Jingle Bell Buddah

Långa dagar där hälften av tiden går åt till att stå i kö eller leta var vi ska köa. Oroligt mycket turister, men de flesta är från Kina verkar det som. Igår var vi på Ocean park och såg världens största akvarium (jättestort!) och en delfinshow. Mycket turistigt och kinesiskt tillrättalagt men kul ändå. Men det var inte delfinerna som var huvudattraktionen för de asiatiska turisterna utan det var mig och Maria de fascinerades över och tog kort på. Några sprang fram och utan att fråga tog tag i oss och började posera. Jag blev helt paff att jag plötsligt var omringad av en hel familj kineser. Svårt att smälta in också med tanke på att vi är ett huvud längre än alla andra.

Hong kong är en härlig och bra stad men vi är smått less på all trängsel, trafik och neonskyltar nu. Idag är vi på Lantau Island och tittar på världens största bronsstaty av Buddha. Den sitter högt upp i bergen och tittar ut över det soldisiga landskapet och kusten. Mycket vackert men det förstörs av souvenirbutikerna och Starbucks och Subway som spelar jullåtar samtidigt som luften luktar rökelser och munkar går förbi. Det är för anpassat för turisterna och känslan av platsen är som bortblåst. Imorgon bär det av till Guilin och några dagar i bergen med båtfärder och vandring. Frisk luft - here i come!

Stadsliv Hong Kong

Jag står just nu i en fullsmockad Apple store i en enorm galleria för att utnyttja lite wi-fi. Haft en lång dag redan. Igår natt kom vi hem 01.30 efter en drink i  hotell Marriotts sky bar med utsikt över hong kong. Idag åkte vi upp till Victoria Peak och såg hela hong kong från ett fågelperspektiv. Det var mäktigt trots trängsel med turister som alla skulle ta det perfekta kortet över stan. Vi har även hunnit med ett gratiszoo och stadsdelen Soho där de säljer alternativa kläder, ekologiska produkter och små gubbar och gummor som sitter längs trottoaren och säljer frukt. Mycket små stånd som sålde tingel-tangel och det mesta blinkade eller spelade ihåliga låtar över en sprängd högtalare. Kvinnor med Pradaväskor trippar runt med turister med kameror på gator som ena stunden är high end lyx och andra stunden har balkonger byggda av överblivna bambustänger.

Ikväll ska vi på en restaurang som har en Michelinstjärna. Gött gött! Jag vill ha en mjuk stol och en öl, sen är jag nöjd.

Hong kong glory

Framme i Hong Kong och allt gick fint på resan hit. Planet mellan Beijing och HK var iskallt men märkte det knappt då jag mest sov. HK är en otroligt frän stad! Allt är massivt och människorna myllrar under neonskyltar och luften luktar te, rökelser och avgaser. Imorse vaknade jag efter 10 timmars sömn och tittade ut för att se en äldre herre utöva tai chi i den lilla parken utanför.

Vi sitter nu och tittar ut över bukten och ser skyskrapor på andra sidan. Vädret är varmt och behagligt. Jag kan stanna här hela vintern tror jag.

Kram på alla där hemma!

Växthuseffekten light

Jag har besökt 350 skolelever från årskurs 1 - 6 och pratat växthuseffekten, trafikskyltar och hälsa. Det är lite utmanade att förenkla växthuseffekten och försöka förklara något relativt stort och komplext för barn som inte ens kan stava till klimat. Det har varit väldigt kul iallafall. Speciellt när de är så finurliga att jag blir imponerad av deras kunskaper och fantasi. En kille hade stenkoll på FN-mötena om miljö och att de inte nått några egentliga resultat på dessa. En annan var helt säker på att Herr Gårman hette Lars.

Kalenderflickorna

Jag har varit så naiv och trott att "nakenkalendrar" varit en utdöd art och bevarats i 90-talets platåskor och tribal tatoo-halsband. Men så kommer Ryanair och annonserar hej vilt om sin kabinpersonals kalendernummer - för 'välgörenhetssyfte'. Kanske marknadsföringsavdelningen hade slut på idéer och helt enkelt satsade på ett säkert kort? Naket säljer alltid oavsett årtionde.

