Mellandagarna

Kastar in ett snabbt inlagg sahar i paltkoman efter jul.
Det var en trevlig jul. Vi at mat, vi drack, vi dansade, jag lagade glogg och vi at rakor och pavlova. Dagen var fin och solig. Vi somnade runt tva lite har och var i huset.
Inte kandes det som jul inte. Hade ingen Kalle och inga nara och kara, de dar speciella manniskorna som man bara maste ha pa jul.
I julklapp av andrew fick jag vanner-boxen och jag blev sjalvklart gladans glad!
Dagarna som kom efter lag jag och vred mig i sangen i plager over min onda mage och onda rygg. Och dum som jag var orkade jag inte dricka vatten sa jag blev uttorkad och snurrig i huvudet. Tack och lov for vanner-boxen!
Andrew var nog inte lika glad da jag tjatade om annu ett avsnitt efter ett fem timmars maraton.
Jag staplade mig upp till mellandagsrean men de hysteriska tjejerna inne pa supre (tank H&M) slet och drog i allt som glittarde och visade for mycket av deras ben, sa jag drog mig undan och tog sparvagenen hem igen.
Ljuva lilla hem med mitt ljuva lilla rum!
Imorse lag det croissanter och sylt och juice pa koksbordet nar vi vaknade och en liten lapp "Please help yourself. I go to bed."
Paul the french guy hade varit vaken hela natten och kande for att bjuda rumskompisarna pa frukost. Jag ville ju inte vara oartig och saga nej (pga allergierna) sa jag bredde glatt en croissant och mumsade i mig den medan jag fick onda blickar fran andrew. Hade ju nyss blivit frisk fran magont, ryggont och snurrigheter.
Nu ska vi pa bio for dagen ar for varm!

( =ointressant babbel )

over and out!

Take off

Jag landar pa Arlanda flygplats den 21:a januari klockan 18.55.

over and out.

Hemma i australien

Nya Zeeland var helt otroligt! Ni som har facebook kanske sett en bild eller tre.
Men samtidigt, det ar sa skont att vara hemma igen. I Australien. I Melbourne.
Och jag har en egen lagenhet! Eller mja, ett rum i ett kollektiv. Det ar fint och frascht och inte ett hostel. Jag kan packa upp mina klader i garderoben, anvanda rena tallrikar och sedan, hor och hapna, satta in dom i diskmaskinen!
I varat kollektiv bor tre fransman, en fransyska och en mexikanare. Har bara traffat tva av dom an, men de ar harliga manniskor. Detta blir nog bra det. Fem veckor. Mjo, detta blir bra.
Igar var det 40 freakin grader ute och vinden var varm som angan from en kokande kastrull. Vi visste inte vars vi skulle tavagen, men det blev tillsist stranden som nog ar den dummaste iden nagonsin.
Efter 30 minuter var vi alla roda som kraftor, och jag var aven uttorkad och huvudet liksom lossnade fran kroppen. Andrew fick slapa mig hem och halla i mig tre liter vatten och middag innan jag kvicknade till igen.
Sommar sommar sommar. Hur ar det hemma?

NZ roadtrip

Gudars skymning. Jag har aldrig sett nagot vackrare an Nya Zeeland. Nagonsin.
Gudars skymning och heliga kossor.
Vi har nu pa fyra dagar forsokt gora hela sodra on, men det har blivit manga utelamnanden och snabba tittar fran bilen. Visst har vi haft tid att ta det lite lugnt ocksa. Iaf i femton minuter.
Hamad kor som en kratta och jag sitter som pa nalar hela tiden och varnar om diverse faror sasom kurvor, stup, kossor, hjortar, bilar, manniskor och speedbumps. Vi kabblar och har oss hela tiden. Jag forsoker navigera pa kartan och han forsoker svanga at ratt hall (vilket ofta blir at andra hallet). Och bara grejen att hitta en parkering vi far plats i och sedan parkera rakt ar en omojlig uppgift for min kompis, och jag suckar och ar less och skams, for alla runtomkring tittar och pekar.
Men sa ar det ibland. Resesallskapen ar inte alltid fantastiska, sa man ma anstranga sig lite mer, skruva upp volymen pa radion lite mer och titta pa de snokladda bergen lite mer. Tre dagar aterstar och sedan ar det tva natter i Auckland.
Langtar hem till Melbourne och Australien. Det kanns som om jag ar otrogen mot Australien genom att avguda Nya Zeeland sa mycket. Australien ar ju mitt hem (eller vad hette det nu igen det dar landet, nagot med Sver...? Vet inte.)
Men jag lever och frodas och det gar bra!
Min telefon fungerar inte och har inga pengar, bara sa ni vet mina kara=)

Over and out.

Till pappa

Grattis till upptackten av Google Earth!
Jag ar i Nya Zeeland, Christchurch, i cirka 12 timmar till. Sedan aker jag nagon annanstans, jag vet inte vars. Men inom en snart framtid ar jag i Queenstown. Och den 15:e ar jag i Auckland. Det ar ungefar sa mycket jag vet om mina planer.
Idag har jag inte lust att resa, speciellt inte med folk jag inte kanner. Ska skaffa husbilen och mota upp med min reskompanjon, men jag har faktiskt inte lust. Far man saga sadant? Det ar ju som att svaera!
En backpacker skiljer sig inte mycket fran en scout. Vi lar oss att overleva i hart klimat (skogen eller tjejrummet pa ett hostel), vi kan bara vara egna saker (campingutrustning eller 8 par skor), vi ar alltid redo att packa och dra vidare (till nasta campingplats eller rummet intill som ar billigare), vi kan laga mat nastan utan utrustning (recept pa nudlar: Du behover: en skal, varmt vatten, nudelpaket. Gor sahar: Lagg nudlarna i det varma vattnet som ar hallt i skalen, lat sta i fem minuter.)
Ser ni, alltid redo!

Over and out.

Nytt land

Jag har efter manga om och men landat i Kiwilandet Nya Zealand. Planet var en timma forsenat men denna gang fick jag ju iaf kliva ombord vilket jag gottade mig i lange efter avgang. Jag fordrev tiden i luften med att titta pa film och solnedgangen. Och jag maste saga att jag fullkomligt alskar att ata pa plan. Man maste kura ihop armbagarna i hoften och riktigt halla plastgaffeln stadigt for att inte spratta ivag en bit paj pa medpassageraren.
Mitt i nassa checkade jag in pa mitt rum som skulle ha varit en 8badds tjejrum men som endast bestod av tv, eget badrum och varmemadrass. Tack gode gud, pricken over i:et!
Dagarna som skall komma bestar i att mota upp med Hamad, hyra en husbil och cruisa runt i Nya Zealand i tio dagar. Ska bli himlans skont!


For de som inte vet sa stannar jag i Australien tills slutet av Januari. Jag skaffar lagenhet i Melbourne tillsammans med gubben jag skaffat mig. Sa det blir en sandig jul och ett varmt nytt ar!

Over and out.

Ondskan

Jag gillar inte flygbolag. De ar svara att fa tag i. De vimmlar bort dig i tider, skatter, fejkad hovlighet och de dar tontiga sma sjalarna de har runt halsen. De tar lang tid pa sig att trycka enter pa tangentbordet och de ger dig aldrig det billigaste flyget fast du ber snallt.
De later dig inte kliva ombord pa ett plan till Nya Zeeland om du inte har en papperskopia pa att du inom tre manader aker ut darifran. Trust me, jag vet.
Jag vet alltfor val.
jag ar less, maktlos och har ingen kontroll over mina stackars slantar. De sipprar ivag som sand mellan tarna.
Ondskan sitter dock dar med sin tontiga sjal runt halsen och raknar en hog sedlar fran otaliga backpackers som inte fick ga ombord pa planet till Nya Zeeland.
Tank positivt, det ar ju iaf en solig dag i Melbourne.

En natt pa ett hostel nagonstans i Melbourne

Jag kan inte sluta skriva om fenomenet Hostels.
Av nagon anledning at jag och Andrew middag klockan tre pa morgonen, och det var en fredagkvall. Folk borjade drasa in fran krogen och den ena var fullare an den andra.
Det ar underliga typer man kan mota en natt pa ett hostel nagonstans i Melbourne. En spanjor med hatt och vast satt vid middagsbordet med lostander och laste hogt ur en bok med titeln "hur man utbildar barn med svarigheter".
Ett nyfunnet par sitter och hanglar i en soffa och ser bara varandra.
En hollandare trycker i sig tre pizzor med for mycket ost pa.
En tjej med for mycket alkohol i sig gar runt runt och vinglar till varje gang hon blinkar.
Nagra tyska tjejer sitter bredvid oss och oser galla over killen som fatt deras kompis alldeles for full, och som just nu gar forbi och tommer sopkorgen som ar full av deras kompis senaste drinkar och middag.
En man stadar koket och blir hela tiden avbruten av manniskor som kommer och gar, som bara ska ta ett glas vatten eller laga lite nudlar eller allmant vara ivagen i brist pa annan underhallning.
Ett gang australiensiska killar brister plotsligt ut i sang och drar hela den australiensiska nationalsangen fran borjan till slut och nattvakten kommer och hyschar dom. Inte bryr dom sig ett jota, och ingen annan heller. Det ar en fredagkvall pa ett hostel nagonstans i Melbourne och da far man gora vad man vill, nar man vill, hur man vill.
Vi ater upp var middag och gar och lagger oss, nagot forundrad over personligheter.

Sista veckan

Ja, nu ar det tisdag och nasta tisdag lyfter mitt flyg fran Australiens mark och over havet till Nya Zeeland. Kanske aker jag tillbaka, kanske inte. Vi far se, vi far se, kara vanner.
Lamnat Hobart och akte pa roadtrip med Andrew, Mark och Sina, mina nyfunna vanner. Vi korde vilse ratt ofta eftersom Mark korde for fort sa vi missade alla skyltar. Men det var gudomligt vackert. Vackrast i hela Australien om jag vagar saga nagot sadant. Vi var mitt inne i Tasmaniens center dar bergen ar hoga och manga och vagarna slingrar som ormar som druckit for mycket kaffe. Det var en upplevelse ma jag saga.
Vi stannade i Cradle Valley, precis bredvid Cradle Mountains som ar kand for sitt sluga vader och vackra bergstoppar. Jag lagade pizza till mitt lilla gang pa det enkla hostlet, och som vanligt oppnade vi nagra lador goon. Dan darpa regnade det som tusan (sluga vader som jag sa) och jag var pa daligt humor. Men inte hjalpte det, upp pa berget skulle vi. Vi knatade och knatade och jag var sur och hamnade pa efterkalken. Andrew forsokte hela tiden fa mig att ma battre men insag att det varomojligt och skuttade bort till Mark istallet. Bra var nog det, for jag vara nara att kasta vattenflaskan i huvudet pa honom for att han hade sa mycket energi och jag flasade som en asna.
Val pa toppen var molnen sa tata att vi inte sag sarkilt mycket. Jag kunde mest se mina lila hander som var frusna och blota. Men det var val vart i slutandan anda, nar jag fick pa mig torra varma klader och satt i sakert forvar i bilen igen.
Utan nagra som helst planer om var vi skulle spendera nasta natt hamnade vi i Launceston som jag var i for nagra veckor sedan. Av alla platser i Tasmanien ar nog Launceston det sista stallet jag ville atervanda till. En trakig alldaglig liten stad det ar vad det ar.
Men men, sa blev det.
Mark och Sina atervande till Hobart och jag och Andrew stannade ytterligare en natt.
Nu tar jag snart bussen till farjan som ska ta mig tillbaka till fastlandet och Melbourne dar jag ska spendera min sista vecka i detta land.
Tasmanien har varit mer an underbart och ar nog nummer ett pa min-favoritplats-i-australien-lista. Bra jobbat Tassie!
Puss och karlek, update snart igen.

