En början

Idag möttes vi alla upp i hotellobbyn för att gå en gemensam tur runt campus och se var vi kommer att ha lektioner. Byggnaderna såg ut som cementblock och var nästan skräckinjagande. Miljöbyggnaden som jag kommer att spendera mycket tid i såg nästan ut som ett fängelse. Väl inuti såg det ut som vilka skola som helst. Jag vänjer mig nog vid fängelseskepnaden.

Efter lunch skulle vi ha gått på stadsvandring men precis när vi gått några hundra meter så öste plötsligt regnet ned. Vi gick tillbaka till hotellet och jag la mig i sängen och kollade på film medan åskan mullrade gång på gång utanför.

När det mesta regnet öst ner tog jag mod till mig och gick ned på stan för att handla lite mat. Denna gång fick jag tag i riktigt salt och inte gelatin. Jag har lärt mig vad salt heter på ungerska (só) och frasen "jag kan inte tala ungerska". Alltid en början.

Ikväll blir det till att besöka en bar och se konserter nere på stan och luften har värmts upp. Att ha på mig jeans och långärmat är uteslutet.

Jag bor visst här nu.

Efter en nervös resa till Veszprem anlände vi på eftermiddagen. Vi tog en taxi för 30 kr till mitt "hotell" och checkade in. Byggnaden är kanske inte den finaste och det går lätt att se att det är ett studenthem. Korridorerna är långa och folk sitter med sina laptops i korridorer och trappor. Mitt rum har eget badrum, kylskåp, micro, två skrivbord, två sängar och massa garderober (Bodil gillar!).

Själva stan är både aktiv och sömnig på samma gång med vackra byggnader såsom slottet, men också ett litet shoppingcenter och barer. Vi bas-handlade det mest nödvändiga och gick till fots till hotellet igen. Värmen var lite olidlig och en kall dusch avslutade promenaden.

Andrew åkte imorse och jag följde honom till bussen. Självklart tog det emot när jag såg honom åka iväg. Och där stod jag nu, ensam i ett nytt land, i en ny stad, utan att känna en kotte och dessutom vet jag inte ens hur man säger "hej" på ungerska. Med lite vemod och spänning gick jag runt på stan innan jag gick tillbaka till mitt lilla rum och somnade tills eftermiddagen. Att jag kunde sova så länge!

Jag gick en runda för att vakna till och hamnade på baksidan av Veszprem Zoo. Jag lyckades få en glimt av tigrar och något odefinierbart fluffigt. Jag hittade även en undanskymd mataffär där jag gick in för en titt. Jag kom på att jag glömt att köpa kryddor så genom att titta på bilderna på förpackningarna försökte jag komma underfund med vad påsarna innehöll. Tillbaka på hotellet frågade jag en korridorkompis om han kunde bekräfta att jag köpt en påse salt. Han tittade på påsen och skrattade. "Ehm, nej, det här är en påse gelatin." Oh damn!

Zoo Time!

Kvällen efter spa-dagen så gick jag och Andrew till det ridderliga Sir Lancelot. Det är en restaurang som är utom din fantasi. Inte bara det att vinet serveras i lerkrus, de har även svärdfäktning, magdansös och eldslukare som dyker upp titt som tätt under kvällens gång.
Maten serverades på ett stort fat med frukt, vilt kött, potatisscones, kyckling, såser, sallad med mera. Ni vet filmer som utspelas på medeltiden och där kungen får ett stort fat serverat till sig? Så såg fatet ut. Helt fantastiskt! Men också ganska dyrt. Notan hamnade på 15 000 forint vilket är strax under 500 kronor.

Med en mage fylld med diverse gudomligheter samt en "doggy bag" snubblade vi oss hemåt och störtade i sängen med enorm paltkoma som vaggade oss till sömns.

Igår fick vi springa genom en störtskur för att hinna i tid till Zoot innan våra fribiljetter skulle gå ut. Vi hann på minuten precis som det också slutade regna. Zoot var fantastiskt med gamla byggnader och vackra trädgårdar. Vi såg allt från höns, kor och kaniner till isbjörn, cassowary och elefanter. De hade till vår förtjusning en australiensisk del där vi kände oss hemma. Jag klappade en possum-råtta!

Idag väntade en kyld flaska champagne på oss på hotellrummet. Vi blev chockade och fattade ingenting. Sedan läste vi det medföljande kortet och tydligen har hotellet fått för sig att det är Mr. Long Andrews födelsedag idag. Inte dåligt.

Imorgon åker vi till min nya hemstad Veszprem. Jag är faktiskt lite nervös.

Magdansös på Sir Lancelot

Andrew matar kamel.

Diverse skumma djur.

