Ser min bak stor ut i den har?

Jag overlevde detoxen. Det var svart, mycket svart. Men jag finns kvar, lite renare och lite lattare. Men jag hade forvantat mig mer av slutresultatet. Var det, i slutandan, vart en hela vecka utan mat? Jag menar, jag var trott, orkeslos, och maste namna saltvattnet igen, fy bubblan!
Men samtidigt larde jag mig motsta frestelser och inse hur mycket jag ater for underhallningens skull och inte for hungerns skull. Vanligtvis maste jag beharska mig for att inte ata hela kylskapet i en enda tugga. Jag finner det ibland jobbigt att hela tiden masta besluta om vad som ska atas, vad som inte ska atas, hur mycket som ska atas och nar det ska atas. Med detoxen var allt sa enkelt. Jag hade ett enda val, ett svar. "Ta en sipp av lonnsirapsdrinken."
Och ju mer jag tanker pa det dar med mat och vikt, desto mer forvirrad blir jag. Att vara smal, ar det verkligen vad jag vill? Ar det vart daligt samvete att ata lite mer till lunch eller ata en kaka mer an alla andra? Jag gillar att ata, det ar en hobby. Nagot mysigt och trevligt.
Sista veckan har huvudet varit sa full av dessa slags tankar pa mat, halsa, vikt och masten och beslut. I grund och botten ar jag nojd med mig sjalv sa varfor halla pa och tjorva till det mer.
Ja ni, detta amne ar ingen dans pa rosor men jag tror iaf att jag har borjat klappa takten.

Detox - Dag 7

Gatt pa stan ett tag imorse innan det blev for stekhett. Det underliga var att inte en enda manniska var ute. Istallet gick det omkring gigantiska hamburgare, bananer, chokladkakor, falaflar, grillade kycklinglar, korvar och jag tror till och med att jag sag en enorm cashewnot. Och annu mer underligt var att de holl take away-kaffe i handerna och deras fotter skapade ett valkant klack klack nar de gick...

Far jag ata snart?

Detox - Dag 5

Ja, mina kara, dag 5. Jag ar annu vid liv. Det ar underligt att jag faktiskt klarat mig pa citroner och lonnsirap. Nu ar det ocksa mer synbart att jag gatt ner i vikt. Kopte en klanning for ett tag sedan som da kunde liknas mer vid ett korvskinn an klanning. Idag tog jag pa mig den och kan nu kalla den en klanning. En bra bieffekt pa detoxen det dar med nagra kilon ner.
Men jag maste verkligen stoppa mig sjalv nar jag ser en not eller russin nar jag lagar lunch till personalen. Det vore sa enkelt att stoppa den lilla biten i munnen och ingen skulle behova fa veta. Ett litet fusk...
Men nej, jag haller fast vid mitt lofte. Ska jag ga igenom nagot sa smartsamt sa ska det tusan i mig utforas ratt och riktigt! Punkt slut. Men ah, sa latt det vore att stoppa ett russin i munnen...
Men snart ar det over. Har bara helgen kvar. Behover inte laga lunch och darmed ar frestelsen mindre. Jag ska halla till pa stan och aka ut till ett naturreservat.
Nasta fredag beger jag mig ifran Brisbane ut pa nya aventyr, soderut mot Sydney. Och nasta vecka kommer att innehalla mycket mat och jag ska baka kakor och brod. Ljuva vecka, kom narmare!

Detox - Dag 3

Jag satt lange och stirrade pa min saltvattenslosning imorse. Det var som om handen inte ville ta tag i flaskan och huvudet undvek tanken att det dar skulle ner i magen. Men ett, tu, tre! Plotsligt grabbade handen tag runt flaskan och innan jag visste ordet av halsade jag hela innehallet sa fort jag kunde. Efterat kande jag illamaende, men samtidigt stolthet att jag annu en gang svalt ett helt hav.
En annan irriterande sak ar att jag maste kissa var 20:e sekund.
Dagen fortsatte med den vanliga stadningen, men skippade yogan. Nar jag gick i trappan eller bar nagot tungt klagade mina muskler. Stadade ur kylskapet istallet och lagade soppa till lunch, men crutonger och grekisk sallad. Har ingen aning om hur den smakade. Men de andra at upp utan att klaga, tackade och gick. Sa den kan val inte ha varit varre an saltvattnet antar jag?
Det underliga ar, sahar pa tredje dagen utan mat, att jag inte at hungrig. Trodde inte det var mojligt. I mandags var det jobbigt, hungern stor. Men det gick over igar pa den andra dagen.
Men att inte ata gor att jag nu inte tar mat for givet. Den ar ingen sjalvklarhet utan en nodvandighet. Mat borde inte ses som underhallning utan som nagot mycket mer an det. Min syn pa mat haller pa att forandras och det till det battre.
Nu klarar jag inte av att skriva mer for 1. jag ar kissnodig. 2 min hjarna gar pa sparlage.