Over and out.

Hobart

Jag har fordrivit tiden i Hobart pa ett helt annat satt an vad jag forst tankt. I mitt huvud var Hobart det ultimata stallet, det vackra, oasen. Jag trodde att jag skulle springa runt hela dagarna och bli helt hanford av det vackra som skulle finnas har, och atmosfaren. Som om det skulle vara nagot magiskt over det hela.
Men som jag sa lite i forra inlagget, jag har mest tittat pa film pa mitt hostel tillsammans med mitt lilla gang tyskar, kanadensare, koreaner och aussies. Varje kvall lagar nagon middag till hela ganget. Det ar mysigt, familjart och tryggt. Varje gang jag kommer in i sallskapsrummet finns det nagon dar som jag kanner. Det ar en hogst ovanlighet nufortiden.
Men det ar inget speciellt med Hobart. Ingen magi, mest en vanlig aussie-stad. Den har de vanliga varuhusen, cafeerna, manniskorna, marknaderna.
Det som gor det hela anda sa underbart ar mitt lilla gang och det faktum att jag slappt hetsen med att vara en perfekt turist. Jag foljer med nar de andra gor nagot och igar akte vi fyra personer till en o for en natts camping. Det som hander det hander. Knappa tva veckor kvar och det far bli som det blir.
Ikvall ar det varan harliga korean Mins sista kvall och det firar vi med vin och choklad och biljardspel. Fast ja, nagon aker varje dag som vi maste fira hej da eller sa ar det en fodelsedag eller helg. Det blir ratt mycket firande, pa ett trevligt satt.
Jag mar bra, jag har det bra, allt kanns bra.
Knappa tva veckor kvar. Vad borde jag kanna?

tillbaka till moderna livet

Efter min sista wwoofning akte jag till lilla byn Bicheno. Det var lugnt och mysigt och jag tog en rejal sovmorgon. Det kandes som att ga pa sommarlov. Nu ar jag "helt och hallet" ledig. Inge mer arbete pa gardar och sadant. Trots att jag alskat det sa har jag blivit sa lat att jag vill ha mina egna dagsrutiner, och slippa kliva upp i gryningen, vara overhjalpsam och grava gropar i tradgardar.
Jag gick ner till stranden pa kvallen och femtio meter fran stranden simmade en liten val med sina tva bebisar. De skuttade runt och hoppade i vattnet, medan deras mamma simmade fram och tillbaka mellan fiskebatarna for att leta middag.
Nar jag efter en halvtimme trottnat pa att stirra pa den lilla familjen skuttade jag sjalv over nagra stenblock och vad fanns inte dar om inte pingviner! Forst tyckte jag det var nagra hemskt underliga faglar som sprang och gomde sig, men nar de kom fram igen gick det inte att mista sig. Det var pingviner! Jag var helt forundrad och satt och stirrade pa dom tills det blev morkt. De stirrade tillbaka ocksa och vi blev nastan kompisar.
Nagra dagar senare tog jag farjan over till Maria Island. En av varldens vackraste platser sags det. Och sant ar nog det. Grona angar som man bara maste leka Sound of Music pa. Dessvarre var jag dar med en kille som just kommit ut fran den israeliska armen efter fyra ar sa det blev inget sjungande over de grona angarna utan mer rask takt med 3 minuters vila var 20:e minut (det var brant!).
Pa kvallen kommer markliga djur fram sasom miniminikangrus, knappt storre an en katt, fluffiga wombats med korta tjocka ben och snikiga possumrattor som stjal mat. Vi gick ut i natten med ficklampor och det var som ett safari. Becksvart forutom en och annan stjarna.
Nu ar jag i Hobart och pa grund av regnskurar har vi suttit inne och kollat pa film efter film.
loggas ut, update igen snart

islolerad

Bli inte skramd over att jag inte gar att nas om ni rakat prova ringa eller sms:a. Jag ar ute i Tasmaniens vilda liv och dar finns inget som heter telefoner, knappt dator.

Over and out.

no more wwoof

Nu finns inte Bo the wwoofer langre. Hon har arbetat fardigt i Australiens tradgardar, farmar och hushall. Nu foljer fyra veckor av endast resa-runting och det blir nog bra. Under veckan har jag atit otaliga skalar sorbetglass fran Liz butik och hennes coconut ice. Jag har gravt och gravt och gravt nya tradgardar som nu ar fardiga for frona att vaxa i. Jag har blivit biten av en blodsugande snigel och sett hela foten vara tackt av blod. Jag har huggit mig med hogaffeln i andra foten och aven blivit biten av en giftig myra (aj vad det kliar, men jag lever ju iaf!).
Jag har besokt en massa strander och smybyar, kort bil pa fel sida av vagen och sett den mest otroliga vackra tradgarden nagonsin som ett aldre par i 70ars aldern jobbar pa varje dag.
Jag har packeterat fudge, suttit i graset och njutit av solen, bestigit ett mindre berg och last ut tva bocker.
Jag har gjort en massa mer ocksa, men det far bli en annan gang. Nu ska det packas och tvattas och fikas tills det ar dags att ge sig av. Och det bar av till Freycinet pa Tasmaniens ostkust.
Tack och adjo.

(hemskt oinspirerande inlagg, i know)

St Marys

Med sorg i fingrarna skriver jag detta: jag ar pa mitt allra sista wwoofingstalle.
Ja, det ar knappt skrivbart. Pekfingrarna missar hela tiden ratt tangent och jag maste trycka backspace hela tiden. Aja baja, fingrar!
Jag kom hit sent igarkvall efter att jag hoppat av bussen i en mork liten by. Pa andra sidan vagen ropade en kvinna "Are you Bo?" och nar jag ropat ett vilsen "Yeah?" kom hon over, tog tag i min feta rygga och bjod mig pa en cider fran puben. Min nya wwoofhost - Liz. Hon har det basta jobbet i varlden och ager en fudge/glass-cafe. Yummie in Bos' tummie!
Genom tjock dimma tog hon mig sedan i sin lilla bil uppfor en slingrig grusvag. Jag sag mest ingenting utan hoppades bara att hennes reflexer var vana vid alla wallabies som skuttade emot bilen var 10e sekund. De ar sota, men inte alls sarskilt smarta.
I det lilla huset vantade hennes make Jack som har en ryggskada och ligger till sangs mest hela tiden. Han gjorde illa sig nar han undervisade yoga och demonstrerade huvudstaende. Hua..
De har tva enorma tradgardsland men ingen som har tid att vara dar. Sa dar kommer jag, the wwoofer, in i bilden! Jag fick sovmorgon anda tills klockan tio (tack Jack, for jag har inte sovit pa tre dagar.) och sedan begav jag mig ut i vinden och hogg ved och la kompost pa potatisplantorna. Utsikten fran huset ar over havet, skogar, strander, berg och ett sprudlande tradgardsland.
Fore lunch akte vi ner till St Marys for att kopa specialmat till mig. Han kor en gammal van som at fylld med brate, kepsar och spindelvav och startar bara genom att anvanda en spray som heter "Get your bastard going".
Sedan sager han helt normalt att han bara ska stoppa in possumrattan dar bak. Jag trodde jag horde fel tills han faktiskt kommer med en possumratta och stanger in den i baksatet. Jaha, den vill val ocksa folja med in till stan och kopa mat...? Tyvarr blev han dumpad halvvags dit och sprang in i skogen.
Vi besokte Lizs cafe och jag fick sorbet och fudge! Det ar ratt bra det.
Jag klagar inte alls.

Att resa kollektivt med huset pa ryggen

Jag avskyr kollektivtrafik. Det dara med att ta sig till och fran hostel fran busstationen ar inte alls min grej. Oftast ar jag trott, hungrig, ensam och vilsen. Det ar inte ett halleluja att ga runt i en stad och leta gator och hostel nar man har sitt hus pa ryggen, vardesaker i en mindre rygga pa magen och en eller tva tygkassar med mat och sadant som inte fick plats i "huset".
Nar jag skulle vidare fran Sydney ner till Melbourne skulle jag ta stadsbuss in till stan. Den var sen och jag stod och pustade och frustade pa gatan i en kvart innan den kom. Sjalvklart var den proppfull eftersom det var tidigt en mandag morgon och alla skulle till jobbet.
Min bussbiljett hade gatt ut, det visste jag, men orkade inte lagga energi for att kopa en ny. Sa jag drog kortet som vanligt och forsokte sa snabbt jag kunde tranga mig bakat i bussen for att inte upptackas. Planen slog slint och jag horde snabbt ett "Miss! Miss! Your ticket has expired!". Rod om kinderna fick jag backa tillbaka (det gar inte att vanda sig om med ryggan for det var for mycket folk). Och med ansiktet vant at alla pendlare fick jag snallt betala en ny biljett. Ingen fara, men bara skammen att sta dar. Som en elev som lagt haftstift pa lararens stol. Busschaufforen var pa extremt daligt humor och rackte mig halvhjartat biljetten. Eftersom jag stod baklanges nadde jag den inte och for ett par sekunder viftade jag med handen over axeln pa mig sjalv och forsokte fa tag i den. Han retades, busschaufforen, det vet jag. Som en hamnd over min utgadda bussbiljett. Efter vad som kandes som en evighet fick jag tag i min biljett och tog satet direkt bredvid mig. Jag stirrade ner i golvet och var fortfarande hogrod i ansiktet av rodnad.
Jag har iaf lart mig att inte ta av mig ryggsacken pa bussen och att sitta ner, inte sta. I Perth hade jag den dock pa ryggen men stod upp och nar tankarna vandrade slappte jag omedvetet handtaget och vid nasta rodljus lag jag som en uppochner vand skoldpadda med sprattlande armar och ben. En man fick ta tag i mig och lyfta upp mig. Men da kan man ju inte annat an att skratta!
Men tillbaka till bussen i Sydney. Den tog mig till sparvagnsstationen och dar hoppade jag med moda av for att ta taget in till centrum. Kopte biljett (lart mig dagens laxa) och knulade in mig i den redan fulla sparvagnen. Holl ett hart grepp om mittenstangen medan jag fick irriterade blickar fran medpassagerarna som ansag att jag tog upp for mycket plats och nuddade dem lite for mycket med baksidan av ryggsacken. Orkade inte kanna mig skamsen eller liten, sa log ett stort leende tillbaka och tankte "I'm rubber, you're glue" for att halla huvudet hogt.
Gick vilse nar jag klev av och gick 10 min i fel rikting i en hektisk tunnel under gatan. Det var bara till och ga tillbaka den vindlande vagen i tunneln och prova igen. Det blev at ratt hall men fick fraga lite efter vagen for att hitta Greyhoundstoppet.
Greyhoundbussarna ar ett kapitel for sig. Som tur var hade jag en relativt kort resa framfor mig, endast 13 timmar, yay. Kroppen skrek ett stort "nej" nar den sag den roda stora bussen, men hade inget val. Forst kanns satena bekvama och allt kanns latt. Ryggan ar i sakert forvar under bussen och nu behover jag bara luta mig tillbaka och njuta.
Efter den forsta timmen borjar kroppen protestera. Det ar alltid samma kroppsdelar som domnar av. Rumpan och hoger ben ar tva favoriter.
Bussen stannar cirka var femte timme och da far man stracka pa sitt bortdomnade hogerben och ata potatisklyftor eller paj pa en mack dar nagon tappat bort de senaste 20 aren.
Val framme i Melbourne ar det bara att ta pa sig ryggan igen och alla de dar kanslorna - trott, hungrig, ensam och vilsen - ar tillbaka.
Dags att hitta en sang for natten och ge mat till magen.

