St Marys

Med sorg i fingrarna skriver jag detta: jag ar pa mitt allra sista wwoofingstalle.
Ja, det ar knappt skrivbart. Pekfingrarna missar hela tiden ratt tangent och jag maste trycka backspace hela tiden. Aja baja, fingrar!
Jag kom hit sent igarkvall efter att jag hoppat av bussen i en mork liten by. Pa andra sidan vagen ropade en kvinna "Are you Bo?" och nar jag ropat ett vilsen "Yeah?" kom hon over, tog tag i min feta rygga och bjod mig pa en cider fran puben. Min nya wwoofhost - Liz. Hon har det basta jobbet i varlden och ager en fudge/glass-cafe. Yummie in Bos' tummie!
Genom tjock dimma tog hon mig sedan i sin lilla bil uppfor en slingrig grusvag. Jag sag mest ingenting utan hoppades bara att hennes reflexer var vana vid alla wallabies som skuttade emot bilen var 10e sekund. De ar sota, men inte alls sarskilt smarta.
I det lilla huset vantade hennes make Jack som har en ryggskada och ligger till sangs mest hela tiden. Han gjorde illa sig nar han undervisade yoga och demonstrerade huvudstaende. Hua..
De har tva enorma tradgardsland men ingen som har tid att vara dar. Sa dar kommer jag, the wwoofer, in i bilden! Jag fick sovmorgon anda tills klockan tio (tack Jack, for jag har inte sovit pa tre dagar.) och sedan begav jag mig ut i vinden och hogg ved och la kompost pa potatisplantorna. Utsikten fran huset ar over havet, skogar, strander, berg och ett sprudlande tradgardsland.
Fore lunch akte vi ner till St Marys for att kopa specialmat till mig. Han kor en gammal van som at fylld med brate, kepsar och spindelvav och startar bara genom att anvanda en spray som heter "Get your bastard going".
Sedan sager han helt normalt att han bara ska stoppa in possumrattan dar bak. Jag trodde jag horde fel tills han faktiskt kommer med en possumratta och stanger in den i baksatet. Jaha, den vill val ocksa folja med in till stan och kopa mat...? Tyvarr blev han dumpad halvvags dit och sprang in i skogen.
Vi besokte Lizs cafe och jag fick sorbet och fudge! Det ar ratt bra det.
Jag klagar inte alls.