den vita mössan

Detta med att vara student var ju då inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag kände mig mest utanför gemenskapen igår på studentdagen. Alla andra vet det här med att festa och dricka och skrika och vara social med tio personer på samma gång.
Och självklart försökte jag vara en äkta student. Jag hade en vit mössa på mig. Jag hade en flaska i handen. Och jag skrek och vinkade från flaket till varenda levande varelse som passerade. Men jag kunde ibland bara stanna upp, titta mig runt och fråga mig själv vad fan det är för kul med detta.
Jag finner det inte roande och den vetskapen gnager i huvudet på mig. Jag vet mycket väl att det bor en äldre dam inuti mig som tar över ibland och håller mig tillbaka. Hon är stark. Speciellt när hon tycker att jag gått för långt. När jag håller på att tappa respekten och min värdighet.
Men ni vet, den äldre generationen har ju helt andra uppfattningar om hur man ska bete sig. Skriker jag lite för högt eller häller i mig lite för mycket alkohol är hon där och hötter näven mot mitt stackars kuvade ungdomshjärta. Ja, hon är stark den damen.

Dock har jag tagit studenten, troligtvis med värdigheten i behåll. Och fast jag klagar på min tant och hon klagar på mig ibland så tycker vi faktiskt om varandra. Nu ska vi dricka lite te. God natt.