lördag 23 juli 2011

Att dejta en svensk

I en bok om att besöka Sverige som jag hittade i en ”inget över 2 dollar”-affär stod det under kapitlet Being Social: ”att dejta en svensk kan vara problematiskt på grund av jämställdheten mellan könen. Det är inte ovanligt att par ändå upp till 50 års ålder delar på notan på restaurang eller till och med anländer separat!”

Kulturskillnaderna i detta fall blev glasklara. Jag kommer så väl ihåg min ilska under tiden som jag wwoofade när jag inte fick köra traktor eller ens köra fyrhjulingen med sopor medan den manlige wwoofaren blev erbjuden att köra allt med ratt och hjul. Ska man skratta eller gråta? Jag skrattade åt boken men nästan grät av ilska när jag blev nekad att köra soporna och beordrades att rensa ogräs istället. Och som en god skandinavier som jag är satte jag mig tyst i rabatten och gjorde jobbet de bad mig göra, om än med darrande ilska och frustration.

Att vara tillbaka i Australien har gett så otroligt mycket minnen tillbaka, både de härliga och de svåra. Trots att det är samma land känns det som om jag är i ett nytt. Det är inte längre mitt älskade Aussie med grönsaksland, hostels och bondbränna. Det är ett civiliserat Australien där jag har kavaj om dagarna och beställer hem pizza till lägenheten med platt-tv och kök med diskmaskin.

Men idag skiner solen och jag har lust att gå ut.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag tycker synd om alla stackars utlänningar som faller för vår kalla charm ;) Vet inte hur många gånger jag fått bråka om att få betala notan. Generad varje gång måste de kommentera något som "it's her treat tonight" - som att kyparen måste veta att det bara är en engångsföreteelse annars känner de sig omanliga.