Idag hostade en kund till framför mig och hela diskussionen om årets förkylning var igång för femte gången den dagen.
Man lär sig vilka samtalsämnen som roar kunderna, som gör att de tar en seriöst skämtsamt, och man lär sig de sorters samtal som passar in i rullandeband-prinicipen som blir, eftersom långa samtal inte hinns med och kunderna bakom flyttar stressat tyngden från ena foten till den andra.
Han hostar till igen och säger att förkylningarna iallafall kommer mer sällan nu när barnen blivit stora. Jag håller med och säger att dagis är rena smitthärdarna.
Detta är ett typiskt samtal. Inge mer med den. "Var det bra så? Tack hej, krya på dig."
Men just denna hostande man framför mig låter inte samtalet avslutas där utan ställer Frågan:
"- Har du egna barn eller?"
Jag blir helt överrumplad.
Har jag kommit upp i den åldern, och det utseendet, att folk faktiskt kan tro att jag har barn? Min ålderskris blev ordentligt matad av hans fråga och är nu mätt och belåten för ett tag framöver.
Jag känner mig ju som fjorton år. Och med min nya konstiga frisyr ser jag nog även ut mer åt det hållet än barnhavare-ålder. Eller?
Jesus christ, jag är gammal!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack Bodil för din blogg! Nu har jag läst igenom hela din blogg i väntan på samtal från sura och bittra människor som ringer och klagar på Glocalnet. Nu ska jag hitta en ny blogg att lusläsa! :)
HEJ LOLLO!
Haha, det var så fruktansvärt roligt när det dök upp mitt emellan en the knife-låt och en Winnerbäck. Jag blev så paff där jag låg i sängen och lyssnade mitt i natta och sen kunde jag inte sluta fnissa!
Skicka en kommentar