Urban exil

Det är fredag och idag på jobbet har jag knappat in statistik och tackar stjärnorna att jag inte är ekonom. Jag leder cykeln genom stan och min väska klirrar lite efter ett besök på Systemet. Och den luktar nog sushi som jag proppat ner i den för att äta på tåget hem mot Västerås. Måtte allt vara i tid idag. Det som klirrar vill bli drucket och den som bär på kalaset vill leka med sina vänner så mycket som det är möjligt innan hon ska tillbaka till sin exil. Nästan två veckor ensam i en förfallen etta. Prio 1 i Gävle: hitta lekkompisar.