Jag kanske inte ska vara förvånad att just Ryanair gör en sådan sak dock. Allt om Ryanair ser ju billigt ut från hemsidans design till de faktiska flygplanen. Värre hade det kanske varit om SAS gett ut en avklädd kalender. Jisses Amalia vad Expressen och Aftonbladet skulle gotta sig.

Tips till Ryanair: skaffa bättre photoshop-personal.

Skatter

Jag hittade en rostig gammal gaffel på backen i Strömsholm. Jag blev lycklig. Det kändes som om jag var fem år igen och hittade en alldeles särskilt fin sten att lägga i min skattlåda i trädkojan. Jag tror att gaffeln är vackrare nu än den var när den var ny och glänsande. Och den har säkert en historia att berätta. Varför ligger den annars där bortglömd på marken långt från husen. Några av mina vänner förstod inte alls min förtjusning över en rostig gaffel. Men för mig är det en skatt. Nu måste jag bara hitta på vad jag ska göra med den så att den får komma till sin rätta och inte bli bortglömd igen.

Åsberget

Det finns skojiga ortsnamn i området jag ritar kartor i. Det kan faktiskt förgylla min förmiddag när jag sitter trött och hungrig i väntan på lunch. Männen som namngav orterna måste ha haft en ganska livlig fantasi eller en fascination för svenska ord. Och ja, mest troligt att män gav namnen inte kvinnor.

- Åsberget är min favorit. Gissa varför.
- Pumparbro
- Djupa
- Backarna
- Iste
- Flögåsen
- Lappstan

Pajkastning

Igår röstade kommunfullmäktige igenom att skatten höjs med 1 krona per intjänad hundralapp. Det ger en inkomstökning på cirka 40 miljoner kronor till kommunen. Enligt vissa lite blåare partier är detta skamligt att låta medborgarna betala för kommunens misstag. Men är inte det hela grejen egentligen att medborgarna betalar för de tjänster som kommunen förser dem med? Och skulle inte medborgarna tycka att det vore värt en liten höjning för att få en mer välmående kommun att bo i? Kommunalskatten är idag på 20:86 vilket är en låg nivå om man ser till hela landet. Bollnäs är idag lägst i hela Gävleborg och med en höjning kommer Bollnäs kommun endast ligga i nivå med andra kommuner i länet.

Jag lyssnade till kommunfullmäktiges debatt över videolänk och kunde knappt tro mina öron i vissa fall. Det handlade inte om beslut att ta utan om vad andra partier har tagit för dåliga beslut tidigare. Anses det som ett effektivt möte och god politisk debatt så vette tusan hur det ska gå i framtiden för kommunen. Dessutom när valet närmar sig antar jag att debatterna kan urarta ännu mer vilket endast är en björntjänst för kommunen.

Bobil besöker Vallsta

Mitt senaste projekt är resvaneundersökningar bland elever i nedre grundskolan. Söta små enkäter som fylls i och barnen får rita och berätta om sin skolväg. Igår träffade jag strax över 100 elever och pratade om växthuseffekten, avgaser, partiklar och motion. Jag fick in många härliga reflektioner och tankar kring deras egen trafiksituation och deras syn på trafik. En utmaning var att rita växthuseffekten och förklara den på en sisådär två minuter samt anpassa nivån för varje årskurs. Då jag inte är så van vid denna slags situation var det bara att läsa av läget och ställa lite frågar för att se om de hängde med i mina kluddiga ritningar över nordpolens smältande isar och ekvatorns ökenspridning.

Jag fick många kramar och teckningar när jag skulle gå vilket värmde när jag gick till tåget i piskande regn. Jag vägrade ta tjänstebil (speciellt i ett sådant ärende där jag propsar på mindre bilanvändning) men min ullkappa var otroligt arg över mitt beslut och glasögonen fångade upp dropparna från mitt hår och lät dem glida ner längs bågarna och rakt ner i vid min hals.

Idag känner jag mig sjuk men kontorsväggen är finare.

