Man känner sig lite utanför när man inte har något jobb. När jag handlar mat eller går på stan eller ens ser en snöskottare från Manpower så blir jag hemskt avundsjuk på att de sitter där och får lön. De fyller en mening och får kliva upp på morgonen, kamma håret, dricka kaffe och gå till jobbet.
De får komma hem om eftermiddagarna och pusta ut på köksstolen och vara glada för att arbetsdagen är slut.
Jag kliver upp och kammar håret och dricker min kopp kaffe men sedan är det stopp. Jag kan lika gärna sluta kamma håret och stanna kvar i sängen. Ingen skulle märka något.
Det är det som känns jobbigt. Värdelösheten. Den som man får när man kliver upp och gör sig iordning till ingenting, för ingen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar