Pa tolvslaget oste regnet ner och slog mot rutorna. Vi kurade ihop oss i koket med absolut vodka, musik och smallare. Vi hade ingen riktig nedrakningsklocka, men nar mikrovagsugnen visade 00.00 smallde vi vara smallare, hojde vodkaglasen och skalade in det nya artiondet. Det var litet och simpelt och avslappnat.
I stundens hetta fick vi for oss att folja ljudet av raketer utanfor. Barfota sprang vi genom korridoren, ut i hallen, ut pa altanen, ut pa gatan, ut i regnet.
Jag sprang mitt i vagen med haret klibbandes mot mina bara axlar, och jag hoppade till varje gang en liten sten gick in i foten.
Men friheten. Som om jag sprang i det nya aret.
Ostoppbar.
Di vet, den dar kanslan av att vara ung och fri och glad och bekymmerslos, med ett gang vanner i halarna som skrattar och har precis samma kansla som du.
Ostoppbar.
Det ar ett nytt ar och jag har mycket att lagga bakom mig som hande 2009. Aret som var mitt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vännen, vet precis hur du kände. Även fast det var längesen jag själv kände mig ung O_o. Däremot är alla år dina, det blir vad de gör dem till. Mitt nyårslöfte är att fortsätta vara positiv! Puss och kram. Och tack, du är med supervacker!!
Att året var ditt kan inge ta ifrån dig , herre min je. Men den känslan ska du vårda så länge som du kan, det måste kunna göra det när man är 50 oxå.
Skicka en kommentar