Som trenden är den senaste tiden så skriver jag väldigt lite här. Jag har ambitioner att öka på antalet inlägg framöver nu när saker och ting börjar ändras med livssituationen.
Jag har nu varit på praktik i Bollnäs i fyra veckor. Helt otroligt ändå att mitt gamla
blogginlägg från 2008 kunde ge mig en praktikplats. Hej räkmacka! Och att denna praktikplats varit långt över mina förhoppningar. Jag har blivit så varmt mottagen av hela gänget "samhällsbyggare" att jag faktiskt blivit rörd. Jag var en av dem på en gång och ingen "lilla gumman" som tror hon har något att komma med.
Det är något speciellt med att praktisera i en kommun också. Jag hade förutfattade meningar, det ska jag inte hymla med. Stelt, grått och plastväxter. Men jag erkänner mitt misstag och har ändrat åsikt. Under min praktiktid har jag hittat nya vardagshjältar som är så duktiga på det de gör men ändå verkar lite i det tysta. Tjänstemän och politiker som äter lunch tillsammans i matsalen och alla hejar på varandra i korridoren. Kanske är det småstadssyndromet som har ett finger med i spelet, men ändå. Och växterna är riktiga sådana. De har t.o.m en akvariefisk i lobbyn!
En historisk (och efterlängtad) händelse skedde igår. Bodil II kom med pappa Lars till kontoret och hälsade på. Finurlig och på något sätt världsvan. Blond, blåögd, fräknar, rosa bamsekläder. Precis som mig i den åldern. Två Bodil Åsberg i hela världen. Och de befann sig i samma rum. Jag har inte längre samma känsla av personligt förfall av att inte längre vara unik. Bodil II
är coolare än mig, men det gör inte så mycket längre. Ens idol
ska vara fränare än en själv.