For ovrigt ar jag pa Tasmanien for tillfallet.

Sydney del 2

Det var ju meningen att jag skulle stanna i Sydney i fyra natten, hogst fem. Det har nu gatt tretton natter. Staden vaxte for mig och den visade sig vara ratt kul. Det har blivit ett antal besok till Operahuset och innerstadens labyrint av skyskrapor. Otaliga koppar kaffe pa Starbucks och lika manga sushirullar (alltid kyckling/avocado)
Vi har inte gjort sa mycket egentligen. Levt ett lugnt stadsliv dar man kan strosa runt lite som man vill, nar man vill. Det finns inga tider att passa eller nagra som helst masten.
I sondags gjorde jag iaf nagot vart att beratta. En kompis tog med mig nagon timma norrut kusten och forsokte lara mig att surfa. Det var inte planerat, men han sa att vagorna var sa bra just den dagen att det vore ett brott att inte testa. Okej, tankte jag. Tva meter hoga vagor dor man ju inte av. Eller?
Att surfa ar svart. Jag svalde en massa saltvatten och kande mig som en drankt asna dar jag lag och sprattlade i vattnet med bradan fast i ankeln. Och hur mycket jag an paddlade och simmade drog vagorna tag i bradan, och darmed aven mig, tillbaka inat stranden. Maste ha varit en underhallande syn. Och korvskinnet till vatdrakt kan inte ha hjalpt.
Efter cirka en halvtimme hoppade jag upp pa bradan och gled tillbaka till stranden och lyckades pusta ut och hitta andetagen. Drankt och kall akte vi tillbaka till Sydney och at middag och drack varmt kaffe. En bra eftermiddag. Man kan ju inte lamna Australien utan att ha testat att surfa. Och jag forstar nu varfor det ar populart. Men i grund och botten ar jag inte surfare utan en drankt sprattlande asna som hellre knatar runt i skogen uppe pa det torra.

Dagstur till Blue Mountains med Marte

Sydney

Nu har jag kommit till Sydney. Trodde aldrig riktigt att jag skulle komma hit. Det var ju sa avlagset och sa i slutet av min resa. "Och Operahuset finns ju bara pa tv och inte pa riktigt" tankte jag nastan i bakhuvudet, sa att verkligen sta ett par meter ifran det och titta upp pa denna deformerade vita byggnad gjorde mig forvirrad. "Namen dra mig baklanges pa en pinnkalke, dar star den ju!"
Dock var det inte Operahuset som jag forst akte till nar jag anlande till Sydney. Jag akte till, och jag skams inte for att saga detta - IKEA. Amen!
At kottbullar med brunsas och lingonsylt, testade vikingmossor och kopte ballerinakex och hjortronsylt i shoppen. Det var gudomligt faktiskt. Jag akte med Marie som jag traffade i Brisbane och som ocksa just rakade vara fran Ostersund. Varan dyrkan till Ikea och vara utrop "Svensk senap!!" fick australiensarna att vanda pa huvudet och undra vad de dar stollarna ikladda vikingmossor skrek om. Vi kan vara ett underligt folkslag ibland.
Igar gick jag iaf till Operahuset och Jason fick att ta turistkort pa mig nar jag stallde mig framfor huset och poserade stolt. Log som en mentalpatient (eller en svensk i en ikeabutik?) och blaste nastan bort i stormen. Men glad var jag. Fotobevis - I've been there.
Ja, det ar storm har. Blasigt, regnigt, blixtar och dunder och kanske en sisadar 10 grader. Ingen Bondi Beach for mig utan hostelmys och kaffe pa Starbucks.
Sydney ar en bra stad, men foredrar Brisbane eller Perth. Kan ju bero pa vadret ocksa, men kanner mig inte hemma har. Man far ju olika kanslor nar man kommer till nya plaster. Sydney var mest bara "jaha, sa hur fort kan jag se alla turistattraktioner innan jag kan aka vidare med gatt samvete?" Har jag borjar bli for matt pa intryck och aventyr?
Lite bilder lagger jag upp for en gangs skull, enjoy!

Byron Bay

"Var det sahar det var att vara ung?" tanker jag nu nar jag bytt yogacenter mot partyhostel.
Redan innan jag checkat in hade jag blivit intagen i ett fnittrande tjejgang som drog med mig till baren och sedan ut pa nattklubb dar man dansar pa borden. Det var kul att slappa lite yogiskt liv bakom sig och njuta av allt folk.
Traffade en norrlanning och vi blev bade overglada av varandras dialekter och nagon att prata Yran, hjortron och knackebrod med. Det kandes hemma och bekant och gjorde mig glad. Dock blev han borttappad i vimlet.
I ovrigt ar det enormt mycket svenskar har. Var tredje person som gar forbi pratar svenska och det blir for mycket. Ar jag i Australien eller goteborg? Ibland ar det svart att urskilja skillnaden...
Tillbringade hela dagen idag pa stranden. Skont men varmt. Nar jag kande lukten av brant bacon travade jag tillbaka till hostlet, pratade med lite folk och knaprade riskakor.
Utgang ikvall igen. Min budget skriker lite i protest, men jag forsoker tysta ner den genom att paminna den om att jag faktiskt bott och atit gratis i en manad.
Ja, vi brakar lite ibland, jag och Budget. Men jag far oftast sista ordet och faktiskt sa ar vi ett sjuhelskotta team.

Ser min bak stor ut i den har?

Jag overlevde detoxen. Det var svart, mycket svart. Men jag finns kvar, lite renare och lite lattare. Men jag hade forvantat mig mer av slutresultatet. Var det, i slutandan, vart en hela vecka utan mat? Jag menar, jag var trott, orkeslos, och maste namna saltvattnet igen, fy bubblan!
Men samtidigt larde jag mig motsta frestelser och inse hur mycket jag ater for underhallningens skull och inte for hungerns skull. Vanligtvis maste jag beharska mig for att inte ata hela kylskapet i en enda tugga. Jag finner det ibland jobbigt att hela tiden masta besluta om vad som ska atas, vad som inte ska atas, hur mycket som ska atas och nar det ska atas. Med detoxen var allt sa enkelt. Jag hade ett enda val, ett svar. "Ta en sipp av lonnsirapsdrinken."
Och ju mer jag tanker pa det dar med mat och vikt, desto mer forvirrad blir jag. Att vara smal, ar det verkligen vad jag vill? Ar det vart daligt samvete att ata lite mer till lunch eller ata en kaka mer an alla andra? Jag gillar att ata, det ar en hobby. Nagot mysigt och trevligt.
Sista veckan har huvudet varit sa full av dessa slags tankar pa mat, halsa, vikt och masten och beslut. I grund och botten ar jag nojd med mig sjalv sa varfor halla pa och tjorva till det mer.
Ja ni, detta amne ar ingen dans pa rosor men jag tror iaf att jag har borjat klappa takten.

Detox - Dag 7

Gatt pa stan ett tag imorse innan det blev for stekhett. Det underliga var att inte en enda manniska var ute. Istallet gick det omkring gigantiska hamburgare, bananer, chokladkakor, falaflar, grillade kycklinglar, korvar och jag tror till och med att jag sag en enorm cashewnot. Och annu mer underligt var att de holl take away-kaffe i handerna och deras fotter skapade ett valkant klack klack nar de gick...

Far jag ata snart?

Detox - Dag 5

Ja, mina kara, dag 5. Jag ar annu vid liv. Det ar underligt att jag faktiskt klarat mig pa citroner och lonnsirap. Nu ar det ocksa mer synbart att jag gatt ner i vikt. Kopte en klanning for ett tag sedan som da kunde liknas mer vid ett korvskinn an klanning. Idag tog jag pa mig den och kan nu kalla den en klanning. En bra bieffekt pa detoxen det dar med nagra kilon ner.
Men jag maste verkligen stoppa mig sjalv nar jag ser en not eller russin nar jag lagar lunch till personalen. Det vore sa enkelt att stoppa den lilla biten i munnen och ingen skulle behova fa veta. Ett litet fusk...
Men nej, jag haller fast vid mitt lofte. Ska jag ga igenom nagot sa smartsamt sa ska det tusan i mig utforas ratt och riktigt! Punkt slut. Men ah, sa latt det vore att stoppa ett russin i munnen...
Men snart ar det over. Har bara helgen kvar. Behover inte laga lunch och darmed ar frestelsen mindre. Jag ska halla till pa stan och aka ut till ett naturreservat.
Nasta fredag beger jag mig ifran Brisbane ut pa nya aventyr, soderut mot Sydney. Och nasta vecka kommer att innehalla mycket mat och jag ska baka kakor och brod. Ljuva vecka, kom narmare!

Detox - Dag 3

Jag satt lange och stirrade pa min saltvattenslosning imorse. Det var som om handen inte ville ta tag i flaskan och huvudet undvek tanken att det dar skulle ner i magen. Men ett, tu, tre! Plotsligt grabbade handen tag runt flaskan och innan jag visste ordet av halsade jag hela innehallet sa fort jag kunde. Efterat kande jag illamaende, men samtidigt stolthet att jag annu en gang svalt ett helt hav.
En annan irriterande sak ar att jag maste kissa var 20:e sekund.
Dagen fortsatte med den vanliga stadningen, men skippade yogan. Nar jag gick i trappan eller bar nagot tungt klagade mina muskler. Stadade ur kylskapet istallet och lagade soppa till lunch, men crutonger och grekisk sallad. Har ingen aning om hur den smakade. Men de andra at upp utan att klaga, tackade och gick. Sa den kan val inte ha varit varre an saltvattnet antar jag?
Det underliga ar, sahar pa tredje dagen utan mat, att jag inte at hungrig. Trodde inte det var mojligt. I mandags var det jobbigt, hungern stor. Men det gick over igar pa den andra dagen.
Men att inte ata gor att jag nu inte tar mat for givet. Den ar ingen sjalvklarhet utan en nodvandighet. Mat borde inte ses som underhallning utan som nagot mycket mer an det. Min syn pa mat haller pa att forandras och det till det battre.
Nu klarar jag inte av att skriva mer for 1. jag ar kissnodig. 2 min hjarna gar pa sparlage.

At en tugga for mig ikvall!

Detox - Dag 1

Detoxen innebar:
- ingen fast foda pa 7 dagar
- 140 ml citronsaft, cayennepeppar och 140 ml lonnsirap ar istallet "maten"
- att dricka 1 liter saltvatten pa morgonen + 4 liter vanligt vatten under dagen
- att jag bara far dricka pepparmint, kamomill eller hemgjort te (p.g.a kaffein och andra effekter)
- lidelse
- hunger
- men i slutandan, renhet?

