Halka

Lämnar allting kvar
inget tar jag med mig
Lämnar allt jag har
för en timme vackert väder
Släpp mig jag vill ut
det känns som jag har feber
Släpp mig, släpp mig nu

Bort

 Vi åkte på minisemester över helgen. Det blev en tur med vänner till västkusten och sommarvärme, hav och vin. Det var så skönt att komma ut från stan där rödljusen bestämmer om man får gå eller inte och modefreaksens blickar bestämmer vad man ska ha på sig. Helgen var befriande. Jag gick när jag ville och jag hade på mig en gammal fleece och inget smink alls. Sol, blåhimmel och middagar på en terass kan göra vem som helst lycklig.

Att komma hem till stan, en stökig liten lägenhet och en vecka framför mig som jag bara vill gräva ner djupt ner i jordens skal, var inte uppiggande. Reality check. Kanske borde jag gräva ner mig själv djupt ner i jordens skal. Eller så kan jag helt enkelt isolera mig i Vapland och bara sitta på bryggan, helt utan rödljus som bestämmer när jag får gå. Det borde vara jag och min fleece.

Lika bra att förvarna om vändplatsen redan i ortsnamnet.

Vykortsvy

Vårtecken

Vårtecknen har börjat dala ner över mig här i Västerås. Idag fick jag en fluga i munnen när jag cyklade på rensopad trottoar med öppen jacka. Jag blir glad av flugor i munnen på våren. På min soliga promenad längs den halvfrusna sjön hittade jag äntligen efterlängtade tussilagos och plockade glatt en hel bunt som dock vissnade i fickan efter några minuter.

Annars har flytten gått bra ut till förorten och jag trivs helt okej. Kemikursen är över och till helgen blir det minisemester på västkusten. Trevligt, oh ja!