Konserv

Idag när jag packade upp åtskilliga varor slog tanken mig att jag är oerhört konservativ. I mina ögon är konservativt ett negativt ord, nästan lite fult. Är man konservativ ogillar man förändringar och vill ha allt som förut med kungahuset som regerar och adeln är mer värd än de övriga bonnfolket.
Så insikten om att jag är konservativ var ju inte den mest upplyftande av insikter. Jag kom att tänka på en man från några sommrar sedan som handlade hos mig. Han var arg över att vi inte hade en mjölk med längre hållbarhet inne. Jag var nära på att för ett ögonblick kleta av mitt påklistrade leende och informera herrn om att mjölken faktiskt alltid har haft en hållbarhet på ett par dagar och att det är sjukt och obiologiskt att en mjölk ska hålla i fjorton dar. För det är på det sättet som jag är konservativ. Maten ska inte vara som den är idag. Mjölken ska inte hålla i två veckor. Sylten ska inte vara sådär röd. Bananen ska inte vara så stor. Det är inte naturligt. Det är påhittad kemikaliemat och det ondskefulla i det hela är att vi ser det som normalt. Vi vet inte ens längre hur riktig mat ser ut. Ekologiskt ser ju därför kanske inte lika stort och mäktigt ut som kemikaliematen för den är just helt naturlig. Så som den ska vara.
Så gubbe lille som vill ha den onaturliga mjölken fick ett hastigt nej och fick lunka iväg utan "långmjölk". Nu har vi ju dock fått in den där gudsförgätna mjölken. Men trenden är även så att en hederlig gammaldags mjölk som inte är homogeniserad finns att skåda på hyllan där den står rakryggad bredvid den ekologiska grädden.

Hälften av oss står och sliter i produkter som är snabba och lätta, medan andra halvan sliter åt motsatt håll och efterfrågar ekologiskt surdegsbröd och fetare mjölk.

Vem vinner dragkampen?