Semester

Det var skönt att komma ner söderut dit sommaren faktiskt blivit av på riktigt. Resan ner var lång och obekväm, men vädret fint. Torsdagen spenderade jag och Andrew i stadsparken med Molly, där vi åt glass och tittade på den ledsna ponnyn, llamor och hjortar. Ponnyn var verkligen jätteledsen. Han darrade på läppen och stod i ett hörn och tittade sorgset ner i marken. Jag ville bara lyfta upp det lilla livet, ge den en enorm kram och viska att den var så söt och mysig.
Dagen avslutades med en biltur runt Axamo och picknick vid en liten sjö med Mia och Alex.
Fredagen var lugn och vi gick på after work med Kim och åt marängschwiss tills vi mådde illa.
Och på lördagen, till min stora glädje, åkte vi till Liseberg! Vi åkte det mesta, men jag storvägrade Höjdskräcken. Jag har haft alltför många mardrömmar om att jag faller och dör att jag inte ville utmana ödet. Jag stod i tryggt förvar nedanför och oroade mig som en mormor som ser sitt favoritbarnbarn balansera på broräcket medan jag såg de andra sakta hissas upp i det höga tornet varpå de störtade mot marken igen.
Vi ville inte gå hem innan vi vann en gigantisk chokladkaka så det sista vi gjorde var att testa lyckan på ett av godishjulen. Det var Alex idé, mitt beslut, Mias nummer och Andrews pengar. Alla fick ett finger med i spelet.
På hemvägen tog Alex med oss på Älgsafari i dimman och nattsolen. Vi såg hela 5 stycken älgar och Andrews långa dröm slog äntligen in!
Söndagen blev Gränna och polkagrisar med ett avslut av filmen Under solen.
Det är tråkigt att vara hemma igen.