Lite mer bilder finns har, men de ar ett par manader gamla nu. Har for mycket for att ladda upp allt..
Men men, enjoy!
http://cid-b75c2492c3c50378.skydrive.live.com/browse.aspx/Australien
måndag 27 juli 2009
lördag 18 juli 2009
Bodil kan! (?)
Bodil kan halla varmen!
Bodil kan klattra!
Bodil kan anvanda en yxa!
Bodil kan talta!
Eller ja, pa ett ungefar iaf...
Jag har lamnat Gunhild (bilen), Marte och Matt for ett par dagar och akte i forvag till Darwin. I Perth kandes Darwin otroligt avlagset, men nu cirka 5000 km senare sa ar jag faktiskt har. Och hur gor man nu igen nar man ar i civilisationen? Rena klader, tvattat har och titta hoger/vanster nar man korsar en gata var det va?
Kan Bodil anpassa sig till stadsliv igen?
The route hittills
fredag 10 juli 2009
Nu far det fan i mig vara nog
Jag har arligt talat fatt nog. Jag har forsokt kvava ilskan, frustrationen bra lange. Ikvall droppade det en droppe for mycket och glaset rann over.
Konsroller.
Australien vs Skandinavien. 40-talet vs 2000-talet.
Jag har nyss haft en hatsk diskussion med min reskompis Matt. Hittills under var resa tillsammans far han gora de speciella jobben som att kora diverrse fordon, lyfta, laga, testa pa, lara sig. Han far ga ifran den syssla vi haller pa med och lara sig nagot nytt. Han har under sin tid har i Australien byggt upp en stor kunskap om farmar just pagrund av att han ar ett vandrande muskelpaket.
Att kora en trakor eller pick-up bygger dock inte pa muskler. Att lara sig hur man lagar nagot bygger inte pa muskler. Att folja med och tomma sopor bygger inte pa muskler. Att klippa gras med maskin bygger inte pa muskler. Att ta ner ett talt bygger inte pa muskler.
Men standigt, standigt forsvinner jag in i dimman nar det galler andra sorters uppgifter. De ser bara en kille och that's it. Inte behover man fundera langre, utan han ar ett givet val. Och vad ar det for en liten skugga som sitter i sandhogen och rensar ogras? Den skuggan kan inte lara sig nagot, lat henne vara. Underlagset kon. Punkt slut.
Jag har blivit en hejare pa att rensa ogras och kratta. Matt har blivit en hejare pa att kora traktor, 4WD, laga saker.
Och han ar sa nojd och alskar livet for alla alskar honom. Han, muskelpaketet fran Kanada som beharskar spraket. Skuggan dar i sandhogen ar fran ett annat slags land. Underlagset kon dessutom. Punkt slut.
Under middagen blev Matt tillfragad att folja med imorgon och tomma sopor. Nar jag lite senare fragade om jag fick folja med fick jag en granskande misstroende blick, ett skratt och kommentaren "Vill du folja med?". Som om det var helt orimligt att ens tanka tanken. Matt trodde att jag misstolkade det hela, men den blicken, skrattet, kommentaren skulle t.o.m en autistisk manniska forsta. Det var droppen som fick glaset att rinna over. Jag diskade snabbt min tallrik och stegade rosenrasande darifran. Full av ilska. Matt fattar ingenting nar jag forsoker forklara. Bara skrattar och tycker att inget ar fel, utan helt naturligt. Jag vill bara kasta en sten i huvudet pa honom, sarskilt nar han aker forbi pa en traktor med det dar hemska sjalvbelatna leendet "ha, jag ar overlagsen dig".
Jag trodde jag akte till Australien och inte till 4o-talet..? Jag har aldrig vart med om maken till konsdiskrimenering. Jag vet att Sverige har problem med loner och sadant. Men har har de annu hemmafruar som lagar mat, stadar och tar emot sin man vid dagens slut som direkt oppnar en ol och far mansjobbet att lagga en stek pa grillen.
Jag har aldrig upplevt en svensk man bete sig pa detta vis som de gor har i Australien. Jag hapnar over deras satt och tackar Gud for skandinaviska man och speciellt min egen pappa som lart mig att "Jag kan sjalv".