Dag 1
Jag vaknar och kanner av lite illamaende efter mina snedsteg foregaende dag innehallandes gluten och mjolk i mangder. Ska jag gora en detox borde jag ju passa pa innan att ata det jag inte kan, och sen rena. Tanker dock forst pa frukost men inser snabbt att nej Bodil, ingen frukost denna vecka. En liten suck och sedan maste upp och mota den forsta matfria dagen.
Hinkar i mig 1 liter saltvatten. Plagsamt. Som en kallsup ute pa djupt vatten, sa kandes det. Saltvattnet ar inte min favorit i denna detox. For att skolja bort smaken av Stora Barriarrevet ur munnen tar jag en klunk av min hemmagjord flytande foda. Smaken ar sot, bitter och sur pa samma gang. Men inte sa farligt anda.
Stadar och yogar som vanligt. Lite trott och kanner av lite hunger, men varje gang hungern smyger sig pa tar jag en sipp av min mat.
Kom pa mig sjalv att tanka pa mat och nasta maltid hela tiden. "Ah, nu ar klockan snart tolv. Dags for lunch!" Men icke paminde hjarnan mig om snabbt. Fem minuter senare. "Ah, jag ar lite hungrig. Men snart ar det ju lunch." NEJ, Bodil. INGEN lunch.
Jag ar inte sa jattehungrig, det ar mest vanan att ata. Ha natt att gora, socialisera over en maltid, ta ett apple innan jag gar ut pa stan. Ni vet, sadana saker.
Sammanfattning: Jag gillar inte saltvatten.

Renhet in och ut

Detta yogacenter har forvandlat mig. Och kanske staden har ett finger med i spelet ocksa..
Jag vaknade i mandags och det forsta jag tankte var: "idag vill jag inte ha kaffe. Idag slutar jag med kaffe."
Och sa var det med det. Har forsokt sluta med kaffe lange och far en enorm huvudvark och blir sa argsint mot min omgivning att jag gett upp. Men jag vet inte vad som skedde i mina drommar mellan sondagen och mandagen, men det ma ha varit kraftfullt for jag har inte kant nagot alls. Inget kaffesug eller trotthet.
Kan inte heller ata socker, bullar, choklad och sadana sotsaker langre. Tar jag en tugga blir jag nastan illamaende av sotheten. Detta forvanar mig. Jag ar ju smatt kand for mitt sotsug och aptit. Jag ater som en hast fortfarande dock. Det vill jag aldrig sluta med, mumma!
Springer/powerwalkar varje kvall, yoga varje morgon, stadning i mellan som branner upp en del kalorier.
Och nasta vecka tar jag allt detta ut pa spetsen och gar pa detox. The Lemon Detox Diet. Ingen mat pa 7 dagar. Jag ska istallet dricka lonnsirap med cayennepeppar, saltvatten och citronsaft. Inte mumma.
Men en riktig utrensing skulle verkligen sitta fint just nu. Och en bra utmaning dessutom. Startar pa mandag och kor pa lonnsirapen i 7 dagar, darefter 3 dagar med olika hemgjorda juicer.
Jag bavar mandagen samtidigt som det ska bli harligt. Ska baka kakor ikvall och njuta av varje maltid denna helg.
Pa mandag far ni hora hur det gar. Om ni vill hora mig klaga pa hur hungrig jag ar dvs..

klem till alla.

(Klockan nio pa kvallen den 16:e dec ar jag faktiskt i Ostersund dessutom. Yay eller Nay..?)

Rutinen infaller

Jag kliver upp klockan sex varje morgon. Vaknar jag inte av mitt alarm som later som fiskmasar sa vaknar jag av den fordomda sopbilen som insiterar pa att lata extra mycket utanfor just mitt fonster.
Frukost. Glutenfri musli, en banan, kopp kaffe.
Darefter satter jag pa mig svarta langbyxor och svart langarmad troja.
Sedan foljer tva timmar av skurande, dammsugande, rengorande, undanplockande, tvattning, iordningstallande. De forvantar sig nagot nara perfektion. Trots att jag mots av en enorm yogahall varje morgon som bara vantar pa att skuras sa gor jag det med latthet. Jag tror att det ar atmosfaren. Och overallt luktar det rokelser och pa vaggarna sitter bilder av olika gurus som vanligt ler ner mot mig och haller mig sallskap.
Forst tyckte jag det var alltfor tyst. Jag far ju inte spela musik. Men nu ar det en skon start pa morgonen.
Klockan tio ar vi fardiga med stadbestyret och dagens forsta yogaklass borjar. Jag brukar hinna med en kopp te innan jag byter om och gar ner och ar med och yogar.
Mellan tolv och ett lagar vi lunch till personalen som jobbar for dagen. Det mesta ar ekologiskt. Vi far inte ata kott, fagel, fisk, agg, vitlok eller lok. De tva sistnamda menar dom pa att de stimulerar hjarnan och gor det svarare att meditera. (vet inte om jag tror pa det riktigt.)
Efter lunchen skickar chefen oss runtom i stan till olika stadsdelar for att dela ut broschyrer. Vi brukar bli klara efter nagon timme och gar sedan runt och shoppar istallet. Secondhandbutikerna har ar ratt underbara och nu har jag ju en garderob, yay.
Middag gor vi for oss sjalva och om vi vill kan vi vara med pa kvallsklassen klockan sex. Jag brukar skippa den och ga pa en springrunda eller powerwalk istallet.
Te, te, te pa kvallen. Inte mycket annat finns att gora. Vi har ju ingen tv, spel, radio eller nagot digitalt stimulerande. Och bocker klarar hjarnan inte av, ofokuserad som jag ar. De handlar bara om yoga andan.
Sangdags klockan nio. Faller praktiskt taget ner i sangen (en riktig sang med lakan!) om kvallarna. Far nagra skona timmars somn innan fiskmasarna eller den fordomda sopbilen vacker mig igen och allt snurrar pa igen.

Brisbane, cityliv och puls

Idag var jag for forsta gangen in till hjartat av Brisbane. Jag hoppade pa en buss som tog mig vinglades over bilfyllda gator och in i en metalldjungel. Skyskraporna stod som gigantiska vaggar och tackte himmlen. Manniskor kryllade runt som myror. Hade de inte en take away-kaffe i handen sa var det en dyr designerpase. Allas skor later "klack klack" och deras har verkar vara maktigare an vinden for inte ett harstra ligger fel. Mina skor sager mest ingenting. Kanske viskar dom ett forsiktigt "hej, jag ar ett secondhand-kop" ibland.
Under rusningstimman samlas alla i varje horn och star och stampar med sina klackar och vantar pa rodljuset. Nar det slar om rader djungelns lag och Herr storst-bast-vackrast ar den som kommer forst i mal pa andra sidan. Nagra stackars sma japaner blir oftast kvar och far snallt vanta tills nasta omgang.
Allt klackande, tacklande, rorelse och prassel fran designerpasar ger staden en puls som vibrerar under asfalten, och om man stannar upp och riktigt blir medveten om fotsulorna kanns en dov puls. Som hjartslag. Och pulsen gar fran stadens hjarta in i mitt eget. Allas klackar, perfekta frisyrer och take away-lattar gar rakt in i hjartat. Staden lever, och den far mig att kanna mig levande.
Oui, vivant.

Kom an bara!

Hej vanner och bekanta, familj och fiender!
Med mig star det bra till. Haft en dipp de senaste veckorna da jag tankt for mycket. Min hjarna tog eld igar under ett psykologtest min vardmamma testade pa mig, och tararna sprutade. Kande mig som en femaring som tappat sin snuttefilt.
Men efterat kande jag mig lattare, bade i kropp och knopp. Som om tararna legat pa hog bakom ogonen och tyngt ner. For det ar halsosamt att grata anser jag. Det finns en ratt sorts grat som torkar ut i positivitet och lattnad.
Det hjalper att vara pa ett ekoretreat ute i skogen och om dagarna pata i tradgarden, ata mogna jordgubbar och mangos for att sedan ta ett dopp i vattenhalet innan hela kollektivet lagar mat och dricker te.
Men saknar storstaden ocksa. Pa mandag bar det av till Brisbane. Yoga och meditation star pa menyn. Samt mota upp med gamla flammor och ga pa ett gig som halls av en bekants bror. Mm, sa ligger det till for tillfallet.
Idag fangade jag en jattespindel i en tvalkopp och i forrgar klappade jag en Brown Snake (den giftigaste av dom alla). Kanner mig som Steve Irwin. En kamp med en krokodil skulle vara graddan pa moset. Men samtidigt vill jag hemskt garna overleva denna resa och komma hem till Svea rike nar tiden ar inne.
Men nu, god natt.

It is time for take-off again

Tisdagen den 16:e december klockan 9.30 landar jag pa Arlanda flygplats.
Det ar ratt sa snart det.

Jag ar skamsen.

Jag har i mitt nya backpackerliv tappat bort mig sjalv i stravan pa att fornya mig. Jag har blivit smatt oarlig och smugglat in manniskor pa campingplatser, lagt for lite pengar i nationalparkens fond och smugglat in frukt over gransen.
Jag tar langa varma duschar. Jag koper nya klader fulla av kemikalier. Jag koper inte ekologiskt. Jag klagar inte nar de andra vill ta bilen den korta biten till stranden eller nar de fimpar sina ciggaretter i sanden i ett naturreservat.
Vars ar den irriterande Bodil som stod pa miljons sida och reste till landet Australien for att bli lard, kunnig och vuxen?
Visst, jag ar kanske starkare nu, mer oppen som person och saker i mig sjalv. Men de egenskaperna tog helt over och jag ar inte mycket mer an det just nu. Jag har ny frisyr ocksa, och den ar inte alls i stil med Bodil.
Denna nya manniska ar Bo. Isolerad i sin ryggsack och vaningssangarna pa hostlen. Jag lever i en bubbla dar klimatforandringarna inte nar mig och dar man far gora som man vill, nar man vill.
Jag kopte ekologiskt te och kaffe haromdagen och kande mig ovanligt stolt. Bodil hade hanskrattat at mig och sagt att "du, det dar ar en knaper insats for nagon som kallar sig miljonord."
Jag har nog gatt for langt och slappt for mycket sparrar. Imorgon aker jag till en ny wwoofvard och kastar mig in i den ekologiska varlden igen for att hitta tillbaka till det som jag kom hit for. Nagon matta far det vara!

Och sa var det bara en fagel kvar...

Det blev lite huller om buller nu. Det var ju tankt att jag skulle wwoofa i Mackay i 10 dagar, men nar jag kom dit och kollade mailen sa familjen att det var fullt och att jag skulle forsoka aka nagon annanstans. Jaha, det var ju lite snopet.

Det var bara att hoppa in i Honey Bunny igen och fortsatta med Paul och Leo ett tag till. 300 km senare var vi i Rockhampton och dar fick jag ett spontant infall att hoppa av. Killarna reste vidare och jag stod kvar pa troskeln till mitt hostel och vinkade av dom.

Jag har mitt egna rum! Och en stor dubbelsang! Kan du tanka dig vilken lyx? Jag har inte haft ett eget rum sedan Geraldton och det ar val en sadar 3 manader sedan. Men nar jag packat upp lite saker och borjade smaska pa mitt jordnotssmor sa kande jag mig mest tom. Var ar alla? Hur gor man nar man ar ensam?

Jag tog iPoden, la mig pa sangen och filurade en stund. Tillsist klev jag upp och tog mitt telefonkort och gick till narmaste telefonkiosk. Det var for tomt och tyst pa rummet. Jag testade att ringa ett antal personer men ingen svarade och telefonen svalde hela 1,5 dollar. Muttrandes gick jag tillbaka till mitt rum, tog en kopp te och somnade alldeles for tidigt till livemusiken i baren.

Jag har arligt talat ingen aning om vad jag gor har i Rockhampton eller var jag ska ta mig harnast. Frihet kan jag kalla det.

Man blir mosig i huvudet av solen

Airlie beach ar en ratt trevlig lite stad. Idag hade vi sovmorgon till kanske tio, elva. En kopp kaffe innan vi akte in till stranden och lag bara och njot av solen. Paul och Leo blev uttrakade efter en stund och spelade fotboll. Sjalv ser jag inga problem med att ligga och dra at mig solstralar i timmar.
Imorgon ska vi ut till de kringliggande oarna och det blir finfint tror jag! En dags oluffning och sedan aker vi vidare soderut imorgon kvall.
Allt ar laid back, langsamt, enkelt. Inte haft en klocka pa ett par dagar, inget batteri i telefonen, kameran eller iPoden. Det kvittar. Solen och stranden finns, och ibland en kopp te.
Kom precis pa att jag glomt att ata idag. Hoppsan, det har aldrig hant mig forr. Matmonster som jag ar. Borjar allt bli kanske lite for laid back?
Nu vill jag ata. Pa aterseende=)

Uluru, bilresa och vastkusten

Sett Uluru, den dar kanda stora stenen ute i oknen. Sa, Been there - done that! Det var nagot magiskt over den och det var en harlig tripp ut dit. En buss med 20 personer, sov under stjarnhimmlen och lagade mat over oppen eld. Efter ett par dagar spenderade i Alice Springs - australiens hjarta - plockade Marte upp mig igen.

Det tog tre dagar for oss att ta oss genom halva landet, fran Tennant Creek till Townsville. Vi korde cirka 7 timmar om dagen och allt vi sag var ett platt landskap utan trad, buskar, berg, knappt byar. Bara vagen, bruna falt och en bla himmel. Jag sov mest hela tiden, vad annars kunde jag gora?
Vi tog en minisemester pa underbara Magnetic Island. Vi var fem stycken och delade pa ett rum med tv (!), sang (!), kok (!), egen toalett (!). Gudars skymning det var underbart! Gick nagra vandringar, lag pa stranden, sag koalas (!) och hade filmkvall med efteratt och vin. Mycket underbart efter en lang seg bilresa.
Jag har nu bytt Gunhild mot Honey Bunny eftersom Marte och resten av sallskapet ska norr, medan jag aker soderut. Idag sitter jag i Airlie Beach och imorgon blir det snorkling ute pa The Whitsundays Islands. Ser ut som paradiset sjalv i broschyrerna, men det ar knokfullt med backpackers att jag blir lite illamaende.
Men jag ska snart till en familj och wwoofa sa kommer undan lite grand.
Inte bokat biljetter hem an, men nar jag gjort det sa far ni veta! Ser fram emot hemkomsten faktiskt. Ska bli underbart att se och traffa alla igen, packa upp och ga runt i pyjamasen en hel vecka. Dega och ata hemlagad mat! Ah sa gott!
Saknar speciellt mommas kottbullar, hjortronsylt, vafflor, svenskt brod och havregrynsgrot. Lite random saker, men det ar svenska saker! I sydney ska jag ata kottbullar pa IKEA, det ser jag fram emot=)

Kram pa er alla, jag saknar er sa det gor ont i hela kroppen! 4-5 manader kvar..

BIlder

Lite mer bilder finns har, men de ar ett par manader gamla nu. Har for mycket for att ladda upp allt..
Men men, enjoy!

http://cid-b75c2492c3c50378.skydrive.live.com/browse.aspx/Australien

Bodil kan! (?)

Bodil kan halla varmen!


Bodil kan klattra!


Bodil kan anvanda en yxa!



Bodil kan talta!



Eller ja, pa ett ungefar iaf...

Jag har lamnat Gunhild (bilen), Marte och Matt for ett par dagar och akte i forvag till Darwin. I Perth kandes Darwin otroligt avlagset, men nu cirka 5000 km senare sa ar jag faktiskt har. Och hur gor man nu igen nar man ar i civilisationen? Rena klader, tvattat har och titta hoger/vanster nar man korsar en gata var det va?
Kan Bodil anpassa sig till stadsliv igen?

The route hittills

Nu far det fan i mig vara nog

Jag har arligt talat fatt nog. Jag har forsokt kvava ilskan, frustrationen bra lange. Ikvall droppade det en droppe for mycket och glaset rann over.
Konsroller.
Australien vs Skandinavien. 40-talet vs 2000-talet.
Jag har nyss haft en hatsk diskussion med min reskompis Matt. Hittills under var resa tillsammans far han gora de speciella jobben som att kora diverrse fordon, lyfta, laga, testa pa, lara sig. Han far ga ifran den syssla vi haller pa med och lara sig nagot nytt. Han har under sin tid har i Australien byggt upp en stor kunskap om farmar just pagrund av att han ar ett vandrande muskelpaket.
Att kora en trakor eller pick-up bygger dock inte pa muskler. Att lara sig hur man lagar nagot bygger inte pa muskler. Att folja med och tomma sopor bygger inte pa muskler. Att klippa gras med maskin bygger inte pa muskler. Att ta ner ett talt bygger inte pa muskler.
Men standigt, standigt forsvinner jag in i dimman nar det galler andra sorters uppgifter. De ser bara en kille och that's it. Inte behover man fundera langre, utan han ar ett givet val. Och vad ar det for en liten skugga som sitter i sandhogen och rensar ogras? Den skuggan kan inte lara sig nagot, lat henne vara. Underlagset kon. Punkt slut.
Jag har blivit en hejare pa att rensa ogras och kratta. Matt har blivit en hejare pa att kora traktor, 4WD, laga saker.
Och han ar sa nojd och alskar livet for alla alskar honom. Han, muskelpaketet fran Kanada som beharskar spraket. Skuggan dar i sandhogen ar fran ett annat slags land. Underlagset kon dessutom. Punkt slut.
Under middagen blev Matt tillfragad att folja med imorgon och tomma sopor. Nar jag lite senare fragade om jag fick folja med fick jag en granskande misstroende blick, ett skratt och kommentaren "Vill du folja med?". Som om det var helt orimligt att ens tanka tanken. Matt trodde att jag misstolkade det hela, men den blicken, skrattet, kommentaren skulle t.o.m en autistisk manniska forsta. Det var droppen som fick glaset att rinna over. Jag diskade snabbt min tallrik och stegade rosenrasande darifran. Full av ilska. Matt fattar ingenting nar jag forsoker forklara. Bara skrattar och tycker att inget ar fel, utan helt naturligt. Jag vill bara kasta en sten i huvudet pa honom, sarskilt nar han aker forbi pa en traktor med det dar hemska sjalvbelatna leendet "ha, jag ar overlagsen dig".

Jag trodde jag akte till Australien och inte till 4o-talet..? Jag har aldrig vart med om maken till konsdiskrimenering. Jag vet att Sverige har problem med loner och sadant. Men har har de annu hemmafruar som lagar mat, stadar och tar emot sin man vid dagens slut som direkt oppnar en ol och far mansjobbet att lagga en stek pa grillen.
Jag har aldrig upplevt en svensk man bete sig pa detta vis som de gor har i Australien. Jag hapnar over deras satt och tackar Gud for skandinaviska man och speciellt min egen pappa som lart mig att "Jag kan sjalv".
Jag har omvarderat svenska killar rejalt, och saknar speciellt en av dom.
Nu ska jag se pa Scrubs och tanka pa nagot annat innan jag somnar. Imorgon ar det sista dagen pa detta hemska stalle, El questro wilderness park, och snart ar jag i Darwin, och Ostkusten vantar. Jag hoppas att jag slipper kasta sten pa Matt ocksa. jag vet inte hur lang tid fangelsestraffen ar har...? Hahah nej, jag bara skamtar. Forlat, opassande. Jag ar bara arg.

Broome

Vi har nu tagit varan palitliga Gunhild (bilen) upp till Broome. Vi har passerat ekvatorn och alla de dar ackliga kalla natterna ar ett minne blott. Det ar varmt bade dag och natt, och jag har packat min lager-pa-lager pyjamas langt ner i ryggsacken. Kopte nya shorts och nagra linnen for att fira (second hand saklart).

Broome ar en harlig livlig stad och har tanker vi ta semester fran varan stora semester vilket betyder lite dyrare mat, lite shopping, ga ut en kvall och ga pa en utomhusbio. Nagra dagar med backpackerlyx sitter mycket fint just nu. Vi bor pa en camping med varmdusch och kylskap vilket kanns mer vart en guld nufortiden.

Vi har spenderat nagra dagar i nationalparken Karijini. Det gar inte att beskriva med ord, men hikingturerna dar var nagot utanfor det vanliga. De gick ner i raviner dar sma floder flot och genom att klattra pa bergsvaggen, simma genom iskalla naturliga pooler, vada, klattra i rep, anvanda stege eller helt enkelt anvanda fantasin for att komma pa ett satt att ta sig vidare. De sista bitarna i ravinerna kravde bergsklattrarutrustning, men det brydde sig Marte och jag inte om, utan endast ikladd bikini tog vi oss till slutet. Adrenalinkick.

Forsta dagen utforde vi triumfen i totalt stortregn. Det var vatten overallt kan man saga. Allt var halt, men aven sa mycket mer spannande och dramatiskt.

Laddat in bilder pa mitt nyinkopta usbminne, men det tar for lang tid att ladda upp alla. Det ar nastan 500 bilder, osorterade.

All karlek hem till mitt iskalla Ikealand!

Renhetsnivan ar lag

Camping vid havet i en nationalpark. Det ar harliga tider. Vaknar med solen, ater en frukost bestaende av chokladpuffar, russin och en kopp kaffe. Slantrar ivag till stranden, ett stenkast bort, med cyklop och snorkel i handen. Lite blasigt, varmande sol. Turkost vatten.


Undervattensvarlden skulle jag kunna prata om i timmar, men nojer mig med att saga att det ar som ett gigantiskt akvarium (minus irriterande enorma askadare som knackar pa glaset for att fa allt liv att rora sig).


Lunch efter ett par timmar, kanske french toast eller jordnotssmorsmacka. Lite mer snorkling nar maten smalts och en underbar Ginger beer i solnedgangen innan det ar dags att kla pa sig tre par byxor och fem par trojor for att invanta natten och kylan. Vi forsoker ata stark mat for att fa upp varmen innan laggdags och dricker alltid en kopp te. Det hjalper for Matt och Marte, men icke for Bo. Men det gor inget, jag kan ju alltid sova pa stranden nasta dag...





Lordagen den 20:e akte jag pa en dagstur pa en bat. Vi var cirka 10 deltagare som fick fenor och cyklop och sedan tillsagda att hoppa i vattnet, som tycktes sakna botten, och simma mot den dar stora svarta flacken 20 meter bort. Okej, tankte jag och styrde kosan mot simledaren som holl upp sin arm for att lattare markera var flacken befann sig. Jag simmade med huvudet ovanfor ytan for att folja armen med blicken och nar jag ansag mig vara nog nara stoppade jag huvudet under ytan och JESUS, vad fasen ar det dar stora gapet som snabbt kom emot mig?!


Jo, en sju meters valhaj. Jag var ute pa en valhajstur.


Jag simmade snabbt at sidan for att ge fri vag at giganten som kom emot mig. Det var en underlig upplevelse att se den glida forbi mig och jag vande mig om och simmade efter. Det ar svart for en liten klen manniska att simma i samma takt som en enorm valhaj, men den hade en sadan dragningskraft att jag inte lyssnade pa mina trotta ben utan simmade for kung och fosterland for att fa en narmare titt pa fisken.


Valhajen ar den storsta fisken som finns och kan bli cirka 18 meter. De ater plankton och har en eeenorm mun for att fa in sa mycket plankton som mojligt.


Under dagen simmade vi med fem olika valhajar mellan 4-7 meter. Vi sag aven knolvalar och delfiner lekte framfor foren av baten. Jag simmade ocksa med enorma skoldpaddor vilket har varit ett mal sedan jag missat dem i Malaysia. Undervattensvarlden ar harlig, men nu ar jag fruktansvart trott pa saltvatten.


