Un ballo in maschera

En torsdag i kommunhusets låghusdel. Första koppen kaffe är redan uppdrucken och det är 47 minuter kvar tills nästa kopp. Jag lyssnar på operan Maskeradbalen och redigerar mina gång-och cykelkartor då Trafikgruppen fick komma till tals igår angående min rapport. Det var skönt att komma ur min lilla bubbla och få kritik, bra sortens kritik.
Jag och skrivaren hade dock inte ett konstruktivt möte. Jag var nära att dra ur sladden på honom då han insisterade på att skriva ut allt upp-och-ner eller i fel storlek. Människa mot maskin. Igår vann han. Idag vann jag. Operan i mina öron ger mig maktkänslor, det var kanske därför. Allt blir så enormt dramatiskt med den musiken. Jag vill fladdra omkring runt skrivaren i en mäktig balklänning och vitt smink med en enorm håruppsättning och sjunga hetskt på italienska. Men det får duga att kura ihop mig på mitt kontor med min triumf och låtsas att jag åtminstone kan mima till låtarna.

Ikväll sitter jag med den faktiskt Maskeradbalen framför mig på en stor scen på Kungliga Operan. Från kommunhusets låghusdel en vanlig torsdag till operan i en böljande klänning. Så pretentiöst det kan bli.