Jag har omvarderat svenska killar rejalt, och saknar speciellt en av dom.
Nu ska jag se pa Scrubs och tanka pa nagot annat innan jag somnar. Imorgon ar det sista dagen pa detta hemska stalle, El questro wilderness park, och snart ar jag i Darwin, och Ostkusten vantar. Jag hoppas att jag slipper kasta sten pa Matt ocksa. jag vet inte hur lang tid fangelsestraffen ar har...? Hahah nej, jag bara skamtar. Forlat, opassande. Jag ar bara arg.
Konsroller.
Australien vs Skandinavien. 40-talet vs 2000-talet.
Jag har nyss haft en hatsk diskussion med min reskompis Matt. Hittills under var resa tillsammans far han gora de speciella jobben som att kora diverrse fordon, lyfta, laga, testa pa, lara sig. Han far ga ifran den syssla vi haller pa med och lara sig nagot nytt. Han har under sin tid har i Australien byggt upp en stor kunskap om farmar just pagrund av att han ar ett vandrande muskelpaket.
Att kora en trakor eller pick-up bygger dock inte pa muskler. Att lara sig hur man lagar nagot bygger inte pa muskler. Att folja med och tomma sopor bygger inte pa muskler. Att klippa gras med maskin bygger inte pa muskler. Att ta ner ett talt bygger inte pa muskler.
Men standigt, standigt forsvinner jag in i dimman nar det galler andra sorters uppgifter. De ser bara en kille och that's it. Inte behover man fundera langre, utan han ar ett givet val. Och vad ar det for en liten skugga som sitter i sandhogen och rensar ogras? Den skuggan kan inte lara sig nagot, lat henne vara. Underlagset kon. Punkt slut.
Jag har blivit en hejare pa att rensa ogras och kratta. Matt har blivit en hejare pa att kora traktor, 4WD, laga saker.
Och han ar sa nojd och alskar livet for alla alskar honom. Han, muskelpaketet fran Kanada som beharskar spraket. Skuggan dar i sandhogen ar fran ett annat slags land. Underlagset kon dessutom. Punkt slut.
Under middagen blev Matt tillfragad att folja med imorgon och tomma sopor. Nar jag lite senare fragade om jag fick folja med fick jag en granskande misstroende blick, ett skratt och kommentaren "Vill du folja med?". Som om det var helt orimligt att ens tanka tanken. Matt trodde att jag misstolkade det hela, men den blicken, skrattet, kommentaren skulle t.o.m en autistisk manniska forsta. Det var droppen som fick glaset att rinna over. Jag diskade snabbt min tallrik och stegade rosenrasande darifran. Full av ilska. Matt fattar ingenting nar jag forsoker forklara. Bara skrattar och tycker att inget ar fel, utan helt naturligt. Jag vill bara kasta en sten i huvudet pa honom, sarskilt nar han aker forbi pa en traktor med det dar hemska sjalvbelatna leendet "ha, jag ar overlagsen dig".
Jag trodde jag akte till Australien och inte till 4o-talet..? Jag har aldrig vart med om maken till konsdiskrimenering. Jag vet att Sverige har problem med loner och sadant. Men har har de annu hemmafruar som lagar mat, stadar och tar emot sin man vid dagens slut som direkt oppnar en ol och far mansjobbet att lagga en stek pa grillen.
Jag har aldrig upplevt en svensk man bete sig pa detta vis som de gor har i Australien. Jag hapnar over deras satt och tackar Gud for skandinaviska man och speciellt min egen pappa som lart mig att "Jag kan sjalv".
Jag har omvarderat svenska killar rejalt, och saknar speciellt en av dom.