Nu styr vi kosan in mot landet och vi hors nar jag nar Broome eller mojligen Port hedland.


Adjo!

(jag har inte hamtat ut mina bilder pa dyket an men detta ger en ide om hur whicked de ar)

Jillaroo

Hej!
Jag lever. Jo, det gor jag allt.
Sista tiden har jag tillbringat pa Jimba Jimba station. 6 x 5 mil stor station. Tusentals kor som travar har och dar. Vackert, varm, kallt. Pa morgonen ar det cirka 4 grader och jag vaknade alltid sonderfrusen. Under dagen stiger temperaturen till 30 grader och matchar okenlandskapet som breder ut sig at alla hall.
Vi har agnat at at "fencing" vilket betyder att vi har tagit ner staket och satt upp nytt. Det var enormt slitigt att ta ner staket. Kilometer langa strackor med gammal staltrad som ska slingras ur stockar. Mina ben ar sa sonderrivna att det ser ut som om jag dragit en rostig gammal gaffel over dem. Shortsbranna, hett.
Frukost klockan 7.30 i familjehuset. Sedan jobbar vi 6-7 timmar uppe pa slatten med bara vatten som proviant. De som kanner mig vet att jag stupar efter 2 timmar utan mat sa dessa dagar har varit en hard provning for mig. Ack och ve. Klockan tre var det lunch, mackor. Sedan middag vid 8-9 pa kvallen. De serverar allt at en och det gar inte att bestamma hur mycket eller lite man vill ata. Det ar artighet har i Australien. Men jag finner det irriterande. Och som ni ser sa ar det lang tid mellan varje maltid. Jag vaxlar mellan att vara hungrig som en varg till matt som en platt.
Vara rum sag ut som taget fran Auschwitz (varning for felstavning!). Tva rostiga gammla sangar, en byra, en glodlampa i taket. Sa enkelt det kan bli. Duschen var ett betongrum med rostiga ror och varmvatten fick vi genom att elda under en liten tank. Strom fanns bara mellan 5 och 10 pa kvallen.
Detta ar riktigt Aussie Outback life. Jag alskar det!

Forlat for den daliga kvaliten pa det jag skriver. Det ar snabbt skrivet pa 5 minuter och jag hinner inte redigera eller tanka sarskilt mycket. Babblar ur mig information, det viktigaste, sen far det vara.
Bilder laddas nog upp i slutet av augusti. Framover foljer en tid av dykning, camping och mil efter mil pa en vag utan trad, kullar, hus. Endast rod sand, doda kangrur och horisonten.

Jag saknar er, tack for att ni kommenterar och skriver, det betyder mycket.
Pa aterseende!
/"Bo"

Livet som backpacker

Jag har nu blivit en riktig backpacker. De senaste veckorna har jag verkligen fortrangt den ytliga Bodil och tagit fram "Bo the traveller". Vi har campat oss uppat vastkusten med var van och taltat pa strander, i bushen, husvagnscampingar och lagooner. Under en stjarnklar himmel har vi plockat fram varat lilla gasolkok och lagat bonor och billiga konserver i ljuset fran en ficklampa. Vi har diskat med minimalt med vatten, anvant en grop som toalett, jublat nar vi hittat en offentlig dusch i nagon liten by och jublat hogre om den hade varmvatten. Det ar spartanskt och enkelt. Kallt om natterna, varma dagar.
Vi vaknar i soluppgang, somnar i solnedgang (halv atta pa kvallen maste jag tillagga). Mina klader ar otvattade, haret pa anda och jag har inte anvant smink sedan jag lamnade Geraldton for nagra veckor sedan. Livet ar bra och "laid back".
Vi snalar med pengar sa gott vi kan och bor endast pa gratiscampingar som ligger 5 mil fran byn. Om vi maste betala for nagot, exempelvis intrade till nationalpark eller camping sa gommer jag mig dar bak (for jag sitter oftast bak) och sa betalar vi for tva. Jag far agera smuggelgods ett par dagar men vi sparar iaf ca 70 kronor.
Till frukost ar det flingor och jordnotsmorsmackor, till lunch ar det flingor och jordnotssmorsmackor, kanske ett apple. Jag maste dock medge att jag tittar endast pa priset pa maten. Jag ser ekologiska varor men det slutar alltid med att jag valjer nagon motsvarighet till Eldorado. Jag vet, jag gar helt emot allt jag star for. Men tyvarr, det ar en uppoffring. Jag anvander knappt vatten, el, bensin eller ater mycket mat sa lat ga. Jag tycket att jag for ovrigt lever valdigt miljovanligt, sa den billiga maten blir som ett plus minus noll.
Idag ska jag fa duscha och vi har hyrt skrackfilmen Wolf Creek som handlar om mordade backpackers i en nationalpark som ligger straz norrut dar jag just nu befinner mig. Det ar en helt sann historia dessutom sa inatt kommer jag inte att sova utan sitta vaken, helt skrackslagen.
Pa aterseende!
Klader kops pa op-shops.

Nu ar jag snart en riktig bonde.

Efter mitt senaste inlagg har det blivit lite battre. Jag fick torra klader, en sang, mat, en kopp te. De andra wwoofarna var trevliga och ja, det kanns battre.
Vi har gjort allt mojligt som jag inte hinner skriva om. Denna dator ar helt kass och det kostar ratt mycket att anvanda den.
Dock, jag har spenderat tva dagar at att hugga ner sma trad, rullat 200 kg hobalar, krattat grasmattor, rensat en pool, matat och klappat den tama kangurubabisen, sett delfiner, simmat i 2 meter hoga vagor, dodat enorma malar, jagat forrymda kossor, bakat brod, ordnat infor ett barnkalas och suttit vid en brasa mitt i en stjarnklar natt och diskuterat livet med fem andra nationaliteter.
Livet ar ibland underbart, ibland vardelost. Jag ar forvirrad och osaker pa vad jag egentligen gor och vill. Men det kanns bra att mota motgangar. Att vaxa upp.
Pa fredag aker vi vidare norrut i sallskap med tva fransman. Vi ska campa och simma med delfiner innan vi wwoofar igen. Vi har jobbat sa hart i en vecka nu att kroppen skriker, musklerna varker och jag har knappt nagon hud kvar pa underarmarna efter alla rivsar. Men det ar faktiskt underbart med riktigt arbete. Inget flummande med en dammsugare eller sadant. Farmjobb nar det ar som hardast.
Idag regnar det igen och vi fick ledigt. Ikvall ska vi mysa med popcorn och lite vin och se film. Precis vad jag behover just nu.

100:e inlagget

Forlat, mina vanner, for att jag inte svarat pa era mail. Jag har inte haft tillgang till en dator under en langre tid. For det mesta maste jag planera, maila nya familjer och sadant.
Men jag mar bra. Tanker pa er hela tiden. Saknar er.
Idag regnar det som aldrig forr. Blaser som aldrig tidigare. Och varat talt fick ta smallen inatt och i soluppgangen sprang vi genom leran och sokte skydd i bilen. Allt var blott och sandigt.
Idag ar jag inte positiv och idag vill jag verkligen, verkligen vara hemma med Frank, film, te, en soffa och alla er som jag tanker pa.

100:e inlagget ar inget jubel.

Men vax upp

Att resa handlar inte bara om noje, upptackter, langa bussresor och mote med nya manniskor. En stor det av det hela ar ocksa att utvecklas, vaxa upp, bli lite mer av ens egna Jaget.
Jag har haft det lite svart att kanna mig bekvam har i Australien. Min identitet blev kvar hemma bestaende av mina vanner, familj, garderoben med mina klader, inredning, jobb, liv. Jag har bara en ryggsack med gamla t-shirts och shorts som for varje dag far annu en flack som inte gar bort.
Jag ar van vid att ha mina smatt underliga klader, halsband, farger och bete mig pa ett speciellt satt. Jag har ett inlart beteende beroende pa vem jag ar med och jag ar bekvam i de roller jag skapat mig hemma.
Har blir jag en ny person for varje familj jag bor hos, for varje person jag pratar med pa bussen, hostlet, affaren, gatan. Hela tiden dyker nya Bodil:ar upp som anpassar sig efter situationen, som en kameleont. Jag borjar bli less pa alla dessa karaktarer och undrar mycket vad som finns bakom dessa skal. Jag ar alla dessa skal dock. Det ar inte falska karaktarer jag visar utat. Det ar bara det att de ar sa manga! Jag vill ena alla dessa Bodil:ar till en (singular) bekvam sann Bodil.
Jag har redan borjat fila bort vissa skarpa kanter och kommit underfund med vad jag ar och inte ar, i grova drag. Exempelvis,
Jag ar bra pa att baka och ar oftast opensinnad.
Jag ar inte gracios, ratt klumpig faktiskt, och avskyr att gora fel.
Det blir lite insikter har och dar. "Aha, det ar sa jag fungerar, tanker, gor!" Jag har till och med ett fysiskt bevis pa att jag borjar bli mer lard och samlar pa mig kunskap - jag borjar fa min forsta visdomstand! Det gor ont att tugga, men ska man vara vis far man lida pin som man inte sager.
Nu ska jag snart ata mitt hembakade appel-och-te-brod, innan jag tillverkar lite tval och satter in en lammstek i ugnen.
Ta ta!

Nytt och friskt

Nya bilder finns igen pa flickr! Lanken dit finner du i menyn till vanster. Enjoy mates!

Sveriges avtryck

Det gar faktiskt inte att undkomma "Sverige" trots att jag befinner mig pa andra sidan jorden, pa en enormt stor o dar man inte ens far ta in en appelskrutt. Overallt hittar jag Sveriges avtryck pa denna kontinent.

Sjalvklart har de Ikea, det kunde jag lista ut redan innan jag kom hit. Och ABBA och Volvo hor ocksa till denna kategori med "sjalvklart".

Sedan kommer H&M. Jag har inte sett skymten av nagon H&M-affar och inte heller har de andra hort talas om H&M, men i op-shopsen (aven kallade thrift shop vet jag nu) sa hittar jag plagg som bade harstammar fran ljuva 90-talet och hosten -08.

Lite mer underliga svenska upptackter ar 'tejpmaskinen' som ar tillverkad i Sverige. Inte japan, Kina eller Indonesien som vanliga apparater. Nope, Sverige star for tillverkning av manuella tejpmaskiner.

Bladdrade forstrott igenom tidningen och pa bio gar Let the right one in, aven kallad Lat den ratte komma in och ar val aven aktuell i Sverige vid detta lag. Och som vi alla vet, det ar en helt och hallet svensk film. I tidningens nojesdel bland den nya romantiska komedin, varens coolaste actionrulle och dramat som far vem som helst att grata sa finner jag en svensk film. Grattis.

En man pa en thairestaurang 45 minuter fran narliggande by borjar plotsligt prata svenska med mig och berattar att hans mamma ar fran Uppsala eller Borlange (dialekten var lite knasig).

I det nyaste numret av Vogue Australia ar mittenuppslaget hur man bast shoppar i Stockholm och nagra sidor senare en intervju med teamet fran Acne.

Min wwoofkompis fran Japan lyssnar pa The Cardigans och Matt fran vingarden lyssnar pa Shout Out Louds.

Jag vet att jag reagerat over fler svenska saker men just nu branner varmen upp min hjarna sakta men sakert. Men Sverige, den stolta tigern, har satt sitt spar och inverkan aven har. Jag blir standigt pamind om lilla landet lagom. Det underliga ar att jag annu inte, efter 9 veckor, sett en enda skymt av en livs levande svensk. Finns de dar ute nagonstans? Gommer de sig inne i restaurangen pa Ikea och ater kottbullar med "lingonberries" eller vagar de sig ut i varmen? To be continued pa den punkten!

