Jag satt lange och stirrade pa min saltvattenslosning imorse. Det var som om handen inte ville ta tag i flaskan och huvudet undvek tanken att det dar skulle ner i magen. Men ett, tu, tre! Plotsligt grabbade handen tag runt flaskan och innan jag visste ordet av halsade jag hela innehallet sa fort jag kunde. Efterat kande jag illamaende, men samtidigt stolthet att jag annu en gang svalt ett helt hav.
En annan irriterande sak ar att jag maste kissa var 20:e sekund.
Dagen fortsatte med den vanliga stadningen, men skippade yogan. Nar jag gick i trappan eller bar nagot tungt klagade mina muskler. Stadade ur kylskapet istallet och lagade soppa till lunch, men crutonger och grekisk sallad. Har ingen aning om hur den smakade. Men de andra at upp utan att klaga, tackade och gick. Sa den kan val inte ha varit varre an saltvattnet antar jag?
Det underliga ar, sahar pa tredje dagen utan mat, att jag inte at hungrig. Trodde inte det var mojligt. I mandags var det jobbigt, hungern stor. Men det gick over igar pa den andra dagen.
Men att inte ata gor att jag nu inte tar mat for givet. Den ar ingen sjalvklarhet utan en nodvandighet. Mat borde inte ses som underhallning utan som nagot mycket mer an det. Min syn pa mat haller pa att forandras och det till det battre.
Nu klarar jag inte av att skriva mer for 1. jag ar kissnodig. 2 min hjarna gar pa sparlage.
At en tugga for mig ikvall!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar