Inatt väcktes jag av att en stark utomhuslampa lyste en strimma genom mina gardiner och rakt i ögonen på mig. "Konstigt" tänkte jag, "den där lampan brukar inte vara tänd". Jag tog på mig glasögonen för att upptäcka att det inte alls var en lampa utan månen. Då gjorde det plötsligt ingenting att den lyste mig i ögonen och jag somnade om.
Jag vaknade innan mitt alarm, fast det hade redan hunnit bli ljust ute.
Solen sken och jag studsade upp, drog på mig några lager kläder, mössa,
vantar, iPod och gick ut. Och därute, i skogarna, parkerna och
smågränderna i Veszprém så kände jag en nöjd känsla sprida sig över mina
stelfrusna kinder. Jag bor här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar