Ser min bak stor ut i den har?

Jag overlevde detoxen. Det var svart, mycket svart. Men jag finns kvar, lite renare och lite lattare. Men jag hade forvantat mig mer av slutresultatet. Var det, i slutandan, vart en hela vecka utan mat? Jag menar, jag var trott, orkeslos, och maste namna saltvattnet igen, fy bubblan!
Men samtidigt larde jag mig motsta frestelser och inse hur mycket jag ater for underhallningens skull och inte for hungerns skull. Vanligtvis maste jag beharska mig for att inte ata hela kylskapet i en enda tugga. Jag finner det ibland jobbigt att hela tiden masta besluta om vad som ska atas, vad som inte ska atas, hur mycket som ska atas och nar det ska atas. Med detoxen var allt sa enkelt. Jag hade ett enda val, ett svar. "Ta en sipp av lonnsirapsdrinken."
Och ju mer jag tanker pa det dar med mat och vikt, desto mer forvirrad blir jag. Att vara smal, ar det verkligen vad jag vill? Ar det vart daligt samvete att ata lite mer till lunch eller ata en kaka mer an alla andra? Jag gillar att ata, det ar en hobby. Nagot mysigt och trevligt.
Sista veckan har huvudet varit sa full av dessa slags tankar pa mat, halsa, vikt och masten och beslut. I grund och botten ar jag nojd med mig sjalv sa varfor halla pa och tjorva till det mer.
Ja ni, detta amne ar ingen dans pa rosor men jag tror iaf att jag har borjat klappa takten.