Nu ska jag se pa Scrubs och tanka pa nagot annat innan jag somnar. Imorgon ar det sista dagen pa detta hemska stalle, El questro wilderness park, och snart ar jag i Darwin, och Ostkusten vantar. Jag hoppas att jag slipper kasta sten pa Matt ocksa. jag vet inte hur lang tid fangelsestraffen ar har...? Hahah nej, jag bara skamtar. Forlat, opassande. Jag ar bara arg.
måndag 29 juni 2009
Broome
Vi har nu tagit varan palitliga Gunhild (bilen) upp till Broome. Vi har passerat ekvatorn och alla de dar ackliga kalla natterna ar ett minne blott. Det ar varmt bade dag och natt, och jag har packat min lager-pa-lager pyjamas langt ner i ryggsacken. Kopte nya shorts och nagra linnen for att fira (second hand saklart).
Broome ar en harlig livlig stad och har tanker vi ta semester fran varan stora semester vilket betyder lite dyrare mat, lite shopping, ga ut en kvall och ga pa en utomhusbio. Nagra dagar med backpackerlyx sitter mycket fint just nu. Vi bor pa en camping med varmdusch och kylskap vilket kanns mer vart en guld nufortiden.
Vi har spenderat nagra dagar i nationalparken Karijini. Det gar inte att beskriva med ord, men hikingturerna dar var nagot utanfor det vanliga. De gick ner i raviner dar sma floder flot och genom att klattra pa bergsvaggen, simma genom iskalla naturliga pooler, vada, klattra i rep, anvanda stege eller helt enkelt anvanda fantasin for att komma pa ett satt att ta sig vidare. De sista bitarna i ravinerna kravde bergsklattrarutrustning, men det brydde sig Marte och jag inte om, utan endast ikladd bikini tog vi oss till slutet. Adrenalinkick.
Forsta dagen utforde vi triumfen i totalt stortregn. Det var vatten overallt kan man saga. Allt var halt, men aven sa mycket mer spannande och dramatiskt.
Laddat in bilder pa mitt nyinkopta usbminne, men det tar for lang tid att ladda upp alla. Det ar nastan 500 bilder, osorterade.
All karlek hem till mitt iskalla Ikealand!
måndag 22 juni 2009
Renhetsnivan ar lag
Camping vid havet i en nationalpark. Det ar harliga tider. Vaknar med solen, ater en frukost bestaende av chokladpuffar, russin och en kopp kaffe. Slantrar ivag till stranden, ett stenkast bort, med cyklop och snorkel i handen. Lite blasigt, varmande sol. Turkost vatten.
Undervattensvarlden skulle jag kunna prata om i timmar, men nojer mig med att saga att det ar som ett gigantiskt akvarium (minus irriterande enorma askadare som knackar pa glaset for att fa allt liv att rora sig).
Lunch efter ett par timmar, kanske french toast eller jordnotssmorsmacka. Lite mer snorkling nar maten smalts och en underbar Ginger beer i solnedgangen innan det ar dags att kla pa sig tre par byxor och fem par trojor for att invanta natten och kylan. Vi forsoker ata stark mat for att fa upp varmen innan laggdags och dricker alltid en kopp te. Det hjalper for Matt och Marte, men icke for Bo. Men det gor inget, jag kan ju alltid sova pa stranden nasta dag...
Lordagen den 20:e akte jag pa en dagstur pa en bat. Vi var cirka 10 deltagare som fick fenor och cyklop och sedan tillsagda att hoppa i vattnet, som tycktes sakna botten, och simma mot den dar stora svarta flacken 20 meter bort. Okej, tankte jag och styrde kosan mot simledaren som holl upp sin arm for att lattare markera var flacken befann sig. Jag simmade med huvudet ovanfor ytan for att folja armen med blicken och nar jag ansag mig vara nog nara stoppade jag huvudet under ytan och JESUS, vad fasen ar det dar stora gapet som snabbt kom emot mig?!
Jo, en sju meters valhaj. Jag var ute pa en valhajstur.
Jag simmade snabbt at sidan for att ge fri vag at giganten som kom emot mig. Det var en underlig upplevelse att se den glida forbi mig och jag vande mig om och simmade efter. Det ar svart for en liten klen manniska att simma i samma takt som en enorm valhaj, men den hade en sadan dragningskraft att jag inte lyssnade pa mina trotta ben utan simmade for kung och fosterland for att fa en narmare titt pa fisken.
