Åsberget

Det finns skojiga ortsnamn i området jag ritar kartor i. Det kan faktiskt förgylla min förmiddag när jag sitter trött och hungrig i väntan på lunch. Männen som namngav orterna måste ha haft en ganska livlig fantasi eller en fascination för svenska ord. Och ja, mest troligt att män gav namnen inte kvinnor.

- Åsberget är min favorit. Gissa varför.
- Pumparbro
- Djupa
- Backarna
- Iste
- Flögåsen
- Lappstan

Pajkastning

Igår röstade kommunfullmäktige igenom att skatten höjs med 1 krona per intjänad hundralapp. Det ger en inkomstökning på cirka 40 miljoner kronor till kommunen. Enligt vissa lite blåare partier är detta skamligt att låta medborgarna betala för kommunens misstag. Men är inte det hela grejen egentligen att medborgarna betalar för de tjänster som kommunen förser dem med? Och skulle inte medborgarna tycka att det vore värt en liten höjning för att få en mer välmående kommun att bo i? Kommunalskatten är idag på 20:86 vilket är en låg nivå om man ser till hela landet. Bollnäs är idag lägst i hela Gävleborg och med en höjning kommer Bollnäs kommun endast ligga i nivå med andra kommuner i länet.

Jag lyssnade till kommunfullmäktiges debatt över videolänk och kunde knappt tro mina öron i vissa fall. Det handlade inte om beslut att ta utan om vad andra partier har tagit för dåliga beslut tidigare. Anses det som ett effektivt möte och god politisk debatt så vette tusan hur det ska gå i framtiden för kommunen. Dessutom när valet närmar sig antar jag att debatterna kan urarta ännu mer vilket endast är en björntjänst för kommunen.

Bobil besöker Vallsta

Mitt senaste projekt är resvaneundersökningar bland elever i nedre grundskolan. Söta små enkäter som fylls i och barnen får rita och berätta om sin skolväg. Igår träffade jag strax över 100 elever och pratade om växthuseffekten, avgaser, partiklar och motion. Jag fick in många härliga reflektioner och tankar kring deras egen trafiksituation och deras syn på trafik. En utmaning var att rita växthuseffekten och förklara den på en sisådär två minuter samt anpassa nivån för varje årskurs. Då jag inte är så van vid denna slags situation var det bara att läsa av läget och ställa lite frågar för att se om de hängde med i mina kluddiga ritningar över nordpolens smältande isar och ekvatorns ökenspridning.

Jag fick många kramar och teckningar när jag skulle gå vilket värmde när jag gick till tåget i piskande regn. Jag vägrade ta tjänstebil (speciellt i ett sådant ärende där jag propsar på mindre bilanvändning) men min ullkappa var otroligt arg över mitt beslut och glasögonen fångade upp dropparna från mitt hår och lät dem glida ner längs bågarna och rakt ner i vid min hals.

Idag känner jag mig sjuk men kontorsväggen är finare.

Un ballo in maschera

En torsdag i kommunhusets låghusdel. Första koppen kaffe är redan uppdrucken och det är 47 minuter kvar tills nästa kopp. Jag lyssnar på operan Maskeradbalen och redigerar mina gång-och cykelkartor då Trafikgruppen fick komma till tals igår angående min rapport. Det var skönt att komma ur min lilla bubbla och få kritik, bra sortens kritik.
Jag och skrivaren hade dock inte ett konstruktivt möte. Jag var nära att dra ur sladden på honom då han insisterade på att skriva ut allt upp-och-ner eller i fel storlek. Människa mot maskin. Igår vann han. Idag vann jag. Operan i mina öron ger mig maktkänslor, det var kanske därför. Allt blir så enormt dramatiskt med den musiken. Jag vill fladdra omkring runt skrivaren i en mäktig balklänning och vitt smink med en enorm håruppsättning och sjunga hetskt på italienska. Men det får duga att kura ihop mig på mitt kontor med min triumf och låtsas att jag åtminstone kan mima till låtarna.

Ikväll sitter jag med den faktiskt Maskeradbalen framför mig på en stor scen på Kungliga Operan. Från kommunhusets låghusdel en vanlig torsdag till operan i en böljande klänning. Så pretentiöst det kan bli.

Fel plats vid fel tillfälle

Igår åkte jag in till metropolen Gävle. Det luktade gevaliakaffe i höstluften och regnet droppad mellan trädens allt kalare grenar. Jag pinnade på till min arbetsintervju, blev lite speedad av barakaffedoften och trots att jag gick vilse kom jag med några minuters marginal. Dock var jag på fel kontor på fel adress. Tur är det väl att stadstrafiken är smidig. Sedan flera koppar kaffe och te på fik i stan innan jag tog mig hem till Bollnäs med lite förseningar på vägen. Och idag är det jag och min lilla väska igen, påväg ner söderut där det förhoppningsvis finns fler löv på träden. Tre veckor sedan jag var hemma så det blir skönt att klappa kaniner, dricka mitt egna superkaffe och leka i stadsodlingen. Bre på med solljus tack!

Bull-Bodil

I fredags var det Kanelbullens dag och det var dresscode på jobbet. Jag kände mig pysslig kvällen innan och svepte in en filt i ett brunt lakan och sydde fast några vita prickar på. Innan prickarna så såg det mest ut som något hundar lämnar efter sig. Med knappnålar, säkerhetsnålar, tejp och häftstift fick jag ihop något som liknande en bulle. Den täckte mig från hals till höft. Det var dock svårt att sitta i stadshusets kafeteria och äta lunch med hela schabraket på magen.

Igår sprang jag Bollnäs Trail Race som gick i lera och mossa upp på Bolleberget och sedan ner hela vägen igen. Mitt startnummer var 666 vilket var lite halvjobbigt när jag kom springandes in i mål och de ropade ut nummer och namn. Alltid kul att vara förknippad med djävulsdyrkan. Kände mig smått gangsta när jag sprang i mål med Sidney Samsons Riverside mothafukkah i lurarna och leran skvätte omkring mig. Vann ett par nya springskor på utlottningen så det var ju ett turnummer trots allt.