Cykeln blev slängd.

Efter missödet med den påkörda damen har cykeln inte fått komma ut och lufta sig så värst mycket. Han har mest stått med punktering i cykelförrådet och där trodde jag han var säker.
Men när jag kom hem från Jämtland efter att ha varit borta en vecka var han borta!

Jäklarns skit, tänkte jag och förstod att det var Mimer som haft cykelrensning och den vita springaren blivit ett offer i rannsakningarna. Ett argt mail skickades till Mimers kontor med desperat förfrågan om jag kunde få tillbaka min cykel.
Jo då, den fanns kvar i en inhägnad några gator härifrån fick jag höra. Jag sprang direkt till cykelns undsättning och fann honom under en hög med andra kidnappade cyklar.
Och sedan gick vi hand i styre mot solnedgången och levde lyckliga i alla våra dar (tills jag insåg att den ju fortfarande hade punktering och inte tjänade mycket till i slutändan).

Det liksom bara sa Pang!

Det är något med denna vecka som bara känns fel. Den började hemskt med att jag körde över en äldre dam med cykeln och jag tror det var där olyckan började. Saker gå fel och inte som jag vill. Jag tror att det är en bestraffning för att jag körde på den stackars tanten. Jag har knappt varit så olycklig som jag var då, på knä på asfalten med blod på jackan, laptopen på cykelbanan och en tant som svimmade av chock och rädsla. Det lilla plåstret med dalmatinfigurer på räckte inte länge innan det blött igenom.
Som plåster på mina själsliga sår tog Lisa med mig ut till hennes djur för att ryckta ponnysarna och se på när kycklingar kläcks. Mår man inte bra av sådant så vet jag inte vad som hjälper.

Over and out.

Äpple. Överallt. All the time.

Denna söndag är en riktig söndag. Vädret är lite för fult för att gå ut i och sängen är lite för skön för att separera från. Det är längesedan jag låg kvar och drygade till klockan tolv. Men det var lätt värt. Varför kliva upp när man inte kliver upp till någonting?

Denna dag blev också en ensam dag. Skulle ha lekt plocka svamp men som sagt, vädret var lite för fult helt enkelt. Istället plågade jag mig igenom två avsnitt av True Blood och gjorde äckligade miner i minst varannan scen. Varför tittar jag på den serien är ju ett frågetecken som heter duga.

Istället för ett tredje avsnitt tog jag mig upp ur soffan och lagade lite skor med Karlssons klister och tog tag i disken som stått sedan i måndags ungefär. Sedan blev det fart på mig. Jag tog fram ugnsplåtar och började skala några kilon äpplen som sedan åkte in i ugnen, mosades i en riktig potatismosare och istoppade i en burk. Lika bra att fortsätta och det blev en äppelkaka stor som en ugnsplåt och på det en Sticky date spread. För att riktigt gå på dagens tema åkte det i ett äpple där också! Underligt nog ligger det fortfarande överblivna äpplen på diskbänken men mina äppelrecept är slut för idag. Lite för mycket äpplen plockade mån tro..

Nu ska jag bara sitta och äta av alla mina hemlagade äppelsaker och kanske plåga mig till ett tredje avsnitt True Blood. Jag är lite för nyfiken för att undvika det.