Ett viktigt meddelande till alla tuggummispottare!

Det tar 30 år för ett tuggummi att förmultna.

Läs det igen:
30 år.

För 30 år sedan var det 1978. Så tuggummin som slängdes på marken på 70-talet har alltså precis förmultnat och blivit till jord.
Låter tuggummi som något som borde slängas på marken, när det heter tugg-"gummi", tar tre decenier på sig att bli till jord och att mamma var så strikt med att "man inte fick svälja det, då blir man dålig i magen"? Låter det som det?
Nej, men sluta då.

Kulturdöden

Jag har nu spenderat en vecka i Prag och insupit lite ny atmosfär, öl och dessutom smaskat på donuts från morgon till kväll. Donuts gör mig glad.
Jag hade ställt in mig på att restaurangerna endast serverade knödlar (kokt bröd) och fettkorvar och att staden skulle vara ganska tom och blek. På ett charmigt sett. Jag trodde att tjecker gick omkring i slitna kläder, inte kunde ett ord engelska och att staden skulle vara omodern och isolerad. Gudars skymning så fel jag hade.
Först och främst klär dom sig inte i slitna kläder utan helt enkelt i fula kläder (*with the Bodil-standard).
Staden var inte omodern. Tvärtom, det fanns både metro, spårvagn och bussar överallt. Stora köpcentrum. Dior-affärer låg granne med Ralph Lauren och Gucci. Ett eko-café (amen!) och nattklubbar. Och de flesta pratade engelska, iallafall knaggligt med tillhörande gester och ansiktsuttryck. KFC och McDonald's låg i varje litet kvarter.
Det stör mig alltid när jag är ute och reser. Är man ute i en liten by i världens armhåla så finns ändå ett McDonald's etablerat där med Big Mac & Co ständigt flåsandes i nacken på mig. "Ät mig, jag är blekt bröd, sladdrig gurka, brundaskig sallad och "100% nötkött".
Grejer som McDonald's förstör kulturer. För inte hittade jag en enda liten knödel (inte direkt sugen men ätas skulle dom för det gör man i Tjeckien). På hotellet erbjöds endast tre tjeckiska rätter på hela menyn och resten var av utländskt kök.
McDonald's erbjuder snabb billig "god" mat och den lockar såklart. Hur i helsike snabbmat lockar har jag glömt, men världen över finns detta hamburgerfenomen. Ett lands ekonomistandard tar med Big Mac i sina beräkningar för att beräkna skillnader mellan valutor och hur landet är utvecklat (förenklat sagt, eller krångligare beskrivet).
Jag har gett upp hoppet för Sverige - vi har nästan ingen kultur utan har hängivit oss helt till McDonald's. Men när fler och fler länder visar upp samma dåliga beslut blir jag rädd. Jag vill inte åka till Prag för att äta samma sorts hamburgare, som dessutom varken är svensk eller tjeckisk.
Kulturdöden är en epidemi. Mat är kultur. Försvinner maten, försvinner delar av kulturen. Jag älskar mat, jag älskar kultur så jag blir lite grinig när det där stora gula M:et dyker upp runt varje hörn.
Jag vill inte låta som en miljöaktivist-à-la-radikalare-som-kastar-sten-på-McDonald's personal-och-omkullvällter-kedjans-grossistbilar. Jag är inte sådan. Men jag är grinig.

100-tals år gamla vackra krusidullhus... och så M:et.

I'm not afraid of dying I just don't want to

På vägen ner till Jönköping stannade tåget i det bortglömda Gällö. Där är allt tyst och stilla trots den förbipasserade trafiken.
Bredvid järnvägen fanns en liten strandpromenad där det gick en liten gubbe med sin rullator. Han stannade när han såg tåget, körde in rullatorn vid sidan av vägen och parkerade innan han satte sig ner och började titta mot oss.
Vi stod i Gällö i cirka 10 minuter och den gamla mannen satt där hela tiden och bara tittade. Tåget stod stilla, han var stilla, Gällö var stilla.
Jag tyckte så synd om honom på något sätt. Hans roligaste stund på dagen var när tåget kom och tog sig en paus innan den skenade iväg igen.
Och det slog mig: vad jag än gör i livet, vilka äventyr jag än råkar ut för och hur meningsfull jag än kan lyckas bli så kommer även jag att tillslut sitta och titta på tåg i min rullator. Det går inte att undkomma vilket jag stundtals inser och detta retar mig. Som ungdom känner man sig oövervinnlig och odödlig.
Jag har en tant inuti mig men jag vill inte ha henne på utsidan också.

lyckodagen

08.08.08
Det magiska datumet. Tänkte kliva upp klockan 08:08:08 men det blev klockan 09:00 istället. Såklart. Jag gillar att sova.
Mamma gifte sig idag. Det är jag väldigt glad för. Hon var så fin.
OS börjar också idag vilket jag skiter i totalt.
Jag har sett Babel och fått tårar i ögonen samtidigt som jag ätit upp nästan ett helt glasspaket.
Jag har bokat sex stycken körlektioner men fick dem dock i Gunnar Aronssons namn. Hm..? Jag kanske verkligen ser ut som en man ibland.
Så cool kan en lycko-, och rikedomsdag vara.

Det blir fel ibland

Ecuador blir avbokat. Budgeten var felräknad och ligger nu på way-over ett belopp jag kan betala. Jag som var så sjukt stolt att jag faktiskt skulle genomföra något jag pratat om länge. Jag brukar inte göra det. Jag blir helt inriktad på en sak en period för att sedan gå över till något annat.
Hur som helst så är jag nu öppen för förslag. Jag funderar på Island/Malaysia/Indien och jobba. Att åka på backpackingresa genom Asien eller jobba i Norge är för "vanligt" om jag får säga så.
Jag sitter uppe om nätterna för att hitta mitt nya äventyr (som antagligen kommer att överges för ännu ett dussintal tills jag är 30 år och är gift och gravid).

bitterheten över att vara just Obestämda Bodil växer per ny hemsida jag besöker som erbjuder sina äventyr.

To be continued...