At en tugga for mig ikvall!

Detox - Dag 1

Detoxen innebar:
- ingen fast foda pa 7 dagar
- 140 ml citronsaft, cayennepeppar och 140 ml lonnsirap ar istallet "maten"
- att dricka 1 liter saltvatten pa morgonen + 4 liter vanligt vatten under dagen
- att jag bara far dricka pepparmint, kamomill eller hemgjort te (p.g.a kaffein och andra effekter)
- lidelse
- hunger
- men i slutandan, renhet?

Dag 1
Jag vaknar och kanner av lite illamaende efter mina snedsteg foregaende dag innehallandes gluten och mjolk i mangder. Ska jag gora en detox borde jag ju passa pa innan att ata det jag inte kan, och sen rena. Tanker dock forst pa frukost men inser snabbt att nej Bodil, ingen frukost denna vecka. En liten suck och sedan maste upp och mota den forsta matfria dagen.
Hinkar i mig 1 liter saltvatten. Plagsamt. Som en kallsup ute pa djupt vatten, sa kandes det. Saltvattnet ar inte min favorit i denna detox. For att skolja bort smaken av Stora Barriarrevet ur munnen tar jag en klunk av min hemmagjord flytande foda. Smaken ar sot, bitter och sur pa samma gang. Men inte sa farligt anda.
Stadar och yogar som vanligt. Lite trott och kanner av lite hunger, men varje gang hungern smyger sig pa tar jag en sipp av min mat.
Kom pa mig sjalv att tanka pa mat och nasta maltid hela tiden. "Ah, nu ar klockan snart tolv. Dags for lunch!" Men icke paminde hjarnan mig om snabbt. Fem minuter senare. "Ah, jag ar lite hungrig. Men snart ar det ju lunch." NEJ, Bodil. INGEN lunch.
Jag ar inte sa jattehungrig, det ar mest vanan att ata. Ha natt att gora, socialisera over en maltid, ta ett apple innan jag gar ut pa stan. Ni vet, sadana saker.
Sammanfattning: Jag gillar inte saltvatten.

Renhet in och ut

Detta yogacenter har forvandlat mig. Och kanske staden har ett finger med i spelet ocksa..
Jag vaknade i mandags och det forsta jag tankte var: "idag vill jag inte ha kaffe. Idag slutar jag med kaffe."
Och sa var det med det. Har forsokt sluta med kaffe lange och far en enorm huvudvark och blir sa argsint mot min omgivning att jag gett upp. Men jag vet inte vad som skedde i mina drommar mellan sondagen och mandagen, men det ma ha varit kraftfullt for jag har inte kant nagot alls. Inget kaffesug eller trotthet.
Kan inte heller ata socker, bullar, choklad och sadana sotsaker langre. Tar jag en tugga blir jag nastan illamaende av sotheten. Detta forvanar mig. Jag ar ju smatt kand for mitt sotsug och aptit. Jag ater som en hast fortfarande dock. Det vill jag aldrig sluta med, mumma!
Springer/powerwalkar varje kvall, yoga varje morgon, stadning i mellan som branner upp en del kalorier.
Och nasta vecka tar jag allt detta ut pa spetsen och gar pa detox. The Lemon Detox Diet. Ingen mat pa 7 dagar. Jag ska istallet dricka lonnsirap med cayennepeppar, saltvatten och citronsaft. Inte mumma.
Men en riktig utrensing skulle verkligen sitta fint just nu. Och en bra utmaning dessutom. Startar pa mandag och kor pa lonnsirapen i 7 dagar, darefter 3 dagar med olika hemgjorda juicer.
Jag bavar mandagen samtidigt som det ska bli harligt. Ska baka kakor ikvall och njuta av varje maltid denna helg.
Pa mandag far ni hora hur det gar. Om ni vill hora mig klaga pa hur hungrig jag ar dvs..

klem till alla.

