Nu är jag officiellt en telefonförsäljare. Imorse klev jag upp, borstade håret och drack mitt kaffe för att sedan gå till mitt nya nio-till-fem-jobb.
Lite osäkerhet smög sig på och även tystnad, men jag klämde ur mig små instämmanden och ett och annat leende under morgonen.
Jag åt lunch ensam på ett café och blev tvungen att ringa Maria och misströsta lite över ensamhet och osäkerhet. Att äta lunch ensam stämplar genast ett stort L i pannan, tyvärr.
Eftermiddagen blev bättre och jag blev återigen pepp på utmaningen med att göra sälj.
Folk är hårda ibland, rentav otrevliga. Några är irriterade, några skriker, någon lägger på i örat och någon är högst förvirrad och vet knappt om att de har en telefon.
Jag är iaf hoppfull och önskar mig själv lycka till och en glad karriär!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror att du blir toppen! regarding sitta ensam på café så ÄLSKAR jag att sitta ensam på café. Det är så mysigt att bara sitta där, suga på en kaffe och betrakta folket som rör sig eller tjuvlyssna på bordet bredvid.. Lycka till med trackningen imorgon bitti!
Jag tror också att du kommer att fixa det dær med glans! Se det som en erfarenhet och som ett sætt att få lite pengar i kassan! Det hær ær bara en liten mellanlandning i livet!Tænker på dig!
Kramelikram från Mamsen
Skicka en kommentar