En natt pa ett hostel nagonstans i Melbourne

Jag kan inte sluta skriva om fenomenet Hostels.
Av nagon anledning at jag och Andrew middag klockan tre pa morgonen, och det var en fredagkvall. Folk borjade drasa in fran krogen och den ena var fullare an den andra.
Det ar underliga typer man kan mota en natt pa ett hostel nagonstans i Melbourne. En spanjor med hatt och vast satt vid middagsbordet med lostander och laste hogt ur en bok med titeln "hur man utbildar barn med svarigheter".
Ett nyfunnet par sitter och hanglar i en soffa och ser bara varandra.
En hollandare trycker i sig tre pizzor med for mycket ost pa.
En tjej med for mycket alkohol i sig gar runt runt och vinglar till varje gang hon blinkar.
Nagra tyska tjejer sitter bredvid oss och oser galla over killen som fatt deras kompis alldeles for full, och som just nu gar forbi och tommer sopkorgen som ar full av deras kompis senaste drinkar och middag.
En man stadar koket och blir hela tiden avbruten av manniskor som kommer och gar, som bara ska ta ett glas vatten eller laga lite nudlar eller allmant vara ivagen i brist pa annan underhallning.
Ett gang australiensiska killar brister plotsligt ut i sang och drar hela den australiensiska nationalsangen fran borjan till slut och nattvakten kommer och hyschar dom. Inte bryr dom sig ett jota, och ingen annan heller. Det ar en fredagkvall pa ett hostel nagonstans i Melbourne och da far man gora vad man vill, nar man vill, hur man vill.
Vi ater upp var middag och gar och lagger oss, nagot forundrad over personligheter.