Hosteldjungeln

Jag gillar inte direkt detta med ensam pa ett hostel. Mitt nuvarande hostel ar dessutom helt utan sjal. Stora tomma korridorer, ett biljardbord i mitten av ett tomt och stelt "umgasrum", tv:n inklamnd i hornet.
Och tjejrummet, gud. Jag bor i en 10 badds sk.a female dorm. Det ar tydligt vem som ar drottning. Hon markerar sitt revir med sina hoglackade skor och matchande bikinidelar runt sin sang. Breder ut sin extremt stora rullvaska pa hyllan och visar att "har ar jag, och inte du lilleplutt". Det ar alltid en slags lurkig stamning inne hos tjejernas, backstabbing-stamning som tjejer ar expert pa.
Men jag borjar lara mig att leva sida vid sida om drottningen och inte kanna mig som en underordnad. Jag har betalat lika mycket for att sova i detta kala sjallosa rum, och jag lagger min vaska dar jag vill. Let the battle begin!
Men nar jag val borjar prata med Kungafamiljen ar dom inget speciellt. De ar trevliga, jobbar pa en hastfarm, kommer fran Tyskland och erbjuder mig plats vid deras bord. En vit osynlig flagga svajar latt i en vind som inte finns. Och sa ar The battle over och frukosten smakar bra!

Honey, I'm home!

Kate tog mig till busstationen efter nagot som liknade formel 1-korning genom de kurviga sma vagarna. Vi var forsenade och jag satt som pa nalar av stress. Pa infarten till stationen motte vi bussen pa vag ut pa vagen. Kate tvekade inte en sekund och parkerade bilen framfor bussen, tutade och sprang ut! Min hjalte for dagen. Chaufforen bara skrattade och sa 'no worries!' och lastade in min packning i bussen. En svensk chauffor hade blangt ilsket pa oss, papekat att vi var sena och att parkering framfor bussen ar hogst oanstandigt och avsluta samtalet med ett 'hmpf'.
Langtrakiga atta timmar in till Perth. De visade tva filmer, bada barnfilmer med riktiga hundar som de med datorns magi fatt att prata. Lamt och sliskigt. Nar jag anlande i Perth var det pa fel station och jag tog taget in till centrum, men hoppade av efter en station da jag mottes av taget som gick till Bedfordale. Jag vet inte hur jag faktiskt lyckades ta mig till Bedfordale da jag inte visste var jag var eller vilket tag jag hoppade pa. Kansigt var det, och lite av odets makt mahanda?
Nu ar jag tillbaka i mitt australiensiska hem i Bedfordale. Hoppade direkt in i arbetet och byggde och planterade i tradgarden, matade djuren, tvattade, stadade, lagade mat, hamtade lov och vedtran fran en bekant. Bedfordale ar trygghet for mig nu och jag gillar inte tanken pa att jag annu en gang maste saga hej da och aka ivag, denna gang med vetskapen om att jag aldrig kommer tillbaka. Bade bra och daligt saklart. Jag maste ta mig framat i resan. Tva manader har gatt och jag ar dar jag borjade. Hoppsansa, det var inte meningen! Sorry mate!
Pa garden just nu bor det tva andra wwoofare. En tyska som sjunger, skrattar och skamtar konstant. Det far mig att fnittra som en hustomte konstant. Och den andra ar en tjej fran Korea. Pratar ytterst lite engelska men ar valdigt trevlig och enkel att umgas med.
Jag har tva natter bokade i Perth, lagger nog till en tredje och moter upp en norska som jag antagligen kommer att resa upp till Darwin med. Vi ar ute efter samma saker och jag tror att det blir riktigt bra. Jag ar for feg och svag for att ta mig 4000 mil ensam genom hosteldjungeln.
Det kvittrar och har sig i magen idag for jag ar sa glad over att vara har. Det har varit en tid nu som jag tvekat pa resan och kant att det inte fungerar. Att jag inte fungerar. Men hoppet ar tillbaka och nu fasikens ska det ga undan!
Cheers!

Celebration

Happy Earth day!
Idag den 22:a april ar det Earth day over nastan hela varlden. Ett pafund av Gaylord Nelson under 70-talet. Var lite extra snall mot planeten idag och slack lite lampor, anvand mindre vatten och byt ut nagon vara i affaren mot en ekologisk.
Trevlig dag!

Guldgruvor och blixtnedslag

Idag var varan uppgift som wwoofare att flyga drake, aka till Albany och handla secondhand och bli bjuden pa lunch (chippies and wedgies!). Helt okej jobb maste jag saga. Inte mig emot. Kopte en bok for 12 kronor och en mysig klanning for 18 kr. Lovely!
Kommer ni ihag inlagget dar jag forst upptackte op-shops och jag var stark och duktig for att jag inte kopte nagot utan holl handerna i styr? Ja, det ar blott historia. Kanslan av nygammalt blev for stor och tillsist greppade jag allt jag sag och sprang till kassan och njot fullt ut av mina billiga guldgruvskop. Mycket vill jag kopa och skicka hem, men vantar med det till senare. All den dar vintagehysterin och modet som slgit ner i Europa finns inte har och alla underbara vaskor, skor och klanningar finns inklamda langst in i hornet for en spottstyver. Mitt hjarta gar sonder over att lamna de stackars trasorna pa ett stalle dar de aldrig kommer att uppskattas som de borde. Gud hjalpe dem!
Pa torsdag aker jag till Bedfordale igen och efter helgen blir det Perth och nordlig rikting efter det. Ser fram emot det. Lovat mig sjalv att leva pa ris ett tag och istallet kosta pa mig att dyka med valhajar. De kan bli 18 meter lang och ar en upplevelse jag inte kan ga miste om. Vard att ata ris frukost-lunch-middag for.
Vadret just nu ar osregn 'a la hinkvis och roda blixtar 'a la pang pang. Det forra ovadret forstorde tackningen till mobilen och det var dagar sedan. Vad har detta ovader att erbjuda? Ja, det far vi se imorgon. Om min lilla husvagn star kvar eller blivit till aska det vill saga.

Slutet av vecka 6

Sahar i slutet av vecka sex utomlands sa ska jag kort beratta lite andringar som blivit av.
For det forsta heter jag inte Bodil langre. Varje gang jag presenterade mig mottes jag av ett "whaaaat..?" och trottnade pa att uttala namnet i slowmotion och overtydligt saga "BeeOuDeeIyeLle".
Nu gar jag under namnet Bo och svarar i 70% av fallen jag ropas pa. I de andra 30% har glomt smeknamnet och marker endast av tystnaden nar alla tittar tyst fragande pa mig medan jag ler forvirrat och tycker det blivit lite pinsamt for den dar Bo som inte fattar att den blir ropad pa. Vilken spanskalle som inte vet vad den heter!
For det andra, jag ater kott. Och gudagava vad gott! Frihet att slippa slippa saga "mjolkfritt, glutenfritt, vegetarian" sa fort nagon namner mat. Jag ater kott med gladje, bli matt och nojd. Men vanj er inte vid tanken for nar jag kommer hem igen ar det endast eko-kott som galler igen. Tyvarr.
Det tredje, jag dricker te fem ganger om dagen. Beroende.
Det fjarde, jag har aven daliga dagar da jag grater en skvatt over allt och alla, mig sjalv och varlden. Igar satt jag pa troskeln till husvagnen och kande mig vilsen och elandig. Som om jag var jattekonstig och irriterande. Osocial. Tillsist somnade jag med huvudet mot dorrkarmen och nar jag vaknade var allt sa himla mycket battre. Och det askade och blixtrade roda blixtar senare under dagen vilket alltid paverkar mitt humor negativt. Det hjalper inte att vara ensam pa en aker i en husvagn pa andra sidan jorden fran de man kanner har jag markt. Dagens lardom fran Bo: Allman elandighet forsvinner fortast med sallskap.

I'm 19, going on 70.

De senasta dagarna har jag plockat druvor som ett djur. Jag gillar inte druvor langre. Inte alls. Jag far rysningar nar jag tanker pa den sota klibbiga druvjuicen som rinner nedfor handlederna och klibbar fast mig i min trojarm. Stekande varmt. Druvor i oandlighet. Kliva upp klockan fem, somna innan nio.
Dagarna ar annars valdigt kalla nufortiden. Inte ovanligt med tre-fyra par trojor och tjocksockar. Nar jag kommer in till Perth igen blir det shoppa av med regnjacka, hoodtroja och en storre ryggsack.
Pa sista tiden har jag och Kirsty bott i deras hyrhus nere vid kusten. Det ar gammalt och vint, kallt och dragit. Men jag gillade verkligen att bo dar. Runtom i huset fanns det bilder fran alla de resor som agaren varit pa, bocker om dykning och fotografering, LP-skivor, ljuslyktor och gamla antika omaka mobler.
Min kropp har stallt in sig pa "naturligt leverne" och jag vaknar nar det ljusnar och somnar nar det ar morkt. Jag vaknar likt en mikro som just varmt upp en chokladkaka. Pling! Ett alderstecken mahanda. Jag ar ju ingen tonaring langre som sover bort dagarna och sitter uppe pa msn om natterna. Nu ar jag vuxen, gammal och gar och lagger mig pa en furnuftig tid. Jag har aven borjat baka brod som bara en mormor gor och dricker "morning tea" och "afternoon tea". Kanns mycket vuxet maste jag saga.
20 ar gammal, det ar val nu det vander och gar utfor har jag hort? Snart har 30 ar passerat och jag ar bitter och arg for att jag inte orkade radda varlden nar allt kom till kritan.
Eller..?

Kirstys bilder av Team Young!

Vindruvor har och vindruvor dar

Jag har nu plockat sa mycket Shirazdruvor att jag ser dem framfor mig nar jag blundar. Men det ar harligt, jag klagar inte fast det ibland kan lata sa. Det ar som en Amelie fran Montmartre-film ibland och jag vet inte vad jag ska gora for att fa bort den dar kittlande kanslan i magen som uppstar nar solen ar lite extra varm och en klasa druvor ser lite extra saftig ut.
Idag ritade vi ansiktet med bla zinkpasta och forklarade varat lag Team Young (vi har ungdomen pa var sida) och trodde att vi skulle konkurrera ut Team Afghanis som ar utomjordiskt snabba pa att plocka. That's elbow grease! Vi var dock kvar sist, med var bli zinkpasta utkletad over ansiktet och svetten rinnandes utmed ryggen. Men allt ar inte bara plocka druvor i solskenet med Feist och Coldplay i bakgrunden. Det ar aven matlagning, diskning och skitiga klader.
Igarkvall plockade vardarna fram Upwords (en uppgradering av Alfapet) och det var svart att hanga med de andra som har engelska som modersmal. Men jag fick hjalp och ingen av oss tog det seriost. Det blev en minipicknick pa golvet med chips, tarta och kakor.
Och vin saklart. Vi bor ju anda pa en vingard. Sa det blir ett eller tva eller tre glas per kvall. Men aldrig mer eller till en skamlig grans. Det handlar om att njuta av goda viner, inte om att dricka alkohol. Sa nufortiden gor jag forst en gracios handrorelse for att skaka om vinet, luktar pa det och tar en klunk, smakar av och staller ner glaset. Sofistikerat, vuxenpoang. Men jag har ingen aning om vad jag gor egentligen. Bara en copycat som forsoker smalta in.
Angaende mina resplaner blir det norra vagen da jag far sa pass mycket tillbaka pa skatten. Det blir en harlig tur langs kusten med lite dykning och naturreservat.
Nu ska vi ata ratatouille och ta ett glas vin innan vi spelar Risk.

