Jag pluggade så mycket jag kunde till min kemitenta. Jag satt på helger och kvällar och var med på föreläsningarna. Vanligtvis hade jag klarat mig mycket bra och inte haft någon större svårighet att plugga in allt, men dessa kemiska beräkningar blev mitt fall.
Jag satt fem timmar och skrev provet. Fem långa ångestfyllda timmar fulla av klurigheter, enheter, fyndigheter och allt vad det nu heter. Jag har oftast höga mål för mig själv och tolererar inte något under en femma men i detta fall skulle jag bli lugn och harmonisk i hela min stackars själ om jag bara så får godkänt. Att behöva göra en omtenta kommer att ta kål på mig och det vore ju inte så bra att dö innna jag ens klarat av ett år på högskolan. Klent.
Helgen spenderas med vänner, mat och vin för att tränga bort de hemska minnena av de Fem ångestfyllda timmarna.
Tack och bock!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du är bäst!! Jag fruktade också en omtenta men termin 3 eller fyra insåg jag att vadfasen, vad gör det? Jag gjorde tentan senare och fick bättre resultat än om jag gjort den när det var planerat. Pigga på dig nu och var stolt över ALLT du åstadkommit! Jag är så sjukt stolt över dig iaf. Puss och kram
Skicka en kommentar