende.
Men jag ska snart till en familj och wwoofa sa kommer undan lite grand.
Inte bokat biljetter hem an, men nar jag gjort det sa far ni veta! Ser fram emot hemkomsten faktiskt. Ska bli underbart att se och traffa alla igen, packa upp och ga runt i pyjamasen en hel vecka. Dega och ata hemlagad mat! Ah sa gott!
Saknar speciellt mommas kottbullar, hjortronsylt, vafflor, svenskt brod och havregrynsgrot. Lite random saker, men det ar svenska saker! I sydney ska jag ata kottbullar pa IKEA, det ser jag fram emot=)

Kram pa er alla, jag saknar er sa det gor ont i hela kroppen! 4-5 manader kvar..