Day spa

Avslappning stod på schemat igår. Dagen jag drömt om länge. Budapest är byggd på termalvatten så hela staden svämmar över (ursäkta kvickheten) av termalbad och dagspa i olika former. Vi valde ett norr om slottet dit de flesta turister inte hittar, Luckacs Bath. Tyvärr höll de på att renovera stället så allt var en enda röra. Dessutom fanns inga skyltar på engelska och vi gick ständigt vilse i den labyrintliknande byggnaden. Vi fick hjälp av personal som mest log och delegerade och tillsist hittade vi till massageavdelningen.

40 minuter senare och med en galet avslappnad kropp kröp vi ner i de varma termalbaden med mellan 20-60 grader varmt vatten. Bassängerna var vackert utsmyckade med mosaik och dämpad belysning. Det var mest äldre budapestbor som besökte badet vilket gav det hela en mer autentisk upplevelse. När vi gick från badet fyra timmar senare var både huvud och kropp uppångade och hade nått max-relax. Middag vid Donau och en lugn kväll på hotellet.

Idag försov vi oss till 12-tiden, tog oss över till Pesti och gick en rundvandring inuti det chockerande vackra parlamenthuset, drack kaffe på huvudgatan och åt lunch på Gerbead.

Inuti Parlamentet

Parlamentet

Parlamentet från Buda-sidan med Donau som rinner förbi.

Från Budai till Pesti.

Igår åkte vi från vårt kära lugna Gamla staden till det hektiska centrum på Vacigatan på Pest-sidan. Människor, shopping, restauranger och otroligt vackra byggnader. Vi åt lunch på en restaurang belägen mitt på gågatan och satt och tittade på hur backpackers, fashionistas och försäljare trängdes på gatan. Vid bordet bredvid satt en ungersk mafioso och fick sina guldringar värderade av olika män som satte sig vid hans bord och tittade på smyckena ur lupp.

Vi gick direkt från lunch till fika på anrika Gerbeaud. Där fanns tunga röda draperier, takmålningar i guld och kristallkronor. Jag tog en äppelstrudel och den var lika himmelsk som det strålande vädret. Sedan gick vi vilse ett tag och hittade till slut Parlamentet. Vi fortsate längs gatorna och hamnade på vårt slutmål House Of Terror som är ett läckert muséum över hur Ungern hade det under andra världskriget. Mörkt och deppigt och hälften av informationen var på ungerska. Men att titta på fängelsehålor och en krigstank var ändå överväldigande.

Då Andrew fortfarande har problem med sin fot ska vi ta en lugn dag på ett spa idag och njuta av termalbad, massager och bastu.

Oh my!

Det är helt otroligt. Jag saknar ord för det jag sett faktiskt. Jag och Andrew var i Budais gamla stadsdel intill slottet och Christ the Lord! Jag tänker inte försöka beskriva det här och jag vet att korten inte heller räcker till.

Men, vi knatade upp bland kullarna för att nå gamla stan och tittade lite i kyrkor, bastioner, drack iskaffe och gick vilse. Jag tryckte även på att jag ville till Ungerska vinhallen och provsmaka ungerskt vin. Fullträff!
Efter en rundtur i Ungerns största vinkällare och fem glas vin var vi redo inför The Labyrinth. Det är underjordiska gångar som använts i en halv miljon år. På senare tid mest som tortyrkammare. Till och med självaste Dracula blev torterad där innan han lyckades undkomma för att utveckla sina vampyregenskaper.

Vi åt middag intill slottet med utsikt över Donau och Pest-sidan. En taxi hem, te och ostbricka på rummet avslutade dagen. Nu sitter jag och äter mina croissants igen.

Idag blir det...?

Incoming swede!

Efter en del förseningar på Arlanda landade jag och Andrew i Budapest. Vi tog direkt en shuttlebuss till vårt hotell och slängde oss ned på sängen. Man blir trött av att vänta på ett flyg som fastnat i Luleå.
Vi gick sedan ut för en liten promenad i jakt på mat och sevärdheter. Vi såg en restaurang där det stod Gyros och det ordet känner vi igen. Jag beställde någon slags meny "mit vizzel" som visade sig vara gyros med en flaska vatten. Vizzel, bra, då kan jag det ordet!

I vår lathet köpte vi ett paket kakor (1 kg!) och satte oss i en park och tittade på en halt duva som blev matad av en gammal man.

Kvällen bjöd på ett dopp i hotellpoolen, bastu och sen middag på hotellet. Jag åt anka med vildsvampsstrudel, körsbärssås och inlagda päron med jasmineris för en blyg summa på 120 kronor. Försökte beställa rött vin men fick ett glas vitt. Efter maten beställde jag en kopp te och de serverades då en cappuccino. Notan slutade på cirka 11 500 HUF. Typ 360 kr. Värt!