Vad man ibland får för sig

Jag var påväg upp på stan när jag gick förbi stans offentliga toalett. Två skräniga damer kom ut därifrån och den ena sa högljutt "vi måste ringa polisen!". Jag smygkikade in på toaletten och där i hörnet bredvid toalettstolen satt en äldre man helt stilla med slutna ögon. Han såg högst död ut.
Jag fortsatte förbi och in på Åhléns och tänkte att de där damerna säkert ringer polis och ordnar upp allt.
Men när jag stod bland allt julpynt fick jag ändå en känsla av att jag måste gå tillbaka och göra något. Det kändes fel att gå förbi helt enkelt. Så jag gjorde helt om och lite diskret tillbaka. Ingen syntes till utanför toaletten. Damerna hade gett sig av. Så jag ringde mamma och rådfrågade vad jag skulle göra. Han kunde ju också vara en fyllegubbe som sov där inne. Men att aldrig få veta skulle kännas dumt. Satt han död därinne skulle det kunna ta evigheter innan någon upptäckte det.
Jag ringde för första gången i mitt liv 112. Med skärrad röst berättade jag vem jag var, var jag var och vad jag nyss sett. Mannen jag fick prata med bad mig gå fram och knacka på dörren, ropa och försöka få kontakt. Inget hände.
Mannen i telefonen sa att han skickat en ambulans och att jag skulle stanna kvar på platsen. I samma ögonblick kom ambulansen med sina blåljus och folk stannade till och tittade vad ambulansen skulle göra. När ambulanspersonalen klev ut sa jag att det var jag som ringt och sedan fick jag gå. Jag ställde mig en bit upp på torget bland resten av "publiken".
Ambulanspersonalen ropade in till mannen utan att få svar. De knackade på dörren hårdare och hårdare. När inget skedde innefrån toaletten tog de en batong och slog in rutan. Ett sus i publiken hördes och min hand for upp ovanför munnen. "Ojdå, vad har jag gjort?" tänkte jag.
Ambulansmännen gick in på toaletten och efter lite stök och bök hörde jag att de samtalade med mannen. Gud och frid, han var inte död! Bara en fyllegubbe som däckat.
Men jag var ändå skärrad. Det var läskigt att ringa 112. Jag grubblade länge om ifall jag handlade rätt eller fel? Han kunde ju faktiskt ha varit död.