Valhajen ar den storsta fisken som finns och kan bli cirka 18 meter. De ater plankton och har en eeenorm mun for att fa in sa mycket plankton som mojligt.
Under dagen simmade vi med fem olika valhajar mellan 4-7 meter. Vi sag aven knolvalar och delfiner lekte framfor foren av baten. Jag simmade ocksa med enorma skoldpaddor vilket har varit ett mal sedan jag missat dem i Malaysia. Undervattensvarlden ar harlig, men nu ar jag fruktansvart trott pa saltvatten.
Nu styr vi kosan in mot landet och vi hors nar jag nar Broome eller mojligen Port hedland.
Adjo!
Undervattensvarlden skulle jag kunna prata om i timmar, men nojer mig med att saga att det ar som ett gigantiskt akvarium (minus irriterande enorma askadare som knackar pa glaset for att fa allt liv att rora sig).
Lunch efter ett par timmar, kanske french toast eller jordnotssmorsmacka. Lite mer snorkling nar maten smalts och en underbar Ginger beer i solnedgangen innan det ar dags att kla pa sig tre par byxor och fem par trojor for att invanta natten och kylan. Vi forsoker ata stark mat for att fa upp varmen innan laggdags och dricker alltid en kopp te. Det hjalper for Matt och Marte, men icke for Bo. Men det gor inget, jag kan ju alltid sova pa stranden nasta dag...
Lordagen den 20:e akte jag pa en dagstur pa en bat. Vi var cirka 10 deltagare som fick fenor och cyklop och sedan tillsagda att hoppa i vattnet, som tycktes sakna botten, och simma mot den dar stora svarta flacken 20 meter bort. Okej, tankte jag och styrde kosan mot simledaren som holl upp sin arm for att lattare markera var flacken befann sig. Jag simmade med huvudet ovanfor ytan for att folja armen med blicken och nar jag ansag mig vara nog nara stoppade jag huvudet under ytan och JESUS, vad fasen ar det dar stora gapet som snabbt kom emot mig?!
Jo, en sju meters valhaj. Jag var ute pa en valhajstur.
Jag simmade snabbt at sidan for att ge fri vag at giganten som kom emot mig. Det var en underlig upplevelse att se den glida forbi mig och jag vande mig om och simmade efter. Det ar svart for en liten klen manniska att simma i samma takt som en enorm valhaj, men den hade en sadan dragningskraft att jag inte lyssnade pa mina trotta ben utan simmade for kung och fosterland for att fa en narmare titt pa fisken.
Valhajen ar den storsta fisken som finns och kan bli cirka 18 meter. De ater plankton och har en eeenorm mun for att fa in sa mycket plankton som mojligt.
Under dagen simmade vi med fem olika valhajar mellan 4-7 meter. Vi sag aven knolvalar och delfiner lekte framfor foren av baten. Jag simmade ocksa med enorma skoldpaddor vilket har varit ett mal sedan jag missat dem i Malaysia. Undervattensvarlden ar harlig, men nu ar jag fruktansvart trott pa saltvatten.
Nu styr vi kosan in mot landet och vi hors nar jag nar Broome eller mojligen Port hedland.
Adjo!
(jag har inte hamtat ut mina bilder pa dyket an men detta ger en ide om hur whicked de ar)
måndag 15 juni 2009
Jillaroo
Hej!
Jag lever. Jo, det gor jag allt.
Sista tiden har jag tillbringat pa Jimba Jimba station. 6 x 5 mil stor station. Tusentals kor som travar har och dar. Vackert, varm, kallt. Pa morgonen ar det cirka 4 grader och jag vaknade alltid sonderfrusen. Under dagen stiger temperaturen till 30 grader och matchar okenlandskapet som breder ut sig at alla hall.
Vi har agnat at at "fencing" vilket betyder att vi har tagit ner staket och satt upp nytt. Det var enormt slitigt att ta ner staket. Kilometer langa strackor med gammal staltrad som ska slingras ur stockar. Mina ben ar sa sonderrivna att det ser ut som om jag dragit en rostig gammal gaffel over dem. Shortsbranna, hett.
