Det är något med denna vecka som bara känns fel. Den började hemskt med att jag körde över en äldre dam med cykeln och jag tror det var där olyckan började. Saker gå fel och inte som jag vill. Jag tror att det är en bestraffning för att jag körde på den stackars tanten. Jag har knappt varit så olycklig som jag var då, på knä på asfalten med blod på jackan, laptopen på cykelbanan och en tant som svimmade av chock och rädsla. Det lilla plåstret med dalmatinfigurer på räckte inte länge innan det blött igenom.
Som plåster på mina själsliga sår tog Lisa med mig ut till hennes djur för att ryckta ponnysarna och se på när kycklingar kläcks. Mår man inte bra av sådant så vet jag inte vad som hjälper.
Over and out.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men lilla vännen! Körde du över en tant?
Snart kommer jag och då blir det andra bullar. Pyss!
Jag vill gråta, stackars Bodil - men bilden i mitt huvud är alldeles för rolig! En tant också! bland alla människor som bättre förtjänar att bli överkörda
Skicka en kommentar