onsdag 21 januari 2009

Att falla på sin plats

Jag har insett en sak. Jag tror verkligen att Gud, eller "vem/vad/hur"-man ska kalla det, är en elak liten jäkel som påminner mer om den där översittaren i högstadiet än om mannen som finns avbildad i bibeln.
En månad (förhoppningsvis) innan jag nu ska åka på min stora livsresa, ja då faller allt på plats. Östersund är fortfarande "Östersönder". Men jag platsar här nu. Mitt avtryck finns i snön och det ligger så snyggt och prydligt bredvid alla andra fotavtryck som går längs Prästgatan eller de som pinar sig över Frösöbron.
Spela tillbaka tiden till i somras och jag hade varit nöjd som en mört.
Nu har jag mest bara elaka liknelser på "vem/vad/hur"-man ska kalla det.

1 kommentar:

Anonym sa...

AApsoliut om du inte råkar vara ledig nu på fredag? Jag är nämligen det och har sådan lust att åka tåg till dig...kan jag vänta till måndag? det är frågan! jag vill åka tåg på en gång!