Klockan raknar ner

Jag har nu levt i Australien i nastan ett ar. Jag har inte jobbat nagonting, sa mitt konto har bara visat pengar som gar ut. Presentpengar och lan har saklart kommit in, men i det det stora hela har det mest gatt ut pengar. Jag har 10 dagar kvar och lever pa minimigransen. Igar hade jag och Andrew 6 dollar att leva pa. Det racker till ett paket agg och ett paket mjolk. Vi kopte chips (vilket betyder friterade potatisklyftor pa australiensiska).
Och tack och lov, pa kvallen kom mina sista aktiepengar in, och idag har vi rad att ata. Yay for det! Vi gick till marknaden och kopte billiga gronsaker eftersom de snart skulle stanga. Jag gillar billiga gronsaker och jag gillar att vara matt.
Forsta mig inte fel, jag har pengar sa jag klarar mig. Jag vill bara dela med mig om hur jag lever.
Igar var det en solig dag, precis som alla andra dagar, men igar var det en speciell dag. Istallet for att sova till tva, ata frukost till halv fyra, titta pa vanner till klockan sex och sedan borja spela poker innan middagen som blir runt tio, sa akte vi till stranden. Jag borjar fa en liten panik i magen over att jag inte alls ar brunbrand. Det gar ju inte att komma hem efter ett ar i Australien och vara lika blek som nar jag for. Nej, nej, det tolererar jag inte! Bo the Bacon var det som gallde. Men skratta inte at min bleka hy nar vi ses. Australien ar mer an steka pa stranden.
Varje dag vaknar jag i vart stekheta rum och raknar ner annu en dag. Narmare hemma, langre fran Melbourne. Bade jag och Andrew blir lealosa nar vi hela tiden inser den korta tiden som ar kvar. Men allt har sin tid och nu vill jag hem och traffa alla er som jag saknat sa lange.
Tack och bock for denna gang, jag kanske slinker in en eller tva inlagg innan avgang. Om inte sa ses vi ju snart=)
Sta redo med kottbullar och hjortronsylt - Bodil ar snart svensk igen!