Bull-Bodil

I fredags var det Kanelbullens dag och det var dresscode på jobbet. Jag kände mig pysslig kvällen innan och svepte in en filt i ett brunt lakan och sydde fast några vita prickar på. Innan prickarna så såg det mest ut som något hundar lämnar efter sig. Med knappnålar, säkerhetsnålar, tejp och häftstift fick jag ihop något som liknande en bulle. Den täckte mig från hals till höft. Det var dock svårt att sitta i stadshusets kafeteria och äta lunch med hela schabraket på magen.

Igår sprang jag Bollnäs Trail Race som gick i lera och mossa upp på Bolleberget och sedan ner hela vägen igen. Mitt startnummer var 666 vilket var lite halvjobbigt när jag kom springandes in i mål och de ropade ut nummer och namn. Alltid kul att vara förknippad med djävulsdyrkan. Kände mig smått gangsta när jag sprang i mål med Sidney Samsons Riverside mothafukkah i lurarna och leran skvätte omkring mig. Vann ett par nya springskor på utlottningen så det var ju ett turnummer trots allt.

Fröken cykelhjälm

Idag kom lokaltidningen Ljusnan och tog kort på mig och kollegan Maria när vi cyklade på våra elcyklar. Det kommer att resultera i en artikel om cykelvägar och att man ska börja cykla mer i Bollnäs. På väg tillbaka till kontoret cyklade jag in i Maria. Hoppas att inte journalisten såg just den delen av vårt cyklande.

Och mitt inofficiella mål med cykelprojektet är att göra cykelhjälm inne och coolt.Vi får väl se hur många telefonnummer jag får efter att artikeln är publicerad.

Daglig dödlighet

Här sitter jag på kommunkontoret i Bollnäs. Nyanställd och pepp rakt in i benmärgen. Mitt projekt, som jag så fantasifullt döpt till Ett cykelvänligt Bollnäs, planeras vara klart sista november. En nulägesanalys över Bollnäs tätorts cykelvägar som i framtiden kan ligga som grund för beslut och åtgärder för att främja gång och cykling på orten.

De flesta resor med bil är under fem kilometer och de flesta föräldrar skjutsar sina yngre barn fram till skoldörren vilket skapar stora trafik- och miljöproblem. Och faktisk, Bollnäs är inte så stort eller farligt. Att cykla 4-5 kilometer till jobbet och låta din unge gå en kilometer eller så kommer inte att föröda ditt liv. Jag tror det kommer att ge kvalitet, motion, frisk luft, dagsljus, fågelkvitter. Och som studier visar med minskade bilavgaser så sjunker partikelhalten i luften och sänker risken för "ökad daglig dödlighet". Vad är det för uttryck egentligen?

Ny dag, nya tag

Idag är jag redo att bära världen på mina axlar, skriva uppsats tills fingrarna går av och dricka kaffe tills mitt blod blir brunt. I like today.

Minst förtjänt av pris

Just idag är jag nog den sämsta studenten i hela Sveriges högskolevärld. Jag äter frukost vid tio, ser på Vänner till klockan elva, åker till Plantagen till klockan ett, äter lunch, planterar nyinköpta grödor och ser på mer Vänner, sover i två timmar, vaknar och knäcker då en öl (klockan är faktiskt efter 17.00).

Nu är klockan 17.30 och jag vet inte vad som hände med denna dag. Men ack så välbehövligt att lägga exjobbet åt sidan. Efter ölen ska jag laga mat och dricka kaffe. Har jag tur där så sätter jag mig några timmar för att skriva på min uppsats. Har jag otur tar jag en till öl på Kåren.

Oh du ljuva studentliv, snart är du förbi mig. 

Hungary, meet Sweden.

Idag kommer mina erasmusvänner från Ungern, Italien, Spanien och imorgon även en tysk. Jag har sett fram emot detta i veckor och planerat, städat och fejat såsom sig bör i svenska traditioner när besök ska komma. Jag ska åka ner till Skavsta och hämta upp dem och jag har packat matsäck med hemgjort bröd, tacopaj och kaffetermos. Under några dagar ska jag försöka visa upp en positiv sida av Sverige och jag har några ess i rockärmen.

Annars har jag blivit med smartphone . Jag är inte längre ekonörd/hipster med min Blue earth. Jag saknar honom så. Speciellt när solen skiner och jag hade kunnat ladda honom. Men Bluey klarar dock inte av Candy Crush så det är 1-1 i poängställningen. När jag skulle multitaska igår och skriva ett meddelande på facebook samtidigt som jag var på promenad med hunden så halkade jag på ett bananskal. Ganska rejält och riktigt klassiskt. Typiskt Bodil. Det är jag och disneyfigurer forever.

Birdies singing

Det är vår. Igår blev jag påkörd av en irrande fluga som testade sina nya vingar och idag räddade jag en pytteliten larv från cykelvägen. Jag satt på balkongen före lunch, drack kaffe och filosoferade och de har sopat gatorna från grus. Jag har sått mina frön och har klänning på mig. En klänning med mycket färger på, vårfärger som matchar mina örhängen.
Kaninerna ska paras och fönstren rengöras. Gardiner ska bytas från mörka tunga till vita spets. Och mina stackars Lyckliga Lottor börjar återigen få blomknoppar på sig och suger åt sig alla solstrålar de kan. Det gör även jag. Bara njuter av solen tillsammans med vovvis som sniffar i luften med kisande ögon. Suger upp allt vårdamm i näsan och nyser ner hela mig och min klänning.

Gro frön, gro!