Varför måste man bestämma sig

Efter otroligt mycket om och men, och fram och tillbaka, skippade vi idén med att tälta i Trondheim och bokade biljetter till Jönköping. Kanske lite dyrare resa, men å andra sidan får vi gratis boende och trevligt sällskap. Och det kan ju minst vara lika roligt att åka dit.
Ska vädret vara bättre söderut så är det väl lika bra att åka dit solen skiner. Alla vet ju att det är en föroläpning att åka "dit solen inte skiner".
Men vi är hopplösa på att bestämma sig. Vi pratar för mycket och har för stora planer och när vi väl kommer till kritan så blir det bara trams.
Det skulle vara så skönt att ha en superassistent som bokade och fixade allt åt mig. Fast hade jag en assistent hade jag ju också haft mycket mer pengar och då hade ju resor inte varit något problem.
Men nu ser jag glatt fram emot Mia, Alex, Molly, Astrid och utflykt i Gränna!

Missar

Jag råkade ramla in på en sida med felöversättningar från svenska till engelska. När man tänker på saken så är jag uttryck oftast helt ute och cyklar. Om man skulle översätta dem ordagrant så saknar de mening och blir helt meningslösa. Hör på dessa missar:

- Du är avskedad.
- You are offspooned.

- Slå upp ett glas mjölk och ät kroppkakor.
- Beat up a glass of milk and eat body cookies.

- Rapa inte i hissen.
- Don't rape in the elevator.

- Jag vill gärna ha mer paj.
- I brain want more broken.

- Oj, min tunga slant!
- Oh my heavy coin!

- Får jag låna en liten hovtång?
- Sheep I borrow a small court seaweed?

Semesterpanik!

Jag har cirka en och en halv vecka ledigt från jobbet innan mina nio veckor heltid börjar. Idag kom vi på att vi kanske ska planera vad vi ska göra som semester denna lilla tid. Det var alldeles för sent insåg vi snabbt. Dyrt, uppbokat, konstiga tider.
Andrew är som jag, lite för spontan när det gäller planering. Och jag är dessutom extremt snål i dessa tider. Inte ens Ryanair kan motsvara mina förväntningar.
Hela morgonen har vi suttit och tittat på reser i Sverige och i Europa men inget duger.
Har ni några tips? Billigt, bra och omgående.
Jag vill inte invänta min jobbsommar i lägenheten, hjälp oss.

Over and out.

Carbon monoxide

Jag läste en liten grej i en tidning häromdagen. Det stod att om alla skulle koka bara det vattnet man behövde och inte mer i sin vattenkokare skulle vi spara så mycket energi att vi kan försörja en tredjedel av Europas gatubelysning. Är inte det helt tokigt?
Jag menar, en sådan liten sak, som att fylla kokaren med en kopp istället för tre eller lite på måfå när man ska ha sitt morgonkaffe, kan i längden göra en enorm skillnad. Men bara om alla är med och hjälper till.
Tänk då vad skillnad det kan göra att ställa undan bilen tre dagar i veckan, cykla till jobbet, köpa mer ekologisk mat, inte låta apparater stå på stand-by m.m.
Ett kilo kött är också lika dåligt för miljön som att köra bil i tre timmar samtidigt som man har alla lampor på hemma under tiden.

Vi lever och står i

Kanske lite dött på bloggfronten. Dels för jag har inget att skriva om, dels p.g.a Andrew och dels för att jag inte känner mig skrivsugen.
Det som hänt sen aussien kom är inget märkvärdigt för andra att veta. Vi har sett film och på Lost, varit på picknick, gått på stan, fikat... Ja, ni vet sådant som man vanligtvis gör.
Jag och min SNF-kompis Cissi har också skrivit ett litet utbildningsmaterial som ska skickas till Villnius. Det har varit en rolig sak att göra. Den innehåller hur man lever ett miljövänligare liv, och det är svårt att få med alla aspekter, tips och råd när ämnet är så stort. Men jag tycker att vi gjort det bra och ska nu vänta med spänning på vad de säger i Villnius.
För övrigt är jag pank men jag har fått jobba en hel del, speciellt på helger så snart är jag nog ikapp igen.
Framtidsplanerna är Vapland, Sundsvall, utomlands.

Over and out.

Aussien

Andrew är här. Allt är återställt.
Vi har bakat bröd och kakor, handlat på H&M och klivit runt i Frösöbackens sista snö.
Jag klagar absolut inte.

Precis likadant

Att återvända till Konsum var som att hoppa ett år tillbaka i tiden.
Samma fläck på soffan i personalrummet, samma kunder, samma samtalsämnen, samma skämt från finurliga gubbar.
Vissa kunder kände igen mig och frågade vad som tog av mig och tyckte det var trevligt att jag var tillbaka. Andra stammisar sneglade lite från kön men sa ett vanligt stelt hej med halva fokus på något annat.
Men visst var det tryggt. Jag visste vad som skulle göras så gott som och jag visste vilket tempo jag behövde ha när så att jag kan spara krafter och slippa stressas upp.
Kom hem till potatiskrokettmiddag med Moa och Bella och gick sedan spontant på krogen. Trodde inte ens att en vettig krog existerade i Östersund. Fast vettig var den ju inte. Trängsel och stissliga artonåringar som spanar efter ett byte för natten.
Men det kan man dansa bort om man undviker ögonkontakt. Annars är det klippt och skuret.
Och nu sitter Andrew på planet!