Nya bilder finns pa flickr! Och snart kommer ett par till facebook ocksa.

Dromliv

Jag har nu bytt boende och akt till en liten vingard utanfor Mt Barker. En trevlig busstur fem timmar soderut som inneholl mycket prat med tanterna ombord och aven en kvinna som skulle plocka upp sin van pa stationen. Australiensare ar sa oppna och vanliga att jag nastan storknar.
Pa busstationen plockade Matt, min nya host, upp mig och vi akte och handlade lite smatt. Kopte kott hos slaktaren, sojamjol pa halsokosten och frukt hos den lokala bonden. Sedan bar det av ut pa landet med grusvag och akrar, vinodlingar och papegojor.
Det ar som en riktig drom har. Matt bor med sin fru Kate i en renoverad lagerlokal pa garden. Storsta delen av lokalen ar fortfarande lager och en vinkallare, men en liten den i hornet ar en renoverad liten lagenhet med tva rum och toalett. Nastan allt ar faktiskt mobler fran Ikea, fint och frascht. En gigantisk tv och panoramautsikt over deras vinodlingar, olivtrad och grannens angar. Sjalv bor jag i en mysig liten husvagn en bit ifran lagerlokalen. Den har tva sma sangar, en soffa, liten tv och utsikt over garden saklart.
Nar jag kom hit igar slangde vi bara in ryggsacken i lagenheten och gick ner till plantagen och plockade lite provdruvor. Matt odlar fem sorters druvor. Shiraz och souvigny (felstavat) ar det jag kanner igen. Sedan nar det borjade morkna kom Kate hem fran jobbet och vi gick tillsammans tillbaka till huset och lagade middag, stir-fry. Matt bjod pa sitt vin och visade aven deras olivolja. Mums till bada! Kate bakade ett bananbrod (gluten och mjolkfritt) och sedan satt vi uppe och pratade hela kvallen medan Matt pressade druvor och gav oss smakprov och lite nya kunskaper.
De traffades pa internet genom Kates webdagbok. Hon ar amerikanska och han australiensare. efter att ha pratat online i ett ar traffades dom och 7 dagar senare var de forlovade. De gifte sig pa stranden i vindistriktet Margret river och kopte sig denna vingard. De hyr aven ett hus nere vid kusten nara Albany dar vi ska fira pask med hans foraldrar och nagra vanner. Dromliv. De borde gora en film om detta!
Nar jag gick och lade mig igar gick jag genom morkret bort till min lilla husvagn som lyste hemtrevligt. Helt svart och stjarnklart. Stjarnhimlen har ar mycket finare an hemma, jag tror det beror pa att det ar morkare har och mindre ljusfororeningar. Jag bara stod och forundrades over hur otroligt fint allt var. Och det enda som hordes var nagra faglar och syrsor.
Nar jag kommit i sang under tva tacken, en sovsack och mitt sidenlakan och slackte lampan kunde jag bara se nagra stjarnor genom fonstret. Jag trodde att jag skulle bli morkradd av tanken att sova ensam i en liten husvagn i morkret, langt utanfor civilisationen, hos okanda manniskor och gud vet vilka insikter som satt i taket. Men jag kande mig fullkomligt lugn, avslappnad. Detta ar resa for mig. Ett dromliv. Tva harliga veckor som komma skall.

A shorter english version
After a five hour long busdrive south with plenty of old lady to talk to I ended up in Mt Barker. A cute little hilly town. Matt picked me up and we went grocery shopping, bought some chicken at the butcher's and soy flour at the health food shop. At the local farmer we bought some fresh picked fruits and then went to the vineyard.
It's a pretty big area with five diffrent kinds of grapes. The first thing we did was to get some samples and I could have a taste. Yummie in my tummie, I must say! To actually see a real vineyard was really special for me.
When it was getting a bit darker Kate, Matts wife, came to meet us and we went back together to their little renovated apartment inside the big shed. It's decorated with furniture from Ikea which of course suited a swede very well! It's very homy, fresh and stylish.
I will however sleep in the caravan. It's very cozy and got everything I need. When I walked in the dark to go to bed the sky was filled with stars and the air filled with birds singing and grass hoppers. I just stood outside for a couple of minutes and was amazed by the beautiful sorroundings. I could just hint the grape trees and the fields in the moonlight. The view is really something special!
When I turned off the lights and went to bed underneatch two blanketsm, a sleeping bag and my travel linnens all I saw was the starts outside my window. I thought I would be afraid in the dark because of the fact that I was sleeping alone in a caravan far away from the nearest house, totally dark and at people I've just knew for a couple of hours. But I felt so relaxed, calm. No worries.
Matt and Kate are one of the most welcoming people I've meet. Everything is relaxed and they really want to make sure that I'm okey and are enjoying my stay here. It's a dream life and I hope they know it too. They live a life others just can dream about.
For me, this is travelling. And there are two lovely weeks to come, I know.

kamerans skapelser

Nya bilder finns nu pa flickr! Lanken dit finns i sidomenyn till vanster.

Jag smider planer

Okej, nu har jag andrat mig lite angaende resplaner. Tanken var att aka mot Adelaide, Kangaroo Islands och Melbourne (ostkusthallet) om tva veckor. Men det borjar bli vinter har och det innebar stora mangder regn i de sodra regionerna. Den nya wwoofaren Astrid kom med ett bra forslag att istallet aka buss uppover den vastra kusten och hamna uppe i Darwin 4000 kilometer senare. Det finns riktigt underbara saker att se langs denna kust och aven nagra stallen att wwoofa pa.
Sa om jag wwoofar korta perioder och kanske bara tva-tre ganger langs vagen kan det ta cirka tre veckor. Sedan tar jag tag ner till Alice Springs och forsoker darifran ta mig ut mot den ostra kusten mot Cairns och Townsville. Pa sa satt foljer jag sasongen battre och klimatet ar battre. Dessutom ar det lattare och billigare att flyga hem till Sverige om jag befinner mig nere i Melbourneomradet istallet for i Darwin som tidigare tankt.
MEN, kommer jag att ha rad med detta? Det blir nastan en tur runt hela Australien. Koper jag ett busspass pa 8000 km for 6700 kr ar de redan halvt forbrukade nar jag kommit till Darwin.
Aker jag som planerat direkt till ostkusten nu och tar Darwin sist kommer det att vara kallare och mer regn, men pressen pa pengar blir inte lika stor. Gosh, hur gora?
Sa, ska jag wwoofa mer, se mer av Australien, folja vadret men leva snalt som en ratta eller ska jag leva lite battre, kunna ta allt mer spontant, wwoofa lite mindre men ha samre vader och se mindre?
Jag lutar mot alternativ ett, men jag ar ocksa extremt optimistisk nar det galler pengar. Jag vill inte riskera att komma till Sydney och vara utan pengar och pa sa satt missa Tasmanien, Melbourne och Kangaroo Islands. Men vadret spelar en stor roll. Foljer jag mina regnplaner foljer jag aven regnperioder och far aldrig den dar riktiga soliga varma Australien som jag letat efter.
hjalp, tack.


(jag orkar inte ta det pa engelska, vem bryr sig..?)

Kultur vanner

Hadanefter ska jag aven skriva en snutt pa engelska ibland och gora bloggen lite mer internationell. Jag borjar fa lite kompisar har nere och de ar ocksa inne i bloggkulturen. Men startar inte idag, en annan dag nagon gang framover nar jag har lust och tid och orkar, kanske.
Fast just nu kanns det faktiskt lattare att skriva pa engelska da jag saknar slutet pa det svenska alfabetet och de flesta fraser som dyker upp i huvudet ar pa engelska.
Apropa engelska sa har jag lart mig lite nyttiga fraser som kan fungera bra i samtal framover:

- Elbow grease. Nar man tar i med mycket kraft nar man arbetar, exempelvis en svarloslig flack pa en tallrik, en tung lada eller Portugese Millipeds-utrotning. That's elbow grease!

- Set in concrete. Jag har alltid trott att det hette "set in stone". Kanske ett australiensiskt uttryck? Det betyder iaf att nagot ar helt bestamt om det var oklart.

- No worries mate! Ett slagord bland australiensarna. Avslappnat och enkelt.

- Feel free to help yourself. For mig kanns det valdigt fel att saga detta. "Kann dig fri att hjalpa dig sjalv". Okej..?
Men det ar en anvandbar fras som sags stup i kvarten, exempelvis nar man ska ta mat.

Dessutom ar de valdigt artiga har. Trots att det ar jag som rakar ga in i nagon pa stan sa sager den andra forlat. Och alla sager alltid "Here you are love" nar de ger en nogonting och nar man moter nagon ny, oavsett var, sa sager det alltid "Hi mate/love! How are you?". Fast jag har fortfarande inte fattat om man bara ska le och nicka som man gor i USA dar det bara ar en tom fras, eller om man faktiskt forvantas svara och fraga tillbaka? Vissa ser fornarmade ut ifall jag kor pa le och nicka, och vissa gar bara ivag nar jag svarar "Fine, how are you?"
Hm, detta maste utredas! Men nu, te och en siesta! Feel free to help yourself to some tea as well, mate! 2 sugars, one dash of milk, soy milk, please.
Cheers!

Mat pa ett fat

Livet fortsatter har i lilla Bedfordale.
Vi har haft en liten japansk bankett. Junko och Sayaka lagade en sjuratters japansk middag. Jag at den. Shiitake vad gott det ar med japansk hemgjord mat! Matt som en deg saklart!
Dagen darpa bjod Caralyn hem sina vanner, Adriens dotter, barn och son in law och det blev en stor australiensisk Sunday Roast. Ugnsbakade rotsaker, roast beef, gravy, baked apples med honung och notter. Te i mangder! Mycket mat och darmed ocksa mycket rester till lunch. Men det ar sa harligt med all denna matlagning. Snappat upp ratt mycket nu och borjar bli en anstandig kock.
Igar hade jag en ledig dag hemma pa garden. Tittade igenom kokbocker, vilade, sag pa tv och faktiskt, hor och hapna, tog en joggingtur i parken. Kopt nya gympaskor som behovde invigas. Det gick ganska bra och det kandes sa skont att komma igang lite igen. Speciellt skont nar iPoden ar igang och jag springer genom en australisk djungel. Mindre skont nar jag springer rakt in i ett spindelnat. Well, well, no worries mate!
Igar kvall tampades jag inte bara med Portugese Millipeds i vardagsrummet, utan aven grasuggor, spindel (stor som min hand och harig), en insekt som bits, myggor och hundens kissflack pa golvet. Ah livet ar harligt!
Stannar har i cirka en vecka till och drar sedan soderut till en vingard och plockar vindruvor i tva veckor. Later trevligt och det ar battre vader nerat sodern. Det borjar bli kallt har nu. Har pa mig raggsockar och sover med duntacke.
I helgen ar det Harvest Market och jag och Sayaka ska representera Caralyn pa sondag sa vi maste lara oss kryddblandningar och lite speciella engelska ord tills dess. Men det ska bli kul! Och man far pannkakor! Fast jag far ju inte ata dom, men bara tanken ar ju fin!
Nu ska jag dricka mer te och kolla pa Gray's Anatomy med vardfamiljen! God natt och pa aterseende!
(kamerabatterierna ar slut, men nasta vecka kommer bilder pa spindlar och utflykter)