Jag ar skamsen.

Jag har i mitt nya backpackerliv tappat bort mig sjalv i stravan pa att fornya mig. Jag har blivit smatt oarlig och smugglat in manniskor pa campingplatser, lagt for lite pengar i nationalparkens fond och smugglat in frukt over gransen.
Jag tar langa varma duschar. Jag koper nya klader fulla av kemikalier. Jag koper inte ekologiskt. Jag klagar inte nar de andra vill ta bilen den korta biten till stranden eller nar de fimpar sina ciggaretter i sanden i ett naturreservat.
Vars ar den irriterande Bodil som stod pa miljons sida och reste till landet Australien for att bli lard, kunnig och vuxen?
Visst, jag ar kanske starkare nu, mer oppen som person och saker i mig sjalv. Men de egenskaperna tog helt over och jag ar inte mycket mer an det just nu. Jag har ny frisyr ocksa, och den ar inte alls i stil med Bodil.
Denna nya manniska ar Bo. Isolerad i sin ryggsack och vaningssangarna pa hostlen. Jag lever i en bubbla dar klimatforandringarna inte nar mig och dar man far gora som man vill, nar man vill.
Jag kopte ekologiskt te och kaffe haromdagen och kande mig ovanligt stolt. Bodil hade hanskrattat at mig och sagt att "du, det dar ar en knaper insats for nagon som kallar sig miljonord."
Jag har nog gatt for langt och slappt for mycket sparrar. Imorgon aker jag till en ny wwoofvard och kastar mig in i den ekologiska varlden igen for att hitta tillbaka till det som jag kom hit for. Nagon matta far det vara!

Och sa var det bara en fagel kvar...

Det blev lite huller om buller nu. Det var ju tankt att jag skulle wwoofa i Mackay i 10 dagar, men nar jag kom dit och kollade mailen sa familjen att det var fullt och att jag skulle forsoka aka nagon annanstans. Jaha, det var ju lite snopet.

Det var bara att hoppa in i Honey Bunny igen och fortsatta med Paul och Leo ett tag till. 300 km senare var vi i Rockhampton och dar fick jag ett spontant infall att hoppa av. Killarna reste vidare och jag stod kvar pa troskeln till mitt hostel och vinkade av dom.

Jag har mitt egna rum! Och en stor dubbelsang! Kan du tanka dig vilken lyx? Jag har inte haft ett eget rum sedan Geraldton och det ar val en sadar 3 manader sedan. Men nar jag packat upp lite saker och borjade smaska pa mitt jordnotssmor sa kande jag mig mest tom. Var ar alla? Hur gor man nar man ar ensam?

Jag tog iPoden, la mig pa sangen och filurade en stund. Tillsist klev jag upp och tog mitt telefonkort och gick till narmaste telefonkiosk. Det var for tomt och tyst pa rummet. Jag testade att ringa ett antal personer men ingen svarade och telefonen svalde hela 1,5 dollar. Muttrandes gick jag tillbaka till mitt rum, tog en kopp te och somnade alldeles for tidigt till livemusiken i baren.

Jag har arligt talat ingen aning om vad jag gor har i Rockhampton eller var jag ska ta mig harnast. Frihet kan jag kalla det.

Man blir mosig i huvudet av solen

Airlie beach ar en ratt trevlig lite stad. Idag hade vi sovmorgon till kanske tio, elva. En kopp kaffe innan vi akte in till stranden och lag bara och njot av solen. Paul och Leo blev uttrakade efter en stund och spelade fotboll. Sjalv ser jag inga problem med att ligga och dra at mig solstralar i timmar.
Imorgon ska vi ut till de kringliggande oarna och det blir finfint tror jag! En dags oluffning och sedan aker vi vidare soderut imorgon kvall.
Allt ar laid back, langsamt, enkelt. Inte haft en klocka pa ett par dagar, inget batteri i telefonen, kameran eller iPoden. Det kvittar. Solen och stranden finns, och ibland en kopp te.
Kom precis pa att jag glomt att ata idag. Hoppsan, det har aldrig hant mig forr. Matmonster som jag ar. Borjar allt bli kanske lite for laid back?
Nu vill jag ata. Pa aterseende=)

Uluru, bilresa och vastkusten

Sett Uluru, den dar kanda stora stenen ute i oknen. Sa, Been there - done that! Det var nagot magiskt over den och det var en harlig tripp ut dit. En buss med 20 personer, sov under stjarnhimmlen och lagade mat over oppen eld. Efter ett par dagar spenderade i Alice Springs - australiens hjarta - plockade Marte upp mig igen.

Det tog tre dagar for oss att ta oss genom halva landet, fran Tennant Creek till Townsville. Vi korde cirka 7 timmar om dagen och allt vi sag var ett platt landskap utan trad, buskar, berg, knappt byar. Bara vagen, bruna falt och en bla himmel. Jag sov mest hela tiden, vad annars kunde jag gora?
Vi tog en minisemester pa underbara Magnetic Island. Vi var fem stycken och delade pa ett rum med tv (!), sang (!), kok (!), egen toalett (!). Gudars skymning det var underbart! Gick nagra vandringar, lag pa stranden, sag koalas (!) och hade filmkvall med efteratt och vin. Mycket underbart efter en lang seg bilresa.
Jag har nu bytt Gunhild mot Honey Bunny eftersom Marte och resten av sallskapet ska norr, medan jag aker soderut. Idag sitter jag i Airlie Beach och imorgon blir det snorkling ute pa The Whitsundays Islands. Ser ut som paradiset sjalv i broschyrerna, men det ar knokfullt med backpackers att jag blir lite illamaende.
Men jag ska snart till en familj och wwoofa sa kommer undan lite grand.
Inte bokat biljetter hem an, men nar jag gjort det sa far ni veta! Ser fram emot hemkomsten faktiskt. Ska bli underbart att se och traffa alla igen, packa upp och ga runt i pyjamasen en hel vecka. Dega och ata hemlagad mat! Ah sa gott!
Saknar speciellt mommas kottbullar, hjortronsylt, vafflor, svenskt brod och havregrynsgrot. Lite random saker, men det ar svenska saker! I sydney ska jag ata kottbullar pa IKEA, det ser jag fram emot=)