Un ballo in maschera

En torsdag i kommunhusets låghusdel. Första koppen kaffe är redan uppdrucken och det är 47 minuter kvar tills nästa kopp. Jag lyssnar på operan Maskeradbalen och redigerar mina gång-och cykelkartor då Trafikgruppen fick komma till tals igår angående min rapport. Det var skönt att komma ur min lilla bubbla och få kritik, bra sortens kritik.
Jag och skrivaren hade dock inte ett konstruktivt möte. Jag var nära att dra ur sladden på honom då han insisterade på att skriva ut allt upp-och-ner eller i fel storlek. Människa mot maskin. Igår vann han. Idag vann jag. Operan i mina öron ger mig maktkänslor, det var kanske därför. Allt blir så enormt dramatiskt med den musiken. Jag vill fladdra omkring runt skrivaren i en mäktig balklänning och vitt smink med en enorm håruppsättning och sjunga hetskt på italienska. Men det får duga att kura ihop mig på mitt kontor med min triumf och låtsas att jag åtminstone kan mima till låtarna.

Ikväll sitter jag med den faktiskt Maskeradbalen framför mig på en stor scen på Kungliga Operan. Från kommunhusets låghusdel en vanlig torsdag till operan i en böljande klänning. Så pretentiöst det kan bli.

Fel plats vid fel tillfälle

Igår åkte jag in till metropolen Gävle. Det luktade gevaliakaffe i höstluften och regnet droppad mellan trädens allt kalare grenar. Jag pinnade på till min arbetsintervju, blev lite speedad av barakaffedoften och trots att jag gick vilse kom jag med några minuters marginal. Dock var jag på fel kontor på fel adress. Tur är det väl att stadstrafiken är smidig. Sedan flera koppar kaffe och te på fik i stan innan jag tog mig hem till Bollnäs med lite förseningar på vägen. Och idag är det jag och min lilla väska igen, påväg ner söderut där det förhoppningsvis finns fler löv på träden. Tre veckor sedan jag var hemma så det blir skönt att klappa kaniner, dricka mitt egna superkaffe och leka i stadsodlingen. Bre på med solljus tack!

Bull-Bodil

I fredags var det Kanelbullens dag och det var dresscode på jobbet. Jag kände mig pysslig kvällen innan och svepte in en filt i ett brunt lakan och sydde fast några vita prickar på. Innan prickarna så såg det mest ut som något hundar lämnar efter sig. Med knappnålar, säkerhetsnålar, tejp och häftstift fick jag ihop något som liknande en bulle. Den täckte mig från hals till höft. Det var dock svårt att sitta i stadshusets kafeteria och äta lunch med hela schabraket på magen.

Igår sprang jag Bollnäs Trail Race som gick i lera och mossa upp på Bolleberget och sedan ner hela vägen igen. Mitt startnummer var 666 vilket var lite halvjobbigt när jag kom springandes in i mål och de ropade ut nummer och namn. Alltid kul att vara förknippad med djävulsdyrkan. Kände mig smått gangsta när jag sprang i mål med Sidney Samsons Riverside mothafukkah i lurarna och leran skvätte omkring mig. Vann ett par nya springskor på utlottningen så det var ju ett turnummer trots allt.

Fröken cykelhjälm

Idag kom lokaltidningen Ljusnan och tog kort på mig och kollegan Maria när vi cyklade på våra elcyklar. Det kommer att resultera i en artikel om cykelvägar och att man ska börja cykla mer i Bollnäs. På väg tillbaka till kontoret cyklade jag in i Maria. Hoppas att inte journalisten såg just den delen av vårt cyklande.

Och mitt inofficiella mål med cykelprojektet är att göra cykelhjälm inne och coolt.Vi får väl se hur många telefonnummer jag får efter att artikeln är publicerad.

Daglig dödlighet

Här sitter jag på kommunkontoret i Bollnäs. Nyanställd och pepp rakt in i benmärgen. Mitt projekt, som jag så fantasifullt döpt till Ett cykelvänligt Bollnäs, planeras vara klart sista november. En nulägesanalys över Bollnäs tätorts cykelvägar som i framtiden kan ligga som grund för beslut och åtgärder för att främja gång och cykling på orten.

