Vi lever och står i

Kanske lite dött på bloggfronten. Dels för jag har inget att skriva om, dels p.g.a Andrew och dels för att jag inte känner mig skrivsugen.
Det som hänt sen aussien kom är inget märkvärdigt för andra att veta. Vi har sett film och på Lost, varit på picknick, gått på stan, fikat... Ja, ni vet sådant som man vanligtvis gör.
Jag och min SNF-kompis Cissi har också skrivit ett litet utbildningsmaterial som ska skickas till Villnius. Det har varit en rolig sak att göra. Den innehåller hur man lever ett miljövänligare liv, och det är svårt att få med alla aspekter, tips och råd när ämnet är så stort. Men jag tycker att vi gjort det bra och ska nu vänta med spänning på vad de säger i Villnius.
För övrigt är jag pank men jag har fått jobba en hel del, speciellt på helger så snart är jag nog ikapp igen.
Framtidsplanerna är Vapland, Sundsvall, utomlands.

Over and out.

Aussien

Andrew är här. Allt är återställt.
Vi har bakat bröd och kakor, handlat på H&M och klivit runt i Frösöbackens sista snö.
Jag klagar absolut inte.

Precis likadant

Att återvända till Konsum var som att hoppa ett år tillbaka i tiden.
Samma fläck på soffan i personalrummet, samma kunder, samma samtalsämnen, samma skämt från finurliga gubbar.
Vissa kunder kände igen mig och frågade vad som tog av mig och tyckte det var trevligt att jag var tillbaka. Andra stammisar sneglade lite från kön men sa ett vanligt stelt hej med halva fokus på något annat.
Men visst var det tryggt. Jag visste vad som skulle göras så gott som och jag visste vilket tempo jag behövde ha när så att jag kan spara krafter och slippa stressas upp.
Kom hem till potatiskrokettmiddag med Moa och Bella och gick sedan spontant på krogen. Trodde inte ens att en vettig krog existerade i Östersund. Fast vettig var den ju inte. Trängsel och stissliga artonåringar som spanar efter ett byte för natten.
Men det kan man dansa bort om man undviker ögonkontakt. Annars är det klippt och skuret.
Och nu sitter Andrew på planet!