Jag kliver upp klockan sex varje morgon. Vaknar jag inte av mitt alarm som later som fiskmasar sa vaknar jag av den fordomda sopbilen som insiterar pa att lata extra mycket utanfor just mitt fonster.
Frukost. Glutenfri musli, en banan, kopp kaffe.
Darefter satter jag pa mig svarta langbyxor och svart langarmad troja.
Sedan foljer tva timmar av skurande, dammsugande, rengorande, undanplockande, tvattning, iordningstallande. De forvantar sig nagot nara perfektion. Trots att jag mots av en enorm yogahall varje morgon som bara vantar pa att skuras sa gor jag det med latthet. Jag tror att det ar atmosfaren. Och overallt luktar det rokelser och pa vaggarna sitter bilder av olika gurus som vanligt ler ner mot mig och haller mig sallskap.
Forst tyckte jag det var alltfor tyst. Jag far ju inte spela musik. Men nu ar det en skon start pa morgonen.
Klockan tio ar vi fardiga med stadbestyret och dagens forsta yogaklass borjar. Jag brukar hinna med en kopp te innan jag byter om och gar ner och ar med och yogar.
Mellan tolv och ett lagar vi lunch till personalen som jobbar for dagen. Det mesta ar ekologiskt. Vi far inte ata kott, fagel, fisk, agg, vitlok eller lok. De tva sistnamda menar dom pa att de stimulerar hjarnan och gor det svarare att meditera. (vet inte om jag tror pa det riktigt.)
Efter lunchen skickar chefen oss runtom i stan till olika stadsdelar for att dela ut broschyrer. Vi brukar bli klara efter nagon timme och gar sedan runt och shoppar istallet. Secondhandbutikerna har ar ratt underbara och nu har jag ju en garderob, yay.
Middag gor vi for oss sjalva och om vi vill kan vi vara med pa kvallsklassen klockan sex. Jag brukar skippa den och ga pa en springrunda eller powerwalk istallet.
Te, te, te pa kvallen. Inte mycket annat finns att gora. Vi har ju ingen tv, spel, radio eller nagot digitalt stimulerande. Och bocker klarar hjarnan inte av, ofokuserad som jag ar. De handlar bara om yoga andan.
Sangdags klockan nio. Faller praktiskt taget ner i sangen (en riktig sang med lakan!) om kvallarna. Far nagra skona timmars somn innan fiskmasarna eller den fordomda sopbilen vacker mig igen och allt snurrar pa igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilket liv! Finns det folk som lever så för jämnan där? Jag tycker det verkar skitjobbigt :P
jag tror det kan vara ganska nyttigt i dagerns stressiga tidevarv att faktiskt få känna av "riktig" tystnad, förutom den där fördömda sopbilen eller vad det var :)
Saknar dig ! Kram
Skicka en kommentar