De flesta resor med bil är under fem kilometer och de flesta föräldrar skjutsar sina yngre barn fram till skoldörren vilket skapar stora trafik- och miljöproblem. Och faktisk, Bollnäs är inte så stort eller farligt. Att cykla 4-5 kilometer till jobbet och låta din unge gå en kilometer eller så kommer inte att föröda ditt liv. Jag tror det kommer att ge kvalitet, motion, frisk luft, dagsljus, fågelkvitter. Och som studier visar med minskade bilavgaser så sjunker partikelhalten i luften och sänker risken för "ökad daglig dödlighet". Vad är det för uttryck egentligen?

Ny dag, nya tag

Idag är jag redo att bära världen på mina axlar, skriva uppsats tills fingrarna går av och dricka kaffe tills mitt blod blir brunt. I like today.

Minst förtjänt av pris

Just idag är jag nog den sämsta studenten i hela Sveriges högskolevärld. Jag äter frukost vid tio, ser på Vänner till klockan elva, åker till Plantagen till klockan ett, äter lunch, planterar nyinköpta grödor och ser på mer Vänner, sover i två timmar, vaknar och knäcker då en öl (klockan är faktiskt efter 17.00).

Nu är klockan 17.30 och jag vet inte vad som hände med denna dag. Men ack så välbehövligt att lägga exjobbet åt sidan. Efter ölen ska jag laga mat och dricka kaffe. Har jag tur där så sätter jag mig några timmar för att skriva på min uppsats. Har jag otur tar jag en till öl på Kåren.

Oh du ljuva studentliv, snart är du förbi mig. 

Hungary, meet Sweden.

Idag kommer mina erasmusvänner från Ungern, Italien, Spanien och imorgon även en tysk. Jag har sett fram emot detta i veckor och planerat, städat och fejat såsom sig bör i svenska traditioner när besök ska komma. Jag ska åka ner till Skavsta och hämta upp dem och jag har packat matsäck med hemgjort bröd, tacopaj och kaffetermos. Under några dagar ska jag försöka visa upp en positiv sida av Sverige och jag har några ess i rockärmen.

Annars har jag blivit med smartphone . Jag är inte längre ekonörd/hipster med min Blue earth. Jag saknar honom så. Speciellt när solen skiner och jag hade kunnat ladda honom. Men Bluey klarar dock inte av Candy Crush så det är 1-1 i poängställningen. När jag skulle multitaska igår och skriva ett meddelande på facebook samtidigt som jag var på promenad med hunden så halkade jag på ett bananskal. Ganska rejält och riktigt klassiskt. Typiskt Bodil. Det är jag och disneyfigurer forever.

Birdies singing

Det är vår. Igår blev jag påkörd av en irrande fluga som testade sina nya vingar och idag räddade jag en pytteliten larv från cykelvägen. Jag satt på balkongen före lunch, drack kaffe och filosoferade och de har sopat gatorna från grus. Jag har sått mina frön och har klänning på mig. En klänning med mycket färger på, vårfärger som matchar mina örhängen.
Kaninerna ska paras och fönstren rengöras. Gardiner ska bytas från mörka tunga till vita spets. Och mina stackars Lyckliga Lottor börjar återigen få blomknoppar på sig och suger åt sig alla solstrålar de kan. Det gör även jag. Bara njuter av solen tillsammans med vovvis som sniffar i luften med kisande ögon. Suger upp allt vårdamm i näsan och nyser ner hela mig och min klänning.

Gro frön, gro!

Medan jazz spelas

Skärtorsdag och mina ben värker av promenader och städning. Kaninerna gav mig en månads bajslager att städa bort då minusgraderna förbjudit mig från att röra något därinne. Och jag gick vårpromenad med nya vovven och var så pass mycket rebell att jag hade jackan öppen. Jag ska tvinga på mig våren trots att vinden fortfarande biter något i kinderna. Lunch på uteserveringen blev det också. Bodil är vild. Håll i hatten gott folk.

