Cykelförbannelsen

Under de senaste halvåret har en cykelförbannelse vilat över mig och Andrew. Min egna vita damcykel har haft punktering men Andrew har lagat den med en ny innerslang efter mycket svärande i en iskall trappuppgång där cykelhjulet inte ville hoppa av från sin plats.
Vi fick under tiden låna vännernas cykel, en vacker grön äldre "herre". Den fick snabbt punktering i bakdäcket men som Andrew åtgärdade. Efter ett par veckor hade den dock punktering igen. Denna gång på framhjulet. Andrew lagade. Veckorna gick.

Den gröna herren fick båda däckena punkterade. Anledning okänd. En vänlig själ från Andrews jobb gav oss hennes överblivna cykel. En vecka senare var den stulen med lås och allt. Andrew flydde landet och den gröna herren fick stå låst i ett låst cykelförråd i väntan på att ägarna skulle plocka upp den och lämna in för reparation. Samtidigt hade min egna vita springare utvecklat pyspunka.

För några dagar sedan var den gröna herren plötsligt borta från sin låsta plats och finns ej att finna någonstans. Om förövaren ser detta, var god ställ tillbaka cykeln där han stod! Och you're a poopie head.

Hur svårt ska det vara att äga en cykel i Västerås? Är det ett slags internt skämt bland västeråsarna? Är det så de välkomnar sina nya? Om så är fallet så skulle det i alla fall vara snällt med en skattkarta där gröna herren är gömd så jag åtminstone har någon chans. Annars är detta bara grymt.