Global warming is so hot right now

Jag kan inte förstå detta yrväder. Så fort plogbilen har tagit en gata ser den igensnöad ut efter några timmar igen.
Häromdagen gick jag ett varv runt populära munksjön som är en liten grusväg egentligen och så var den också dan innan. Men när jag kom dit fanns inte en skymt av en väg utan en liten stig med två andra fotspår som plumsat sig genom snön i ett mycket tappert försök.
Jag såg en person gå några hundra meter framför mig och tänkte att då fixar jag nog också att plumsa mig genom snöhavet! Halvvägs var jag inte jubellycklig över mitt val utan mer en jubelidiot.
Men ni vet ju hur det är när man är halvvägs, det är bara att fortsätta framåt.
Det är egentligen galet. Detta är södra Sverige och folk står på gatorna och gräver fram sina snöhögar till bilar. Pustar och stånkar och de flesta ser ut att ha en alldeles ny skyffel, för när har de behövt en snöskyffel innan liksom.
Fast folk är trevligare än jag trodde. Jag hör inga svordomar eller stön när jag möter folk i de små snöstigarna utan folk ler vänligt när man möts, kliver åt sidan, gör plats och nickar glatt. Sådana är vi ju inte vanligtvis när vi möter andra människor när vi är ute och går. Vi tittar inte ens på varandra. Lite snökaos kanske är bra för den sociala kompetensen. Vi tvingas gå tätt ihop, göra plats, vara respektfulla mot varandra och undvika undvikandet av andra.
Jag gillar det, helt klart.

Inget nytt på jobbfronten annars. Mest bara nekanden och köer. Två till av mina CVn läggs på en hög på kontoret och slutar existera.