Nej. Nej. Nej.

Tusan. Dagen som aldrig fick komma kom tillslut. Jag vaknade helt yr och med huvudvärk av att "storebröderna" knackade på dörren och sade att det var frukost. Jag drog på mig de enda icke-nerpackade kläderna och stönade ut ur rummet. Kvällen innan blev rejäl då det var min sista. Jag tog tillvara på varenda minut, dansade fötterna av mig ensam på dansgolvet och bjöd laget runt.

Frukosten blev lång med mycket mat och vi satt runt vårt långbord hela kärnfamiljen och jag gav bort all överbliven mat, kläder och saker jag samlat på mig som jag inte längre behövde. Det var gudomligt att sitta där med alla en sista gång och jag stornjöt samtidigt som det gjorde ont i hjärtat för jag visste ju att min tid var kommen.

Kärnfamiljen följde med mig ner till receptionen och därefter följde ett kram- och gråtkalas jag aldrig sett maken till förut. Jag grät i taxin ner till bussen och på bussen blev jag lite apatisk och tom. Väl i Budapest virrade jag runt med mitt 18 ton tunga bagage i 30 min innan jag insåg att mitt hotell låg 500 meter från busstationen.

Jag har under kvällen varit inne i Pest centrum och myst runt på julmarknaden med en kopp varmt te och en sista shoppingrunda.

Jag önskar att jag inte lämnat Veszprém.

12.12.12

Det magiska datumet. Det sista repeterande datumet som vi kommer att uppleva. Klockan 12.12 hade jag nästan precis kravlat ur sängen, slängt på mig smink och kläder och hasat ut till köket, desperat i jakt på en kopp kaffe. Bakis? Nej, bara trött och seg. Jag vaknade med lite knutar i magen som påminde mig direkt om att jag åker hem nästa vecka.
Jag spenderar knappt tid på mitt eget rum utan sitter i köket och socialiserar in i det sista med min "familj". Vi lagar stormiddagar, dricker vin, spelar spel och bitchar över tentorna. Delar vår vardag.
Vädret är kallt och snöigt men jag ska snart våga mig ut för en liten promenad medan det fortfarande finns dagsljus ute.

Veszprém, szeretlek.

... och så var dom bara 9 fåglar kvar.

I torsdags firade vi som sagt "lilla tomten" och bytte secret santa-julklappar. Jag gav bort en typ jojo till en fransman och av min kära "storebror" Aaron fick jag ett halsband som skriker Bodil. Vi åt en stor middag med diverse rätter såsom pasta, canapeér, plockmat och jag gjorde några liter hemgjord glögg! Mums och trevligt!
Dagen därpå hade jag ett muntligt prov men det visade sig inte alls vara ett prov utan mest en liten koll för läraren vad jag höll på med. Jag som hade legat vaken under natten och haft ångest över att jag inte ens läst klart boken. Allt gick fint och jag fick en relativt enkel uppsats att skriva vilket passar mig utmärkt.
Jag småsprang sedan till busstationen där nio av min lilla familj stod och väntade. Vi tog bussen till Györ och sedan tåg till Wien. Vi checkade in på det trevliga Wombats City Hostel nära tågstationen och hade en liten förfest på vårt rum innan det var dags att dra sig ut på stan mot en av Wiens alla julmarknader. Vädret var iskallt och snön yrde i vinden. Det blev några koppar glögg och varm mat inne på en restaurang innan vi hittade en hipster nattklub.
Vi kom stelfrusna i säng vid 03.00-tiden och alarmet ringde några timmar senare. Vi tillbringade dagen med sightseeing runt slott, julmarknader och shoppinggator. Men ibland var det svårt att njuta av den härliga atmosfären för jag trodde mina tår skulle falla av av köld. Och jag är ju ändå svensk. Stackars spanjorskan som aldrig tidigare upplevt kallare temperatur än -2 grader.
Under dagen skiljdes vi åt från en familjemedlem som åkte hem för gott till Tyskland. Sorgligt och underligt att börja splittras. Nio av oss tappra soldater kom hem till Veszprém och under tystnad och hackande tänder anlände vi sent på lördagskvällen till vårt Magister Hotell. Jag sov godare än någonsin.

Beledere slott

I thought I was an Erasmus...?

Klockan är 00.59 natten innan ett prov. Jag har precis druckit upp den sista skvätten kaffe, ätit en pizza, chokladkaka och kakor. Hela dagen, kvällen och halva natten har gått åt till plugg inför morgondagens prov (Comprehensive Business Studies) och nu fortsätter jag in på småtimmarna med att försöka läsa det sjätte av 14 kapitel om geovetenskap. Det muntliga provet äger rum på fredag. Hur jag ska hinna läsa åtta kapitel på 24 timmar vet jag inte. Morgondagen är ganska späckad med prov, ungerska, hitta Secret santa present, koka glögg, göra en potatisgratäng och fira en ungersk högtid ("lilla tomten") och packa och förbereda inför en helg i Wien. Åtta kapitel om sandkornets kemiska sammansättning, stenformationer och ångdiffusion. Kan vara intressant, men inte under denna press.

Men efter det muntliga provet är det så gott som bara att glida runt fram tills min utresa den 21 december (dagen för världens undergång). Jag har börjat räkna ned dagarna och känner post-erasmus depressionen smyga sig på, ack så välkänd bland tidigare deltagare.