(Klockan nio pa kvallen den 16:e dec ar jag faktiskt i Ostersund dessutom. Yay eller Nay..?)

Rutinen infaller

Jag kliver upp klockan sex varje morgon. Vaknar jag inte av mitt alarm som later som fiskmasar sa vaknar jag av den fordomda sopbilen som insiterar pa att lata extra mycket utanfor just mitt fonster.
Frukost. Glutenfri musli, en banan, kopp kaffe.
Darefter satter jag pa mig svarta langbyxor och svart langarmad troja.
Sedan foljer tva timmar av skurande, dammsugande, rengorande, undanplockande, tvattning, iordningstallande. De forvantar sig nagot nara perfektion. Trots att jag mots av en enorm yogahall varje morgon som bara vantar pa att skuras sa gor jag det med latthet. Jag tror att det ar atmosfaren. Och overallt luktar det rokelser och pa vaggarna sitter bilder av olika gurus som vanligt ler ner mot mig och haller mig sallskap.
Forst tyckte jag det var alltfor tyst. Jag far ju inte spela musik. Men nu ar det en skon start pa morgonen.
Klockan tio ar vi fardiga med stadbestyret och dagens forsta yogaklass borjar. Jag brukar hinna med en kopp te innan jag byter om och gar ner och ar med och yogar.
Mellan tolv och ett lagar vi lunch till personalen som jobbar for dagen. Det mesta ar ekologiskt. Vi far inte ata kott, fagel, fisk, agg, vitlok eller lok. De tva sistnamda menar dom pa att de stimulerar hjarnan och gor det svarare att meditera. (vet inte om jag tror pa det riktigt.)
Efter lunchen skickar chefen oss runtom i stan till olika stadsdelar for att dela ut broschyrer. Vi brukar bli klara efter nagon timme och gar sedan runt och shoppar istallet. Secondhandbutikerna har ar ratt underbara och nu har jag ju en garderob, yay.
Middag gor vi for oss sjalva och om vi vill kan vi vara med pa kvallsklassen klockan sex. Jag brukar skippa den och ga pa en springrunda eller powerwalk istallet.
Te, te, te pa kvallen. Inte mycket annat finns att gora. Vi har ju ingen tv, spel, radio eller nagot digitalt stimulerande. Och bocker klarar hjarnan inte av, ofokuserad som jag ar. De handlar bara om yoga andan.
Sangdags klockan nio. Faller praktiskt taget ner i sangen (en riktig sang med lakan!) om kvallarna. Far nagra skona timmars somn innan fiskmasarna eller den fordomda sopbilen vacker mig igen och allt snurrar pa igen.

Brisbane, cityliv och puls

Idag var jag for forsta gangen in till hjartat av Brisbane. Jag hoppade pa en buss som tog mig vinglades over bilfyllda gator och in i en metalldjungel. Skyskraporna stod som gigantiska vaggar och tackte himmlen. Manniskor kryllade runt som myror. Hade de inte en take away-kaffe i handen sa var det en dyr designerpase. Allas skor later "klack klack" och deras har verkar vara maktigare an vinden for inte ett harstra ligger fel. Mina skor sager mest ingenting. Kanske viskar dom ett forsiktigt "hej, jag ar ett secondhand-kop" ibland.
Under rusningstimman samlas alla i varje horn och star och stampar med sina klackar och vantar pa rodljuset. Nar det slar om rader djungelns lag och Herr storst-bast-vackrast ar den som kommer forst i mal pa andra sidan. Nagra stackars sma japaner blir oftast kvar och far snallt vanta tills nasta omgang.
Allt klackande, tacklande, rorelse och prassel fran designerpasar ger staden en puls som vibrerar under asfalten, och om man stannar upp och riktigt blir medveten om fotsulorna kanns en dov puls. Som hjartslag. Och pulsen gar fran stadens hjarta in i mitt eget. Allas klackar, perfekta frisyrer och take away-lattar gar rakt in i hjartat. Staden lever, och den far mig att kanna mig levande.
Oui, vivant.