Jag bor visst här nu.

Efter en nervös resa till Veszprem anlände vi på eftermiddagen. Vi tog en taxi för 30 kr till mitt "hotell" och checkade in. Byggnaden är kanske inte den finaste och det går lätt att se att det är ett studenthem. Korridorerna är långa och folk sitter med sina laptops i korridorer och trappor. Mitt rum har eget badrum, kylskåp, micro, två skrivbord, två sängar och massa garderober (Bodil gillar!).

Själva stan är både aktiv och sömnig på samma gång med vackra byggnader såsom slottet, men också ett litet shoppingcenter och barer. Vi bas-handlade det mest nödvändiga och gick till fots till hotellet igen. Värmen var lite olidlig och en kall dusch avslutade promenaden.

Andrew åkte imorse och jag följde honom till bussen. Självklart tog det emot när jag såg honom åka iväg. Och där stod jag nu, ensam i ett nytt land, i en ny stad, utan att känna en kotte och dessutom vet jag inte ens hur man säger "hej" på ungerska. Med lite vemod och spänning gick jag runt på stan innan jag gick tillbaka till mitt lilla rum och somnade tills eftermiddagen. Att jag kunde sova så länge!

Jag gick en runda för att vakna till och hamnade på baksidan av Veszprem Zoo. Jag lyckades få en glimt av tigrar och något odefinierbart fluffigt. Jag hittade även en undanskymd mataffär där jag gick in för en titt. Jag kom på att jag glömt att köpa kryddor så genom att titta på bilderna på förpackningarna försökte jag komma underfund med vad påsarna innehöll. Tillbaka på hotellet frågade jag en korridorkompis om han kunde bekräfta att jag köpt en påse salt. Han tittade på påsen och skrattade. "Ehm, nej, det här är en påse gelatin." Oh damn!