Frukost klockan 7.30 i familjehuset. Sedan jobbar vi 6-7 timmar uppe pa slatten med bara vatten som proviant. De som kanner mig vet att jag stupar efter 2 timmar utan mat sa dessa dagar har varit en hard provning for mig. Ack och ve. Klockan tre var det lunch, mackor. Sedan middag vid 8-9 pa kvallen. De serverar allt at en och det gar inte att bestamma hur mycket eller lite man vill ata. Det ar artighet har i Australien. Men jag finner det irriterande. Och som ni ser sa ar det lang tid mellan varje maltid. Jag vaxlar mellan att vara hungrig som en varg till matt som en platt.
Vara rum sag ut som taget fran Auschwitz (varning for felstavning!). Tva rostiga gammla sangar, en byra, en glodlampa i taket. Sa enkelt det kan bli. Duschen var ett betongrum med rostiga ror och varmvatten fick vi genom att elda under en liten tank. Strom fanns bara mellan 5 och 10 pa kvallen.
Detta ar riktigt Aussie Outback life. Jag alskar det!
Forlat for den daliga kvaliten pa det jag skriver. Det ar snabbt skrivet pa 5 minuter och jag hinner inte redigera eller tanka sarskilt mycket. Babblar ur mig information, det viktigaste, sen far det vara.
Bilder laddas nog upp i slutet av augusti. Framover foljer en tid av dykning, camping och mil efter mil pa en vag utan trad, kullar, hus. Endast rod sand, doda kangrur och horisonten.
Jag saknar er, tack for att ni kommenterar och skriver, det betyder mycket.
Pa aterseende!
/"Bo"
Jag lever. Jo, det gor jag allt.
Sista tiden har jag tillbringat pa Jimba Jimba station. 6 x 5 mil stor station. Tusentals kor som travar har och dar. Vackert, varm, kallt. Pa morgonen ar det cirka 4 grader och jag vaknade alltid sonderfrusen. Under dagen stiger temperaturen till 30 grader och matchar okenlandskapet som breder ut sig at alla hall.
Vi har agnat at at "fencing" vilket betyder att vi har tagit ner staket och satt upp nytt. Det var enormt slitigt att ta ner staket. Kilometer langa strackor med gammal staltrad som ska slingras ur stockar. Mina ben ar sa sonderrivna att det ser ut som om jag dragit en rostig gammal gaffel over dem. Shortsbranna, hett.
Frukost klockan 7.30 i familjehuset. Sedan jobbar vi 6-7 timmar uppe pa slatten med bara vatten som proviant. De som kanner mig vet att jag stupar efter 2 timmar utan mat sa dessa dagar har varit en hard provning for mig. Ack och ve. Klockan tre var det lunch, mackor. Sedan middag vid 8-9 pa kvallen. De serverar allt at en och det gar inte att bestamma hur mycket eller lite man vill ata. Det ar artighet har i Australien. Men jag finner det irriterande. Och som ni ser sa ar det lang tid mellan varje maltid. Jag vaxlar mellan att vara hungrig som en varg till matt som en platt.
Vara rum sag ut som taget fran Auschwitz (varning for felstavning!). Tva rostiga gammla sangar, en byra, en glodlampa i taket. Sa enkelt det kan bli. Duschen var ett betongrum med rostiga ror och varmvatten fick vi genom att elda under en liten tank. Strom fanns bara mellan 5 och 10 pa kvallen.
Detta ar riktigt Aussie Outback life. Jag alskar det!
Forlat for den daliga kvaliten pa det jag skriver. Det ar snabbt skrivet pa 5 minuter och jag hinner inte redigera eller tanka sarskilt mycket. Babblar ur mig information, det viktigaste, sen far det vara.
Bilder laddas nog upp i slutet av augusti. Framover foljer en tid av dykning, camping och mil efter mil pa en vag utan trad, kullar, hus. Endast rod sand, doda kangrur och horisonten.
Jag saknar er, tack for att ni kommenterar och skriver, det betyder mycket.