Kram pa er alla, jag saknar er sa det gor ont i hela kroppen! 4-5 manader kvar..

BIlder

Lite mer bilder finns har, men de ar ett par manader gamla nu. Har for mycket for att ladda upp allt..
Men men, enjoy!

http://cid-b75c2492c3c50378.skydrive.live.com/browse.aspx/Australien

Bodil kan! (?)

Bodil kan halla varmen!


Bodil kan klattra!


Bodil kan anvanda en yxa!



Bodil kan talta!



Eller ja, pa ett ungefar iaf...

Jag har lamnat Gunhild (bilen), Marte och Matt for ett par dagar och akte i forvag till Darwin. I Perth kandes Darwin otroligt avlagset, men nu cirka 5000 km senare sa ar jag faktiskt har. Och hur gor man nu igen nar man ar i civilisationen? Rena klader, tvattat har och titta hoger/vanster nar man korsar en gata var det va?
Kan Bodil anpassa sig till stadsliv igen?

The route hittills

Nu far det fan i mig vara nog

Jag har arligt talat fatt nog. Jag har forsokt kvava ilskan, frustrationen bra lange. Ikvall droppade det en droppe for mycket och glaset rann over.
Konsroller.
Australien vs Skandinavien. 40-talet vs 2000-talet.
Jag har nyss haft en hatsk diskussion med min reskompis Matt. Hittills under var resa tillsammans far han gora de speciella jobben som att kora diverrse fordon, lyfta, laga, testa pa, lara sig. Han far ga ifran den syssla vi haller pa med och lara sig nagot nytt. Han har under sin tid har i Australien byggt upp en stor kunskap om farmar just pagrund av att han ar ett vandrande muskelpaket.
Att kora en trakor eller pick-up bygger dock inte pa muskler. Att lara sig hur man lagar nagot bygger inte pa muskler. Att folja med och tomma sopor bygger inte pa muskler. Att klippa gras med maskin bygger inte pa muskler. Att ta ner ett talt bygger inte pa muskler.
Men standigt, standigt forsvinner jag in i dimman nar det galler andra sorters uppgifter. De ser bara en kille och that's it. Inte behover man fundera langre, utan han ar ett givet val. Och vad ar det for en liten skugga som sitter i sandhogen och rensar ogras? Den skuggan kan inte lara sig nagot, lat henne vara. Underlagset kon. Punkt slut.
Jag har blivit en hejare pa att rensa ogras och kratta. Matt har blivit en hejare pa att kora traktor, 4WD, laga saker.
Och han ar sa nojd och alskar livet for alla alskar honom. Han, muskelpaketet fran Kanada som beharskar spraket. Skuggan dar i sandhogen ar fran ett annat slags land. Underlagset kon dessutom. Punkt slut.
Under middagen blev Matt tillfragad att folja med imorgon och tomma sopor. Nar jag lite senare fragade om jag fick folja med fick jag en granskande misstroende blick, ett skratt och kommentaren "Vill du folja med?". Som om det var helt orimligt att ens tanka tanken. Matt trodde att jag misstolkade det hela, men den blicken, skrattet, kommentaren skulle t.o.m en autistisk manniska forsta. Det var droppen som fick glaset att rinna over. Jag diskade snabbt min tallrik och stegade rosenrasande darifran. Full av ilska. Matt fattar ingenting nar jag forsoker forklara. Bara skrattar och tycker att inget ar fel, utan helt naturligt. Jag vill bara kasta en sten i huvudet pa honom, sarskilt nar han aker forbi pa en traktor med det dar hemska sjalvbelatna leendet "ha, jag ar overlagsen dig".

Jag trodde jag akte till Australien och inte till 4o-talet..? Jag har aldrig vart med om maken till konsdiskrimenering. Jag vet att Sverige har problem med loner och sadant. Men har har de annu hemmafruar som lagar mat, stadar och tar emot sin man vid dagens slut som direkt oppnar en ol och far mansjobbet att lagga en stek pa grillen.
Jag har aldrig upplevt en svensk man bete sig pa detta vis som de gor har i Australien. Jag hapnar over deras satt och tackar Gud for skandinaviska man och speciellt min egen pappa som lart mig att "Jag kan sjalv".
Jag har omvarderat svenska killar rejalt, och saknar speciellt en av dom.
Nu ska jag se pa Scrubs och tanka pa nagot annat innan jag somnar. Imorgon ar det sista dagen pa detta hemska stalle, El questro wilderness park, och snart ar jag i Darwin, och Ostkusten vantar. Jag hoppas att jag slipper kasta sten pa Matt ocksa. jag vet inte hur lang tid fangelsestraffen ar har...? Hahah nej, jag bara skamtar. Forlat, opassande. Jag ar bara arg.