Allra sista tentan blev avklarad i veckan och jag känner mig nöjd trots panikplugg efter hemkomst från Bollnäs. Kaffefläckarna på mina kladdpapper är oändliga. Vore ju attans snopet om jag klarat alla tentor under tre år, men den sista rackaren blir mitt fall. Nej, ska något bli mitt fall så är det nog den där chokladkakan som lurigt tittar på mig från skafferiet, medveten om dess krämighet och djupa arom.

Ska nog gå till Kåren och ta en öl med kombosarna. Borde duscha. Jag luktar kaninbur och kokosmjölk.

Resvanor-projektet i Ljusnan

Jag och min praktikhandledare Maria lyckades i förra veckan fiffla in oss på ett reportage i Ljusnan angående mitt projektarbete på Kilbergsskolan i Bollnäs. Nu har artikeln kommit ut på webben!

Hela artikeln läser du här: http://helahalsingland.se/bollnas/bollnasc/1.5721019-forstudie-granskar-skolbarns-resvanor

Earth Hour i Västerås

Hjältar och historiska händelser (Bodil II)

Som trenden är den senaste tiden så skriver jag väldigt lite här. Jag har ambitioner att öka på antalet inlägg framöver nu när saker och ting börjar ändras med livssituationen.

Jag har nu varit på praktik i Bollnäs i fyra veckor. Helt otroligt ändå att mitt gamla blogginlägg från 2008 kunde ge mig en praktikplats. Hej räkmacka! Och att denna praktikplats varit långt över mina förhoppningar. Jag har blivit så varmt mottagen av hela gänget "samhällsbyggare" att jag faktiskt blivit rörd. Jag var en av dem på en gång och ingen "lilla gumman" som tror hon har något att komma med.

Det är något speciellt med att praktisera i en kommun också. Jag hade förutfattade meningar, det ska jag inte hymla med. Stelt, grått och plastväxter. Men jag erkänner mitt misstag och har ändrat åsikt. Under min praktiktid har jag hittat nya vardagshjältar som är så duktiga på det de gör men ändå verkar lite i det tysta. Tjänstemän och politiker som äter lunch tillsammans i matsalen och alla hejar på varandra i korridoren. Kanske är det småstadssyndromet som har ett finger med i spelet, men ändå. Och växterna är riktiga sådana. De har t.o.m en akvariefisk i lobbyn!

En historisk (och efterlängtad) händelse skedde igår. Bodil II kom med pappa Lars till kontoret och hälsade på. Finurlig och på något sätt världsvan. Blond, blåögd, fräknar, rosa bamsekläder. Precis som mig i den åldern. Två Bodil Åsberg i hela världen. Och de befann sig i samma rum. Jag har inte längre samma känsla av personligt förfall av att inte längre vara unik. Bodil II är coolare än mig, men det gör inte så mycket längre. Ens idol ska vara fränare än en själv.

Brussian Bride

Av någon anledning börjar jag bli misstänksam mot annonser om ryska mailorderfruar. Något i annonserna stämmer inte...? Det är ju underligt om man får en brasiliansk fru då studier visar att det är ryska kvinnor som vill ha västerländska män. Marknadsföringsgruppen bör stanna på kontoret ikväll och komma på en ny taktik. Inte för att jag funderar på en rysk fru, mer en gris och några höns.

Ett nytt år. Igen.

Det nya året var nog det lugnaste jag varit med om sedan jag var ett barn. Vi hade en stillsam middag nere i vår nya lokal. Det var allt jag behövde. Jag hade på mig klänning och klackskor men den mest dominerande klädkoden var pyjamas. Vi spelade spel, lekte en quiz, tittade på fyrverkerier och låg och hade långa samtal i en ring på golvet bland madrasser och kuddar. Mest pratade vi om vår egen generation, vad som gått fel och vad som gått rätt. Vi undvek att tala om året 2012. För mycket av en klyscha. Vid tre på morgonen tog jag mig upp från golvet och gick upp till min egna mjuka säng. Min vinflaska var inte ens urdrucken. Olikt mig att lämna vin sådär.
Långfrukost klockan 14.30 idag på nyårsdagen och nu är det redan mörkt ute och jag har tänt ljus. Glatt nytt år, snart har det gått ett år till.