Achtung!

Det borde ses som en vaning när personerna i mina drömmar flyttar sig genom att en digital markör dyker upp på den också digitala marken och klickar på valet "gå hit". Då har hjärnan blivit grillad av strålning och överhettad. Den stackaren.
Men under dagen förstår den sig inte på uppmaningen sluta spela som kroppen, mest rumpan och ryggen, viskar och vädjar.
Händerna är på hjärnans sida för de klickar skadeglatt vidare och följer hjärnans minsta vink. Där kan man bokstavligen tala om att vara chefens högra hand.
"Jag ska bara bli befordrad, fånga en sällsynt fjäril, köpa teatern, bli gift, lära mig att odla paprikor, sätta dit skurken, leta bevis i grannens sopor."
Hjärnan är en blandning mellan Alfons Åberg, Mao that chinese guy och en slemmig rosafärgad klump.
Men igår och idag blev det iaf lite spelpaus eftersom hjärnan även är girig och vill tjäna pengar (riktiga, inte simdaler). Så vi tog oss ut på stan och lämnade lite cv:n. Ett napp i sjön.
Och det blev även en anställningsintervju.
Det är som om hjärnan lite smått förstår längst därbak att en befordran för min Sim inte riktigt är tillfredställande när datorn är avslagen och kompis Kudde försöker lugna ner det arma barnet. Den gnoler och har sig framåt småtimmarna och undrar vad som skedde med dagen.
Men sen så där i drömmarna är vi tillbaka i den digitala världen där Sims och verkligheten har fått en fin balans.
Jag måste sluta spela.