Pa aterseende!
/"Bo"
torsdag 4 juni 2009
Livet som backpacker
Jag har nu blivit en riktig backpacker. De senaste veckorna har jag verkligen fortrangt den ytliga Bodil och tagit fram "Bo the traveller". Vi har campat oss uppat vastkusten med var van och taltat pa strander, i bushen, husvagnscampingar och lagooner. Under en stjarnklar himmel har vi plockat fram varat lilla gasolkok och lagat bonor och billiga konserver i ljuset fran en ficklampa. Vi har diskat med minimalt med vatten, anvant en grop som toalett, jublat nar vi hittat en offentlig dusch i nagon liten by och jublat hogre om den hade varmvatten. Det ar spartanskt och enkelt. Kallt om natterna, varma dagar.
Vi vaknar i soluppgang, somnar i solnedgang (halv atta pa kvallen maste jag tillagga). Mina klader ar otvattade, haret pa anda och jag har inte anvant smink sedan jag lamnade Geraldton for nagra veckor sedan. Livet ar bra och "laid back".
Vi snalar med pengar sa gott vi kan och bor endast pa gratiscampingar som ligger 5 mil fran byn. Om vi maste betala for nagot, exempelvis intrade till nationalpark eller camping sa gommer jag mig dar bak (for jag sitter oftast bak) och sa betalar vi for tva. Jag far agera smuggelgods ett par dagar men vi sparar iaf ca 70 kronor.
Till frukost ar det flingor och jordnotsmorsmackor, till lunch ar det flingor och jordnotssmorsmackor, kanske ett apple. Jag maste dock medge att jag tittar endast pa priset pa maten. Jag ser ekologiska varor men det slutar alltid med att jag valjer nagon motsvarighet till Eldorado. Jag vet, jag gar helt emot allt jag star for. Men tyvarr, det ar en uppoffring. Jag anvander knappt vatten, el, bensin eller ater mycket mat sa lat ga. Jag tycket att jag for ovrigt lever valdigt miljovanligt, sa den billiga maten blir som ett plus minus noll.
Idag ska jag fa duscha och vi har hyrt skrackfilmen Wolf Creek som handlar om mordade backpackers i en nationalpark som ligger straz norrut dar jag just nu befinner mig. Det ar en helt sann historia dessutom sa inatt kommer jag inte att sova utan sitta vaken, helt skrackslagen.
Pa aterseende!
Klader kops pa op-shops.
Vi vaknar i soluppgang, somnar i solnedgang (halv atta pa kvallen maste jag tillagga). Mina klader ar otvattade, haret pa anda och jag har inte anvant smink sedan jag lamnade Geraldton for nagra veckor sedan. Livet ar bra och "laid back".
Vi snalar med pengar sa gott vi kan och bor endast pa gratiscampingar som ligger 5 mil fran byn. Om vi maste betala for nagot, exempelvis intrade till nationalpark eller camping sa gommer jag mig dar bak (for jag sitter oftast bak) och sa betalar vi for tva. Jag far agera smuggelgods ett par dagar men vi sparar iaf ca 70 kronor.
Till frukost ar det flingor och jordnotsmorsmackor, till lunch ar det flingor och jordnotssmorsmackor, kanske ett apple. Jag maste dock medge att jag tittar endast pa priset pa maten. Jag ser ekologiska varor men det slutar alltid med att jag valjer nagon motsvarighet till Eldorado. Jag vet, jag gar helt emot allt jag star for. Men tyvarr, det ar en uppoffring. Jag anvander knappt vatten, el, bensin eller ater mycket mat sa lat ga. Jag tycket att jag for ovrigt lever valdigt miljovanligt, sa den billiga maten blir som ett plus minus noll.
Idag ska jag fa duscha och vi har hyrt skrackfilmen Wolf Creek som handlar om mordade backpackers i en nationalpark som ligger straz norrut dar jag just nu befinner mig. Det ar en helt sann historia dessutom sa inatt kommer jag inte att sova utan sitta vaken, helt skrackslagen.
Pa aterseende!
Klader kops pa op-shops.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
